På fredag ska jag träffa en läkare. Det är skumt att boka läkare nuförtiden. Man får svara på en massa frågor via sms och en sköterska frågar om något hänt de senaste månaderna som bidragit till mitt välmående.Välmående? Jag ifrågasätter ordvalet och hon menade tydligen motsatsen. Hm. Nå, vi får väl se vad det ger. Kanske kan jag få någon bra strategi att få mer energi? Något tillskott? Jag äter mycket tillskott redan (vitaminer & mineraler) som vegetarian och nästan-vegan, och vid blodgivningen för några veckor sedan sa de att jag har väldigt bra värden. Men den här tröttheten... den liknar inget jag tidigare varit med om. Jag dyker ner i arbetet. Det "måste" jag ju sköta. Jag försöker ligga i framkant och inte låta rättningshögarna växa.
Och så försöker jag vara strukturerad även i övrigt. Inte spara disken. Ordning och reda i byrålådor och garderob. En god vän uppmuntrar sig själv med att föra bok över sina klädutgifteroch sedan klappa sig på axeln när hon räknar ihop ett år och bara har köpt (nytt och andrahands) för 1165kr. Jag köper verkligen inte särskilt mycket kläder, så detta kan ju faktiskt bli lite roligt, ändå. Visserligen har det bara gått en månad och jag har bränt av 1850 spänn ungefär... men det var inköp jag behövt göra länge (tre t-shirts i merinoull, korta och långa ärmar och en praktisk men säkert helt otrendig vind- och vattentät jacka från Didriksons - allt detta absolut nödvändigt för att ha det nöjsamt när jag är ute) och när jag funderar kan jag faktiskt inte komma på vad jag mer skulle behöva under året? Kanske ett par träningsskor, typ "walking". Kanske inte?
Hunden var hos frisören idag. Då åker man till Tomelilla och medan han blir ansad brukar jag sitta på ett franskt café (jo... de spelar franska chansons, ägaren bär liten hatt och kallar mig "Madame"... och han är faktiskt fransman, så han kommer undan...) och dricka gott kaffe och sticka. Så även idag. Det kändes som en treat. Jag kan diock inte säga att jag satt där och tittade på folk, för idag var jag helt själv. Så till den milda grad att en snubbe stack in huvudet och undrade hur länge jag hade öppet idag.
En kär kollega och vän gjorde sin sista arbetsdag idag. Nu går hon i pension och jag kommer sakna hennes glada sällskap och kloka tankar. På jobbet, that is. Vi ses ju utanför den sfären då och då, som väl är. I morgon fyller hon år. Jag måste komma ihåg att ringa henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar