kaos, pt iii

Krysseboda. My happy place.

Allt har varit galet rörigt sedan förra helgen. Min flytt och få någorlunda ordning i min del av huset och samtidigt renovering av rum och få katten att känna sig som hemma och så huset fullt av folk. Förutom Matilda, Mike, Sigrun och jag är det ju Grandma Barb, Aunt Brenda och Cousin Ciaran. Flytthelgen var dessutom Mikes gamle barndomsvän från Alaska, Brian, här och nu i helgen var Jenny och Kristofer här, från Oslo, plus att Linus och Nathalie kikade förbi på fredagen och på lördagen grillade vi allihop och då var Matildas bästis Sofie här också. Enstaka vänner kikade förbi och sa hej, gick husesyn och fick sig en kaffe också, under dagen. Ja, ni fattar... Därför kändes det som en slags lättnad när jag körde upp till Byn, i söndags, för att kolla flyttstädningen och äta middag (och sova över) hos Lena och hennes man. Igår var jag in till oralkirurgiavdelningen i Kalmar för att få öppnat en spricka i tandbenet (troligen orsakad av cykelvurpa 2008...) och det var en snabb affär (dock är jag svullen och lite öm idag, men det ser ut att läka bra och stygnen ska trilla bort av sig själva) och sedan gjorde jag några hittepåärenden i Byn, långfikade (dvs drack kaffe och läste - fick ju inte äta förrän frampå kvällen) och som sista anhalt träffa mäklaren och köparna på banken och avsluta husaffären. Nu är jag fri.

Men det kändes ändå vemodigt att lämna Byn. Denna hatkärlek... jag har ändå bott där i elva år och det sätter sina spår. Ny är det dags för nya.

Och så denna "sommar". Kallt, grått och blåsigt verkar vara grundinställningen och enstaka avvikelser i form av sol känns överraskande och nästan lite... udda. Det är synd för det är så fint här runtomkring huset. Jag skulle vilja sitta ute, sola, ha det gott, läsa eller skriva, leka med Sigrun och lyssna på det hysteriska fågellivet. Allt från små, sköra sångare till kaxiga glador. En stork har jag också sett! Istället får jag dra på mig jacka när jag måste göra mig ärenden utanför huset. Trist. Som fan.

Men.... annars är det bra. Jag har stereo igen! Kan spela mina CD-skivor! Och det gör jag! Och Sixten - numera även känd som Näbbmusbane - är hemtam nu. Går ut och in och bevakar sitt nya, stora revir. Sover gott på någon soffa mellan varven. Och jag har tre veckor kvar av min semester!

Emigrantvisa - Jan Johansson

Bräkneån