När jag började bekanta mig med min nyinskaffade chromebook fick jag en smärre chock när jag inte hittade några av alla de filer jag delat till min privata google drive från jobbditon. Först förträngde jag bara alltihop, men i förrgår kväll började jag leta på jobbkontot, som jag ännu har åtkomst till, och där lyckades jag hitta alltihop, fast bortkastat. Detta hade tydligen gjort så att allt delat också försvunnit, men hur eller hur lyckades jag faktiskt återställa allt i jobbdriven och sedan har jag lagt ner ett ganska stort arbete på att inte dela utan kopiera varje enskild fil till nyskapade i privata driven och nu har jag just lagt sista handen vid det. JOBB, alltså. Mitt på blanka semestern. Men det var det värt. Mapparna/filerna innehåller i stort sett planering och material för ett helt läsår, i samtliga mina kurser... Visst gör jag mycket nytt varje år - hur trist skulle inte jobbet bli annars? - men det som känts och funkat riktigt bra vill jag ju återanvända. Jag känner en enorm lättnad just nu. Det blir nog mycket ändå, när det nya jobbet drar igång.
Annars är semestern ganska mycket småbarnsföräldersliv, just nu, och jag har inte riktigt orken som krävs. Mamman och pappan tar ju hand om allt nattetid och annars också, om de är hemma, men i övrigt är hon min, det lilla hjärtat. Älsklig och rolig men också två fulla händer... Om kvällarna är jag helt slut och vill helst gå och lägga mig efter middagen men hur asocialt är inte det, då? Så jag stannar uppe en stund, sitter och pratar med någon av de andra i kollektivet, tar ett glas vin, kanske, och bara ÄR. Sedan kryper jag i säng i akt och mening att lyssna på ljudboken (just nu
The Moth Catcher av Ann Cleeves) en god stund, men däckar efter fem minuter och sover hårt, men inte drömlöst, i min nya,sköna säng (drömmarna är ganska specifika, men... jag tror jag behåller dem för mig själv...). Upp igen före sju och så drar dagen igång, igen. Efter den här semestern behöver jag... semester. Haha!
Jag var på rymmen igår igen, förresten. Håret såg ut som ett skatbo så jag var inne i Ystad och blev klippt. På samma salong kan man få naglarna fixade och jag passade på att göra det, också. Det känns som en väldig lyx att låta någon annan lacka dem och med gellack håller det ju i veckor. Den flärden tycker jag att jag kan tillåta mig, när jag inte reser någonstans alls i sommar, utom möjligen en augustihelg till Öland och vännen Lenas stuga.
Resor... Höstlovet ska få bli en storstad. Jag har aldrig varit i Budapest, så dit reser jag om Johanna kan resa tillsammans med mig. Annars tror jag faktiskt att det blir London, igen. Dit funkar det ju lätt att åka själv. Och redan nu har jag bestämt mig för en tripp till, och på, Island nästa sommar. Och säkert något mer, som jag inte kommer på nu. Eller ens vet, kanske?
Jo, men det kändes nästan lite så. Att peta Sigrun i säng för att sova middag, efter en förmiddag med utelek i geggamojan, och sedan köra in till Ystad för att träffa kusinen Anna, som sedan visade sig ha fått förhinder. Utan att tveka valde jag att ändå stanna i Ystad och känna staden lite på pulsen. Förfärligt många turister, if you ask me, men jag tänker att det ändå är en trivsam, ja rentav mysig, liten stad.
Och härhemma stretade delar av kollektivet på med målning och trädgårdsarbete, medan andra (M & M) var på jobbet. Som tack för friheten lagade jag en grym fiskgryta till de andra (jag tog undan en del till mig, redde av med havregrädde och hade i tofu istället för fisk och det fungerade alldeles utmärkt). Nu är jag dödsens trött och jag tror att jag strax ska ropa in Sixten och sedan krypa till kojs med min ljudbok som sällskap.
