så jala fiffigt, liksom

Torsdagsmorgon, 05:30

En bra sak med att folk nuförtiden har allsköns allergier och grejer är att livsmedelsbranschen anpassar sig och en plötsligt, på ett av fiken här i Byn (jag tror det är likadant på det andra, men jag har inte frågat än), kan få både bullar och kakor och bröd som är helt mjölk- och äggfritt! Fiffigt! Nu ska de bara lära sig att ha lite gott, icke ko-baserat, pålägg också så kommer mitt caféliv att få sig ett rejält uppsving! För när en springer 3½-5 mil i veckan, plus styrketränar så är det så att en kan unna sig en liten godsak då och då. Det är också fiffigt!

Å tjänstens vägar (jag ville kolla om Linnéuniversitetet har några föreläsningar, fortbildningar eller andra aktiviteter för religionslärare) mejlade jag min tidigare handledare och lärare, numera docent på Linné, igår. Jag förklarade vem jag är och att han troligen inte kommer ihåg mig och ställde min fråga. Idag svarade han. Visst mindes han mig och uppsatsen om mouridiyya använder han ofta på sina föreläsningar (och inte som ett avskräckande exempel - utan tvärtom!) och visst var det lustigt att jag skulle höra av mig just nu när han länge haft på sin önskelista en regional förening för lärare i religionskunskap, och att denna skulle ha en nära anknytning till lnu, och så har han en kille som gör ett post-dok-uppdrag och som dessutom fått i uppdrag att dra igång sagda förening och kunde inte denne kille och jag prata ihop oss om detta så vi kanske kan starta upp redan till hösten och det var givetvis inte meningen att dra in mig i det hela, meeen... det var ju jag som började, ungefär.

Jag och min stora käft. Men samtidigt - fan va sköj! Och jag erkänner helt ogenerat att det där med uppsatsen värmde gott!

Dock hoppas jag att den blivande doktorn inte hör av sig de närmaste veckorna för jag har så galet mycket ändå, på jobbet, att jag får härdsmälta om det dyker upp en enda grej till. Seriöst: hade jag inte löpningen och träningen (förra, denna och några veckor till förlagd till bland annat tre aptidiga morgnar) hade jag nog inte pallat. Men som det är nu glider jag mest omkring och känner mig on top of precis allt. Det är jag garanterat inte, men jag tar smällarna när de kommer och prioriterar mina elevers arbete, kursavslutande och kommande betyg.

Nu ska jag för övrigt prioritera sängen, tror jag. Ligga och lyssna till en ljudbok är minsann inte så dumt, som avkoppling, det heller. Dock är The Accursed inget vidare. Bra pannbensträning att lyssna färdigt ändå. Carthage, däremot, var helt fantastisk. Joyce Carol Oates i sitt absoluta esse. Att gräva, pilla och peta i familjerelationer och i samhällsfrågor och sedan väva en fantastisk berättelse (som få andra kan) är nog banne mig det hon gör bäst!

Först lite tonårsnostalgi, ba'...

Clevor Trevor - Ian Dury