just ranting

På gårdagens morronmöte gick jag in och var arg. Sådär så att jag knäppte händerna i knät och andades i fyrkant. Jag var inte irriterad på något särskilt, utan i största allmänhet eftersom de där mötena ytterst sällan är effektiva och att det inte går att gå därifrån med en tillfredsställande känsla av att faktiskt ha hunnit göra det som står i den ambitiösa dagordningen. Det var likadant igår. Självfallet hann vi med ett par bra saker. Resten fick skjutas på framtiden igen, vilket innebär att det kommer att ligga och skava till nästa gång. 

Befriande är dock de samtal jag har med en del kollegor. Vi diskuterar viktiga saker som har med vår undervisning att göra likaväl som reflekterar över vår situation eller ventilerar mer privata tankar. Jag är också mentor för en nyexad kollega och våra samtal känns relevanta och är ofta uppmuntrande, för oss båda.

I lördags var det familj för hela slanten. Jag körde in till Malmö och strosade runt med Jenny, vi åt lunch och sedan gick vi på Disgusting Food Museum. Kul och intressant. Lagom ansträngande. Sedan körde vi ut till Börringe och hängde med dem. Middagen var, som så ofta, tio personer runt matbordet. Kul prat och god mat. Hemma igen såg jag The Lady in the Van, på Netflix. Fin liten film. Och vi kan alla hamna där. It's a fine line... I söndags var jag bara hemma och pysslade. Tog en lång promenad vid havet med hunden. Lagade veckans lunchlådor och stickade. Såg The Social Dilemma, vilket stämde till viss eftertanke även om det egentligen kändes en smulaförenklat och det inte var några direkta nyheter som levererades.

Idag har jag lite sovmorron. Jag sov inte längre än jag brukar utan ser i stället till att ha väldigt gott om tid att lyssna på nyheter, dricka mitt kaffe, fundera. Om en stund ska Floyd får en ordentlig runda inna jag beger mig till saltgruvan.

Come Give Me Love - First Aid Kit

vi skrattar inte längre

Jag distanserar mig från jobbet. Jag som en gång brann för yrket, för eleverna och för möjliga förändringar och utveckling har helt tappat min jobbmojo. Jag tycker fortfarande om den del av yrket som handlar om elever, undervisning och lärande. Jag tycker också om många av mina kollegor. Resten är mest skit. Jag är så inihelvete trött på att springa på varenda boll i den heliga ökade-måluppfyllelsens och ökad-kvalitet-i-undervisningens namn. Det är inte friskt att man som lärare utöver undervisning, mentorskap och det som därtill hör, ska arrangera resor och nu jättekulig ersättning för uteblivna sådana med stora krav på innehåll och förväntningar på utfall m m, ta emot potentiella elever på besök, vara involverad i marknadsföring, meditera med eleverna (Erasmusprojekt med positiv psykologi som huvudinnehåll), tvingas att varje termin - för varje klass - ha minst ett ämnesövergipande samarbete utan att få tid avsatt för inventering, planering och förarbete av detta, genomföra risk- och konsekvensanalyser för beslut som redan fattats en våning upp, instagramma allt kul vi gör på programmet (jo, det är sant -och vi förväntas alla ta vår del av detta), ha undervisning av tvåor och treor på delvis distans, och en grabbnäve andra saker som var och en är riktigt bra - men som blir totalt insane när det ska genomföras simultant och helst under käcka tillrop. Skolledningen låter meddela att uttryck för stress på grund av alla kringuppgifter är en ickefråga då det inte finns några sådana.

Flera kollegor mår dåligt, är helt eller delvis sjukskrivna och/eller trötta, desillusionerade och modlösa. Värst av allt: vi skrattar inte längre. Vi skojar inte. Driver inte. Vi biter ihop och vadar vidare i sörjan. Möjligen småler vi lite bittert åt någon kollegas trötta sarkasm.

Men helgerna. Då lever jag. Jag är själv eller umgås med familj och vänner. Förra helgen var jag i Gränna och på Visingsö med mina systrar och i lördags hyrde jag stuga med två gamla kollegor (och goda vänner) från Emmajävlaboda. Det var fint. Bäst var kanske att jag körde uppåt redan i fredags. Parkerade i Haväng och vandrade en bit ut på Ravlunda skjutfält där jag satte upp mitt tält, där marken börjar falla ner mot havet. Det blir tidigt mörkt nu, men jag fick ställt allt i ordning och sedan satt jag där vid trangiat och lagade en enkel middag, kokade te och tittade på stjärnorna och de blinkande ljusen tvärs över Hanöbukten (kanske Hällevik?). När nattkylan blev för rå kröp vi in i tältet, hunden och jag, och somnade gott. Vaknade till soluppgång och tog en lång promenad innan det blev grötfrukost och nybryggt kaffe.

Autumn Leaves - Eric Clapton

att vara förälder

I lördagskväll samlades vi, några stycken i familjen, på en mysig restaurang. Matilda fyllde 38 häromdagen (vart tog tiden vägen???) och vi firade med gemensam middag. Mike tog ett foto av mig och Matilda. På fotot är Matilda lika gammal som jag var när livet var så ini helvete trasigt och jobbigt. Barnens fars alkoholism hade blommat ut fullt och allt ar bara kaos. Inte så mycket utåt, eftersom jag brände av allt jag hade för att försöka skapa så mycket trygghet jag kunde för barnen, men tillräckligt för att alla omkring oss skulle veta. Så även mina föräldrar. 

Ändå var det inte förrän flera år senare, när jag skilt mig och bodde med barnen i en lugn och trivsam lägenhet inne i stan, som min mamma en gång sa något i stil med att "ja, vi visste ju hur du hade det". 

Det gör fortfarande ont att tänka på det. Hur kunde de veta och inget säga eller göra? Inte ens lite uppmuntran? En smula stöd? Om jag visste att Matilda (eller något av mina andra barn) hade en jobbig situation skulle jag göra allt jag kunde för att finnas där. 

Alltid har jag lärt mig något...

Every Morning - Keb' Mo'

vandringar

Sigrun och jag gick en sväng i skogen vid Krageholm igår.  En minivandring. Vi såg ett rådjur och en korp. Vi gillar korpar. Sedan stekte vi pannkakor och lagade kaffe på Trangiaköket, nere vid sjön. Mycket uppskattat. 

Idag for jag lite norrut, med hunden, för att scouta inför en kommande vandringshelg. Jag gick delar av lederna längs Verkeån, från alunbruket till Hallamölla, och sedan en liten bit nere vid Haväng och ut på skjutfältet. Fint septemberväder och gott kaffe i termosen. Synd bara att resten av Skåne också hade bestämt sig för att vara där...

I morgon: jobb. Ett annat liv.

Bridge Over Troubled Water - Simon & Garfunkel