Gårdagens händelser i Stockholm ligger som en fuktig och lite sticksig filt över lördagen. Samtidigt går ju livet vidare. Katten behöver borstas, pellets kånkas in och kaffe drickas i vårsolen på min altan. Jag är inte överraskad - men väldigt ledsen, orolig och inte så lite arg - över denna terrorattack. Vad har vi för självbild om vi inbillade oss att vi skulle förskonas? Jag tänker detta medan jag är tacksam för att mitt Facebookflöde inte skummar över av självgoda vad-var-det-jag-sa eller förnumstiga köksbordsutredare, för att inte tala om de som säger sig redan "veta", ha en orsak fastställd, liksom en plan... Uppenbarligen har jag kloka och sansade vänner.
Lugn helg här, alltså. Själv. Men det är ju inget ovanligt. När jag körde till gymmet igår, efter jobbet, passerade jag Systembolaget. En tanke fladdrade förbi... om jag skulle stanna till och köpa lite gott rött, kanske? Men jag konstaterade i samma stund att jag har ett schysst förråd här hemma. Och att det beror på att jag helt slutat med ens ett endast glas vin, om jag inte har sällskap. Det känns totalt ovärt att öppna en flaska enbart för mig själv. Men nästa helg och några helger framöver har jag gott om trivsamt sällskap (la famiglia i olika konstellationer) så då, kanske?
Planen för dagen är den där förbenade pelletsen, då. Och kanske en sväng med dammsugaren. Möjligen en promenad. Gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar