jomenvisst...

Norra promenaden

Livet rullar vidare. Veckorna sjunker undan och det känns bra. Jag har en kandidat igen och det är alltid stimulerande, inte minst som den kloka människan valt samma ämneskombination som jag och därmed hänger med på det mesta.

Tröttheten hanterar jag genom att tillåta mig själv att inte göra ett smack mer än jag absolut måste eller har verklig lust till. Så... bortsett från stickcaféet som jag gärna går på är det noll och inga sociala grejer i veckorna. Veckändarna använder jag med omsorg. I helgen som gick ville jag så gärna ha Sigge här och det var helt klart värt utmattningen efteråt. På fredag kör jag upp till Värmland och hälsar på syrran där, och hennes familj. Köra bil är roligt och vilsamt. Jag tar med  mackor, frukt och en termos med te och så lyssnar jag på ljudbok. Och hos Malinär det aldrig några krav och besvärligheter. Vi tar det som det kommer. Förhoppningsvis blir det en liten vallfärd till Gro på Moods of Colors för att gosa med garn, kanske inspireras till nya stordåd - och så prata om vår kommande Shetlandsresa.

På väg hem kör jag omvägen om Borås för att hälsa på mina föräldrar. Jag tror också det blir en fikaträff med min äldre halvbror. Vi har haft en del kontakt på sistone, men har inte setts sedan... 2012?

Veckans goda nyheter är väl att jag 1. fått en preliminär tid för operation och 2. en kallelse till förberedande möte med narkosläkare, sköterska m m. Det rör på sig.

Happens to the Heart - Leonard Cohen