Nu har jag dunkat handen i kaklet. Terminen är slut. Det är jag också.Jag konstaterar att detta är min tyngsta termin. Någonsin. Det handlade kanske till en början om ny arbetsplats med nya elever, kollegor, lokaler, rutiner osv men det landar allt mer i en absurd dokumentationshets som jag inte varit med om tidigare, på någon annan arbetsplats. En cirkus som gör att jag, som numera ändå är rutinerad och erfaren, lägger nästan all min förtroendearbetstid på att få mina arbetsuppgifter att rulla. Tid för reflektion, utveckling av undervisning och bedömning, påfyllande av kompetens, inspiration and all that jazz finns inte längre. Jag sover åtta timmar per natt men är aldrig utvilad, längre. Ofta vaknar jag om nätterna. Ikväll, när jag landat i soffan efter att ha försökt knyta ihop jobbsäcken (nej, det gick inte - jag har nio argumenterande uppsatser kvar att läsa och återkoppla på, plus omdömen för en sista klass på trettiotvå individer, och det avser jag göra i morgon), orkar jag inte prata och kroppen värker som om den gått igenom en stenkross.
Hurra.
Målet för lovet ska vara att göra så lite som det bara är möjligt. Samt lyssna på cheezy julmusik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar