Mina dagar är väldigt händelselösa. Jag kör någon tvättmaskin, småplockar lite och kollar på film och teveserier. Samtidigt som det är väldigt tillfredsställande att kunna se flera avsnitt på raken av en serie känns det så snopet när man plötsligt, på bara ett par, tre dagar är klar med flera säsonger av någon serie. Jag skulle väl kunna sansa mig och dela upp det, men så återhållsam är jag inte. Alldeles för nyfiken.Igår var det så förbaskat kallt att jag inte stack ut näsan på hela dagen. Sixten vägrade, han också. Idag snöade det när jag vaknade och tittade ut genom sovrumsfönstret. Lite mindre svinkallt också så frampå eftermiddagen tog jag mig en långpromenad. Vägar och stigar var oplogade och det var sådär skönt tyst som det blir när allt är täckt av snö. Jag kunde gå där i mina tankar vilket väl var ungefär vad jag ville. Jag tänker på vad som ligger framför mig och det känns både spännande och stressigt. Ska det bli fullt ut så som jag hoppas och vill blir det så mycket som ska falla på plats på nästan en och samma gång. Men jag behöver det här. Det känns som att det måste bli av det här året.
I övermorgon börjar jobbet igen. Jag använder mina meditationsskills och låter den tanken komma och sedan passera. Nu är detta något jag övat länge (inte meditation men att styra bort tankar) så jag har inga problem med att göra det. Det kommer alldeles naturligt. Jag skulle hellre fortsätta vara ledig, men å andra sidan känns det som att allt står på vänt nu och det är en stressande faktor. Jag får inget riktigt tillfredsställande och kreativt gjort, ändå. Och jag har en del att stå i, på jobbet. Dels mycket jag vill - och måste - göra. Och dels två VFU-studenter att handleda i TIO veckor. Samtidigt. Det kommer bara att säga TJOFF och så är det påsk, allraminst.
Och så är det det här med träningen, också. Två månader där jag varit både krasslig/skadad och LAT. Knät är fortfarande inte i form för någon vidare löpning men det finns ju annat jag kan göra. Dags att ta upp de goda vanorna, igen. Det är inte enbart kroppen som behöver det ...
1 kommentar:
Skicka en kommentar