inte mycket att säga

Min islandströja är klar nu.

Ojdå. Ett par veckor sedan jag skrev sist, ser jag. Jag antar att det dels beror på att jag nog inte har så mycket att säga och dels på jobbet och annat att stå i, när jag inte arbetar. Det är stick- och syprojekt och hunden och familjen och vänner att inte tappa bort. Jag har också hunnit med ett hoppingivande besök hos en naprapat som knyckte rätt mitt sneda skelett. En sned nackkota, höftben med "nivåskillnad" på två centimeter och så garanterat en meniskskada, som dock bör gå att operera och det snabbt. Ja, jag får väl vänta ett bra tag, men själva operationen är bara ett över-dagen-titthål. Hopp! Jag ska tillbaka eftersom kotor och leder säkert vill glida tillbaka men det känns något mjukare i kroppen.

I veckan kommer mina systrar på besök. Jag hoppas på bra väder så vi kan tillbringa en dag på Stenshuvud och en dag på annat håll.

Peaches En Regalia - Frank Zappa

familjedag

Matilda högst!

Sigrun softar lite.

Jag skulle på ett stickevent igår, men lyckades inte få hundvakt, så jag fick avstå. Istället åkte jag med Börringekollektivet till Malmö och var med och var publik, och stöttade med markservicen, för Matilda som sprang Malmö Toughest, med en kompis. Fantastiskt skönt väder så det var en fin utflykt, även om både hunden och jag blir rätt trötta av allt folk och tjosanhejsan (nyttigt för honom att socalträna -och kanske för mig också?). Hemvägen fick bli en omväg till Linus och Nathalie i Håslöv. De har fått fint i ordning i huset. Hyra hus är kanske ingen dum idé?

Idag får jag helt enkelt se vad jag hittar på. Kanske tar jag bilen ut till havet, eller till någon skog. Stan ligger i skräpig baksmälla efter den årliga cruisingen, vilken jag lyckligtvis missade det mesta av. Det var bara svårt att komma in med bilen på min gata, när jag kom hem på kvällskanten. Och fullt med skrålande människor mest hela natten. Vad är det med folk som måste bröla och skräna så fort de får i sig alkohol?

Malmö's Toughest? 

Just nu dricker jag i alla fall te, stickar på en ärm till min islandströja och ser, med ett halvt öga, på ett program om Tiny Houses. Just nu en kvinna som i det minimala toalettutrymmet också behöver plats för en kattlåda och en... hundlåda? Alltså, en kattlåda är det ju många som har även om katten ofta är ute, men en hundlåda? Vad är det med amerikaner? Går de inte ut med småhundar? En av Mikes släktingar har för övrigt en liten hund som är deprimerad (ja, får den aldrig gå ut är det förståeligt) och därför medicineras, av veterinär, med antidepressiva och valium. WTAF?

Every Dream Home - Motorpsycho

glädjeämnen

En positiv sak, den här veckan, är att det verkar som att det faktiskt var en inflammation (troligen muskelfäste, eller slemsäck) som gjorde så jeffla ont och som fick benet att plötsligt vika sig och bära sig åt. Förra veckan var jag dessutom öm och slut i kroppen, sådär som man kan bli när man har någonslags infektion/inflammation, och jag fick sova middag efter jobbet för att orka gå ut med hunden. Men... efter en hel del vila (vilket t ex pinsamt nog innebar att spara några tusen steg och ta bilen till jobbet, i stället för att gå och liknande mesgrejer) så verkar det ha gett med sig. Det gör inte ont, jag kan gå nerför trappor i princip obehindrat och jag haltar inte. Jag kan till och med gå i uppförsbackar utan att det känns som att lårbenet är brutet rätt av. Vilken lättnad!

En annan positiv sak är besöket vi gjorde med stickcaféet hos Alpaca of Sweden, igår. De har bara två alpackor nu och de är för gamla för att det ska vara någon vidare kvalitet på ullen, men de var fina att prata med. Den lilla gårdsbutiken var trivsamt inredd och där fanns en hel del kvalitetsgarner (inte bara deras egenspunna - som de spinner av inköpt alpackagarn) och några härvor fick följa med mig hem. De var inte billiga, men å andra sidan kommer de bli finfina julklappar till mina tre döttrar. Materialet är en blandning av babylama, silke, linne och merinoull. Fantastiska färger och så mjuka, så mjuka. Och en lite mindre, silkesmjuk härva i en pärlgrå blandning av kashmir, kamel, silke och babyalpacka ska få bli ett par halvvantar till mig själv. Flätmönster blir fint, tänker jag. Förutom möjlighet att handla fick vi en trevlig ullföreläsning av Madeleine som driver företaget och en härlig, lätt middag.

Tredje positiva saken den här veckan kan få vara att jag äntligen kommit igång med sömnaden. Jag tänker mig att sy ett antal påsar eller väskor, att förvara stickprojekt i och jag fick klart två i söndags, där yttertyget är det underbara Lustgården av Sven Lindberg, som Erica gav mig en rejäl stuvbit av. Några behöver jag själv, ett par ska jag ge bort och blir det fler tänker jag sälja dem.

Annars... är det ganska galna veckor på jobbet och jag tar bara ett par dagar i taget, samtidigt som jag håller ett öga på schemat så att jag hinner det jag tänkt. Semestern hägrar!

Whispering Pines - The Band

i fas

1 maj.

Det känns snudd på overkligt, men innan jag gick hem från jobbet igår hade jag rättat undan allt som rättas kunde. Det betyder att jag inte har någon enda liten slask inför rättningen av nationella proven. Det känns väldigt skönt, såhär en söndag mitt i veckan.

Sålunda avkopplad steg jag upp i vanlig onsdagstid för att ta ut hunden till "klubben" (det där låter som att jag på något vis skulle vara aktiv, vilket inte alls stämmer) för minst en timmes spring (hunden), lek och träning. Men klubben har också en liten medlemscamping och idag stod där en husvagn. Med folk i. Och två stora rottweilers. Superfina hundar. Det kan jag tyvärr inte säga om deras husse som såg ut som vilken dräggig gringubbe som helst, en lördagsmorgon på Sweden Rock. Han morrade och muttrade värre än hundarna så efter bara en halvtimmes vistelse avbröt jag och så åkte vi ner till havet istället. Problemet med att gå där är att det på något vis skruvar upp hunden till helt oanade höjder. Han blir helt yr och springer åt alla håll. Samtidigt. Ligger som en iller i kopplet och det blir liksom inte lika kul. Men när vi kom ner till vattnet sansade han sig och efter att ha ätit lite tång och jagats av vågorna kunde han chilla en stund, medan jag drack te och bara tittade ut mot horisonten. Skönt. Ingen stress. Ingen tid att passa.

Nu har jag ett över-natten-jäst bröd (sjukt lättbakat, väldigt, väldigt gott och helt enkelt ett av mina favoritbröd att baka) i ugnen och tror ett varv med dammsugaren får bli det mest ansträngande jag gör före lunch. Jag behöver köra en tvätt också och baka en rabarberpaj. Men det hinns ju med, det också. Jag är trött och känner mig lite nere inuti och behöver göra något jag tycker om. Som att sticka, till exempel.

Senaste avsnittet av Game of Thrones... jag var helt utmattad efter The Long Night. Och musiken... gripande. Det finns en fin video på Youtube men om någon av den lilla tappra skaran som läser bloggen inte hunnit se avsnittet så är ju inte jag den som vill spoila, så jag valde en annan version. Utan filmbakgrund.

Ramin Djawadi - The Night King