slutet gott?

Vilket konstigt år det varit. Jag är fortfarande sjuk, om än i Värmland hos syster med familj, och det påverkar mitt omdöme å det grövsta. Jag har den här grejen att jag sällan blir sjuk men när jag blir det blir jag dels fullständigt toksjuk och dels tror att jag ska förbli sjuk resten av livet. Så att nu försöka tänka något positivt inför nästa år går faktiskt inte. För jag kommer ju vara sjuk hela året. I mitt huvud.

2017, då? Jag vet inte. Det har varit ett... märkligt år. För ett år sedan fanns så mycket spännande i pipeline. Nu har jag förverkligat en del av det. Inget blev som jag tänkt mig, men det betyder inte nödvändigtvis att det blev sämre. Bara annorlunda. Att lämna Byn var skönt. Väldigt skönt, men samtidigt helt obittert och jag har redan varit tillbaka ett par gånger för att träffa ett par vänner och det har känts gott. Jag kan tänka tillbaka på tiden där som en ändå ganska bra tid på många sätt. Nya jobbet är bra men inte alls så som jag hade föreställt mig det. Arbetsglädjen, den där inspirerande härliga prövande spännande, försvann och har inte återkommit. Jag behöver antagligen återfinna den. Att bo med Matilda & Mike i Börringe har fungerat över förväntan men nu är det dags att på allvar börja söka mig en egen bostad. (Ja, om det nu inte vore så att jag blivit sjuk, förstås...). Jag har lekt med tanken att söka bostad i Malmö och pendla till Ystad, men tror att det kan komma bli ett beslut att ångra. Ystad får det bli.

Något resande har det också blivit. Yorkshire med jobbet, i våras. Midsommar i Oslo! Underbara Budapest på höstlovet, med Johanna, och sedan en hastig repa till London med jobbet innan jul. Stockholm också, med Netti, för konsert och storstadshäng. Sista Sweden Rockfestivalen. Det var bra och kul även i år, men nu får det vara slut. Jag lägger hellre mina pengar på enstaka konserter och resor av olika slag. SRF är alldeles åt helsicke för dyrt, dessutom.

Jag kollade lite vad jag skrev i bloggen förra nyåret och kan väl konstatera att jag fortfarande kan känna mig ensam. Ofta. Inte så att jag lever eremitliv - jag bor ju i storfamilj - men det känns som att ingen utveckling sker. Jag har goda arbetskamrater, men i övrigt träffar jag inte något nytt folk. Tyvärr inte något "gammalt", heller. Jag inbillar mig att det kommer att bli bättre när jag har ett eget hem. Antagligen lurar jag mig själv, big time.

Men hur eller hur. 2018 kommer nog bli bra, bara jag blir frisk. Det finns planer och spännande överraskningar och jag ska resa! Och jag ska springa. Ja, för tusiken. Det ska jag!

Nu borde jag avsluta med något sjukt bra musikklipp och kanske lägga upp en bild, eller två. Men jag har inte orkat ta några bilder senaste veckan, och leta upp musik pallar jag inte. Min hjärna verkar ha kokat ihop. Men kom gärna med något förslag!

GOTT NYTT ÅR!!!