Färöarna drabbar mig som en fet smäll i solarplexus. Naturen är brutalt vacker. Hisnande stup ner i den turkosbrusande Atlanten, Branta, höga berg, gräset så grönt, träden så få och forsarna och vattenfallen så många. Vi kör i djupa dalgångar, eller ute längs bergskanter med havet, långt där nedanför, bara ett snedsteg bort. Vi vandrar uppför backar och nerför slänter, följer vattendrag och värms av solen, piskas av regnet och blåsten eller får sikten skymd av tät dimma. Även när vi behöver färdas samma väg mer än en gång är vyerna nya, eftersom vädret ständigt skiftar. Längs sund och fjordar, eller ihopkrupna i någon dalgång, ligger små byar. Husen har ofta grästak. En och annan häst. Muntra fåglar och indolenta får. Fåren är överallt och gärna i dikeskanterna där de ser ut att fundera på om de vill ha lift, eller inte. När jag ser deras spillning utan- och nedanför säkerhetsstaketen vid utsikter som får kroppen att stickas och hjärnan att snurra undrar jag hur de är funtade... hur fadringen kan de gå där?
Jag tar löjligt många bilder och även om en del av dem blir riktigt bra kan de omöjligen återge något annat än en idé om hur fantastiskt det är. Island är underbart, men den här lilla ögruppen mitt ute i ingenting (eller ja... i Nordatlanten om man ska vara petig) spöar allt. Det är som Island, fast oerhört komprimerat. På speed. Utan vulkaner.
Jag lägger några bilder här medan jag hämtar mig...
 |
| Gásadalur |
 |
| Stilig! |
 |
| Lågvatten vid Bøur |
 |
| Saksun |
 |
| Saksun |
Färöarna drabbar mig som en fet smäll i solarplexus. Naturen är brutalt vacker. Hisnande stup ner i den turkosbrusande Atlanten, Branta, höga berg, gräset så grönt, träden så få och forsarna och vattenfallen så många. Vi kör i djupa dalgångar, eller ute längs bergskanter med havet, långt där nedanför, bara ett snedsteg bort. Vi vandrar uppför backar och nerför slänter, följer vattendrag och värms av solen, piskas av regnet och blåsten eller får sikten skymd av tät dimma. Även när vi behöver färdas samma väg mer än en gång är vyerna nya, eftersom vädret ständigt skiftar. Längs sund och fjordar, eller ihopkrupna i någon dalgång, ligger små byar. Husen har ofta grästak. En och annan häst. Muntra fåglar och indolenta får. Fåren är överallt och gärna i dikeskanterna där de ser ut att fundera på om de vill ha lift, eller inte. När jag ser deras spillning utan- och nedanför säkerhetsstaketen vid utsikter som får kroppen att stickas och hjärnan att snurra undrar jag hur de är funtade... hur fadringen kan de gå där?
2 kommentarer:
ojojojojoj.... en av världens mest attraktiva platser. En dröm! och musiken! Jag har en hel del att se, som jag brukar säga ;) Härligt att få ta del av dina underbara bilder!
Tack! Ja, det är faktiskt helt fantastiskt!!! Musiken hann vi inte uppleva så mycket av, men vi lyssnade in oss en del innan vi åkte dit och ja, det finns mycket bra att utforska vidare! Tipsa mig gärna!
Kram!
/M.
Skicka en kommentar