Jag har tillbringat helgen i Stockholm och det var både en grym konsert med In Flames - som just nu är så galet bra att det är helt otroligt, jag trodde de var slut, men sommarens spelning på SRF golvade mig totalt och den här spelningen var ännu bättre! - och så har det strosats och fikats och druckits vin och ätits gott och något litet har shoppats men framförallt... framför precis allt... så har jag gjort allt detta i sällskap av den allra bästa och godaste av vänner. En av de ytterst få som jag vid alla tidpunkter vågar vara helt mig själv och blotta svagheter och sorger och förhoppningar inför, som så många gånger lyfter mig, eller ger mig en spark därbak - allt efter behov - och veta att hon alltid finns där, så som jag också finns för henne. En klok, varm, rolig kvinna som jag har så roligt tillsammans med alldeles oavsett vad vi hittar på. Och våra samtal... så nära och nakna och varma. Förtrolighet och fullständig tillit. Alltid högt, brett och djupt. Aldrig lågt och ytligt.Så visst var det fint i storstan men vi kunde lika gärna suttit hemma, eller i hennes husvagn, eller något - för det helgen har gett har varit vänskap när den är som finast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar