as time goes by...

Vart tar tiden vägen, denna höst? Snart slut på november också. Arbete och överlevnad. Jag inser att jag nog borde sjukskriva mig. Jag orkar ju vara på jobbet, ha lektioner och jobba tillsammans med min kandidat. Men när jag kommer hem är jag totalt slut. Fullständigt. Och som lärare är ju ens arbetstid inte riktigt slut, då. I synnerhet inte som jag haft det de senaste 2½ åren. Det ska läsas, bedömas, återkopplas och dessutom förberedas för kollegialt lärande, Ständigt KvalitetsArbete och fan och hans moster. Och jag förstår inte hur jag ska orka med.

Helgen som gick var dock lugn och fin. Familjemiddag i fredagskväll, lunch, prat och stickning med en god vän i lördags, och väldigt stillsamt hemmapyssel igår. Hundpromenader. Ljudböcker och stickning.

Helgen som kommer blir intensiv, igen. Värmländskt femtioårskalas för svågern och så träffa halvbruschan på söndag. På måndag är det operationsplanering i Hässleholm, med narkosläkare, sköterska, sjukgymnast och sånna goa grejer. Jag ska fråga om sjukskrivning då. Värken finns konstant. Snart ett år har det varit så. Molar, bränner och - ibland - hugger som elstötar. Jag sover på nätterna, men ytligt och när morgonen kommer är jag nästan tröttare när jag vaknar. Jag vill ju gärna vara i hyfsad kondition när det är dags för slakt...

Lyssnar på Leonard Cohens postuma Thanks for the Dance. Tung och mörk. Vacker.

Thanks for the Dance - Leonard Cohen

ack, värmeland

Fin helg i Värmland. Både att hänga med Malin, Per och killarna och att åka upp till Gro, upp mot Norgegränsen, och hälsa på i hennes härliga garnverkstad. Fantastiska färger som hon skapar! Glögg, prat och stickning. Och snö!

På hemvägen körde jag inom pappa och mamma, som tänkt, men träffa min bror hanns inte med. Så det får bli om ett par veckor, istället.

Nu är jag trött. Dags att sova...

Body and Soul -Tony Bennet & Amy Winehouse

jomenvisst...

Norra promenaden

Livet rullar vidare. Veckorna sjunker undan och det känns bra. Jag har en kandidat igen och det är alltid stimulerande, inte minst som den kloka människan valt samma ämneskombination som jag och därmed hänger med på det mesta.

Tröttheten hanterar jag genom att tillåta mig själv att inte göra ett smack mer än jag absolut måste eller har verklig lust till. Så... bortsett från stickcaféet som jag gärna går på är det noll och inga sociala grejer i veckorna. Veckändarna använder jag med omsorg. I helgen som gick ville jag så gärna ha Sigge här och det var helt klart värt utmattningen efteråt. På fredag kör jag upp till Värmland och hälsar på syrran där, och hennes familj. Köra bil är roligt och vilsamt. Jag tar med  mackor, frukt och en termos med te och så lyssnar jag på ljudbok. Och hos Malinär det aldrig några krav och besvärligheter. Vi tar det som det kommer. Förhoppningsvis blir det en liten vallfärd till Gro på Moods of Colors för att gosa med garn, kanske inspireras till nya stordåd - och så prata om vår kommande Shetlandsresa.

På väg hem kör jag omvägen om Borås för att hälsa på mina föräldrar. Jag tror också det blir en fikaträff med min äldre halvbror. Vi har haft en del kontakt på sistone, men har inte setts sedan... 2012?

Veckans goda nyheter är väl att jag 1. fått en preliminär tid för operation och 2. en kallelse till förberedande möte med narkosläkare, sköterska m m. Det rör på sig.

Happens to the Heart - Leonard Cohen

värkligheten

Några timmar kvar, så är höstlovet slut för i år. Det var fint att ha Johanna här och kunna umgås i någon slags lugn och ro. Ett par dagar i Köpenhamn och så umgåsing med Linus & Nathalie, och Rodeys. Så blev det och det känns gott. I förmiddags skjutsade jag in henne till Malmö, och Oslobussen, och sedan åkte jag ut och drack kaffe med brorsan och hans fru, på Ön. Påvägen hem tog jag omvägen omSjöbo,så att Floyd fick stimma med likasinnade en stund.

I tvättstugan rullar den andra tvätten för i dag, den första hänger på tork och i frysen finns veckans mat i glaslådor. Veckan kan få komma.

Sekunder (förvandlas till år) - November