wherever i lay my hat

Fiskafänge i poolen.

Nu är jag här. Hemma. Jag tycker redan om det! Även om det känns konstigt, och lite väl tyst, att inte bo i kollektiv längre så känner jag att det här är bra. Ett eget hem, igen. Jag och katten, bara. Jag har redan fått ganska bra ordning på saker och ting och till helgen ska jag ta mig något glas vin och hänga tavlor. Det är trivsamt göra.

Och jag träffar la famiglia en hel del. Jag var där och hämtade Sixten i söndags och vi hängde lite på gräsmattan och Mike bjöd på morsdagspicknick med goda smörgåsar och alkoholfritt bubbel (en preggo och en chaufför),  igår var jag där och monterade ner min kökslampa och körde lite skräp till sopstationen, vi åt middag tillsammans och jag och Sigge hängde i soffan en stund och idag var jag med på sommarpicknicken på förskolan. På tisdag käkar vi middag här och Sigrun sover över till onsdag. Så, det är ju ingen risk att vi tappar bort varandra.

Jobbet är inte längre så kaotiskt. Det mesta är bedömt och sammanställt och jag har satt betyg i de flesta av mina kurser. Sedan återstår ju en del betygssamtal innan jag spikar dem, förstås. Men det pågår, det också. Jag ser en ljusning, helt enkelt. Överlever ännu ett läsår. I morgon ska jag och en kollega, med ett litet hus ute vid havet, åka ut dit, sätta oss med varstitt glas rosé, em god sallad och dra uppriktlinjer för ett intressant projekt som vi hoppas få gehör för. Ja, inte på arbetstid, givetvis, utan frampå seneftermiddagen. Känner jag henne rätt - och det gör jag - så blir det nog goda samtal om annat också. Som livet, till exempel.

Art For Art's Sake - 10cc

reservtanken

Den här vägen. Hur många gånger
har jag inte gått, sprungit, cyklat här.
Glad, ledsen, arg och fundersam.
Ett Happy Place.

Jag tänker på så många saker jag vill skriva om. Roliga grejer, allvarliga ting. Men den här tröttheten tar över allt. Jag går på inget annan än ren vilja, nu. Jobbet (med all stiss som är nu) och flytten. Jag tvingade mig att fylla bilen med lådor ikväll igen, innan jag tog en dusch och sedan satte mig här en stund. Men jag är helt tom. Vill bara sova.

Imorgon åker jag till lägenheten (snart: "hem") och hivar in det jag har i bilen, sedan åker jag ut hit till Börringe och tar fredag. På lördag går "storflytten" och sedan kan jag börja pusta ut. Att gå "hemma" och skapa ordning och struktur kommer bli bra. Jag behöver ju också åka ut hit och plocka det sista och städa lite. På onsdag är det picknick på Sigruns förskola och så rullar livet på, och vidare. Snart semester...

All Our Thoughts - Kadavar

tids nog

Jag var på Öland igår. Sommaren har kommit dit också och vi satt utanför det lilla båtsmanstorpet (ditflyttat från Småland, på1800-talet) och drack kaffe bland syrenerna. Jag gillar inte att fota hemma hos folk hursomhelst så bilderna får vänta tills jag är där på egen hand.  Det kommer att bli fint, om än lite ensligt. Dock är ensligheten en chimär; det är bara några minuters cykeltur in till Färjestaden, för nödvändig proviantering, och ner till havet, för bad, soldyrkan och själslig ro. Men stugan ligger nästan lite hemligt sådär, vilket jag tycker är spännande, dold bland träd och åkrar.  Jag ser mig själv sitta där och läsa, drickandes kaffe eller vin och kbt:andes min mörkerrädsla. Vill jag ut och vandra, eller cykla, på Alvaret är det bara några kilometer tills det tar vid på allvar (pun not intended... ;))

Jag tog inga kort någon annanstans, heller, förutom ett när vi fikade nere i hamnen i Färjestaden. Men det var en vacker dag och dagen idag, här i Emmajävlaboda, ser ut att bli fin, den också. Jag ska strax äta frukost och kanske ta en promenad med Lena, innan jag kör rakt ut i storskogen och hälsar på Erica på hennes torp. Och så småningom kör jag hem till Skåne, igen.

Det känns lite konstigt fortfarande, att säga "hem", men i fredags, när vi satt några gamla vänner/kollegor här och samtalade så dök ju frågan upp - mest retoriskt - om jag inte längtade tillbaka, ändå? Och... jovisst, jag saknar dem och jag kan även sakna arbetsplatsen och visst är Emmaboda ganska gulligt, när man kan betrakta det på avstånd, men flytta tillbaka? Icke. Jag hade gärna arbetat på VMG igen - men bo här i Byn, igen? Nope. Det är jag färdig med. Nu vill jag att rötterna ska få fäste i Ystad på obestämd tid, om än inte för alltid.

Redemption Song - Bob Marley

update

Förra veckan la jag ingen direkt tid på lägenheten utan höll mig härute i Börringe och hjälpte till att förvandla elva månaders byggarbetsplats till ett vackert och ombonat hem. Vi hann. Femton minuter innan första nattgästerna (syrran Malin med familj) dök upp, på fredagseftermiddagen, kom köksfläkten på plats. Det var sista momentet. Sedan rustade vi för 40-årsfestligheter och på lördagen var det nästan femtio personer här. Vädret var härligt och vi var ute mest hela tiden. Mölkky, kubb, grillning, bad i poolen, roliga samtal, kaffe och tårtor och sent på natten körde jag in till Ystad för att sova där, då jag upplåtit min del av huset till syrrorna med familjer. Det kändes fint att vakna där i tystnad och avskildhet. Lägenheten har en välkomnande och lite stillsam atmosfär.

Ja, och sedan var det ju tillbaka till arbetet, igen. Just idag har jag varit "ledig" för att rätta nationella prov (ENG06). Jag arbetade en god stund på biblioteket, i väntan på en IKEA-leverans till lägenheten, och sedan körde jag hem till Börringe för att rätta resten. I skrivande stund har jag tretton kvar, så det hinner jag inte ikväll. Rättare sagt; jag orkar inte. Det är hyfsat snålt att man får en ynkans dag att rätta 45-50 uppsatser. Ingen fixar ju det utan resten får man försöka hinna ändå. Förhoppningsvis kan jag kompa ut tiden, den där sista A-dagen i juni...

Nu ska jag bara överleva några dagar till och sedan kör jag upp till Emmaboda över helgen. Jag ska bo hos vännen Lena och träffa ett par andra, sköna kollegor också. På lördag eftermiddag ska jag åka över till Öland, med fina vännen Tomas, och öppna stugan för säsongen - sedan är den "min" i drygt tre månader! JÄJ!

Goddamn Right (it's a beautiful day) - Eels

swooosh!

Helgen rann förbi i en grisblink. Men mycket har hunnits med här i huset. Vi har faktiskt kört från sju på morgonen tills vi däckat om kvällen, med plantering och röj och innefix och tvätt och IKEA och tillbakaflytt till nya köket och poolstädning och whatnot. Ja, vi har till och med hunnit med kaffe- och pannkakspauser och Sigrun har lekt i timtal ute. Nu ser det faktiskt ut som att det mest kommer vara i box tills fredagen då en del folk (mestadels la famiglia) anländer inför lördagens födelsedagsståhej.

Förutom allt detta blev det också av att köra in en vända till Ystad med bilen full av boklådor, handdukar och sänglinne, några lampor och andra pinaler. Jag tror jag kommer att trivas finemang i den där lägenheten. Den har en lugn och vänlig atmosfär. På tisdag hopps jag hinna hiva av ett litet lass igen.

Kort arbetsvecka väntar. Två dagar inne och en tredje hemma för att rätta uppsatser och sedan är det ju helg igen! Galet.

Nearly Forgot My Broken Heart - Chris Cornell

livstecken

Jag har inte glömt bloggen, men har inte orkat - eller hunnit - skriva något. Förra veckan var official Hell Week, på jobbet, och när den var över körde jag upp till Värmland och tillbringade helgen där. Jag och syrran Malin begick vår numera smått traditionella (andra året i rad...) valborgsvandring. I år valde vi en led norr om Acksjön. Härlig trollskog, mörka skogstjärnar, mossar, små bäckar och brusande åar. Smala slingriga, och ibland branta, stigar och några snälla bitar på skogsväg. På vägen hem körde jag om Kopparberg och hälsade på mor och far, också. Och så hem igen och arbeta tre dagar.

Här i huset går nu Det Stora Köksbygget mot sitt slut och den här helgen blir det plocka och röja och städa och fixa. Om mitt ryggskott light, som jag fick i onsdags, ger med sig har jag lovat klippa gräset på tomten, också.

I torsdags fick jag nycklarna till min lägenhet. Jag ska flytta in lite grejer då och då och så får det bli storflytt sista helgen i maj - om nu de som lovat hjälpa mig kan då. Jag var där en sväng igår eftermiddag. Det känns lite overkligt att jag nu ska bo där. Bygga mig ett hem igen. Men mest känns det såklart bra.


Ikväll hade jag planer på ett par glas vin, men jag tror jag hoppar över det och går direkt till Gå, dvs rullar ut spikmattan i sängen och kryper till kojs om en stund. Ljudbok till det, förstås. Jag är nu på den sista Wallanderboken, Pyramiden, och sedan ska jag läsa/lyssna på något helt annat.

Pressure and Time - Rival Sons