skräck

Ända sedan jag var väldigt ung har jag fascinerats av, och älskat, Hans Arnolds bilder. Dels skräckmotiven, men också ett innehåll där man kan betrakta en bild länge - och många gånger - och hela tiden hitta nytt. Monstret som valp står i bokhyllan här, ABBA Greatest Hits hade jag såklart och givetvis läste jag varenda en av Hans Hellmut Kirsts böcker där Arnolds illustrationer på omslagen var fantastiska. Matulda och Megasen var jag kanske lite för gammal för att se, egentligen, men det brydde jag mig knappast om. Luftisarnas skepp inspirerade för övrigt en man jag dejtade ett tag till att skapa egna, fantastiska svävande skepp, av pinnar. I Falkenberg såg jag ofta, som barn, affischerna för hans utställningar på Galleri Flamingo. Hemma hos barnens far finns ett original (Stålmannen kommer hem) som han behöll i bodelningen. Så... han har funnits med mig i nästan hela mitt liv. Och nu har jag sett utställningen i Klippans konsthall! Det var en fröjd att sakta vandra omkring och se på hans verk. Han var en verkligt produktiv konstnär, vilket ibland ses med obilda ögon. Själv är jag bara glad att han var så mångsidig och att det finns så mycket att upptäcka!

Jag har förresten träffat honom, också, när åttitalet var väldigt ungt. Men det är en annan historia...

So Long - ABBA