vemod

Jag blir varm och glad!

Ända sedan andra veckan på den här terminen har jag haft förmånen att ha två lärarkandidater (jag tycker det låter så mycket finare än VFU-studenter), S och S. Vi har planerat, diskuterat, utvärderat, tänkt högt, resonerat, prövat, skrattat och de är så fantastiskt duktiga och engagerade! Jag har lärt mig mycket av dem - både helt nya grejer, men också att se mig själv och min egen undervisning och roll ur en annan synvinkel. Lärorikt, helt enkelt. Och nu är det dags att gå skilda vägar. Vi har våra avslutande samtal, där vi samtalar och sammanfattar praktiken och alldeles snart är de färdiga lärare. De skolor som får ha dessa två lärare hos sig ska skatta sig lyckliga. De är just sådana kollegor jag själv skulle uppskatta väldigt mycket att få samarbeta med! Så... det är en smula vemodigt och sorgligt att skiljas från dem. Det är ju tur att Facebook finns...

... och så har Paul O'Neill gått ur tiden. TSO är för alltid jul för mig.

Christmas Canon - Trans Siberian Orchestra