livstecken

Jag har inte glömt bloggen, men har inte orkat - eller hunnit - skriva något. Förra veckan var official Hell Week, på jobbet, och när den var över körde jag upp till Värmland och tillbringade helgen där. Jag och syrran Malin begick vår numera smått traditionella (andra året i rad...) valborgsvandring. I år valde vi en led norr om Acksjön. Härlig trollskog, mörka skogstjärnar, mossar, små bäckar och brusande åar. Smala slingriga, och ibland branta, stigar och några snälla bitar på skogsväg. På vägen hem körde jag om Kopparberg och hälsade på mor och far, också. Och så hem igen och arbeta tre dagar.

Här i huset går nu Det Stora Köksbygget mot sitt slut och den här helgen blir det plocka och röja och städa och fixa. Om mitt ryggskott light, som jag fick i onsdags, ger med sig har jag lovat klippa gräset på tomten, också.

I torsdags fick jag nycklarna till min lägenhet. Jag ska flytta in lite grejer då och då och så får det bli storflytt sista helgen i maj - om nu de som lovat hjälpa mig kan då. Jag var där en sväng igår eftermiddag. Det känns lite overkligt att jag nu ska bo där. Bygga mig ett hem igen. Men mest känns det såklart bra.


Ikväll hade jag planer på ett par glas vin, men jag tror jag hoppar över det och går direkt till Gå, dvs rullar ut spikmattan i sängen och kryper till kojs om en stund. Ljudbok till det, förstås. Jag är nu på den sista Wallanderboken, Pyramiden, och sedan ska jag läsa/lyssna på något helt annat.

Pressure and Time - Rival Sons