alltsomallt

Jo, men det går ju rätt bra med, och på, jobbet. Ändå. Jag har några riktigt roliga klasser och de kollegor jag har i min närhet är både trevliga, proffsiga och lite kul. Vi har ett gott utbyte av tankar och idéer. Så jag trivs gott. Men arbetsglädjen vill inte infinna sig. Jag tror att det är något jag får leva med. Jag har väl varit ovanligt privilegierad i det avseendet, tidigare, och jag får väl acceptera att det är på annat vis nu. Kanske ordnar det sig med tiden.

Ny månadsdekoration i min Bullet Journal

Jag tränar varje morgon, innan jobbet. Jag tror jag är inne på fjärde veckan nu och har liksom fått in vanan att kliva upp, dra på mig träningskläderna och när kaffet är klart hälla upp det i en mugg med lock och sedan köra in till Ystad. Förberedelserna gör jag kvällen innan. Gymmet bidrar faktiskt till min trivsel och det är en skön start på dagen. Dessutom har jag eftermiddagar och kvällar fria om något trevligt skulle dyka upp, eller om jag behöver hämta Sigrun (vilket i och för sig också är trevligt). Oftast gör det ju inte det, men ändå. Om inte annat så har jag tagit för vana att avsluta min arbetsvecka med en fika på stan och det känns bra. Jag fick en fråga idag om det är Ystad jag vill bo i, sedan, eller om jag kan tänka mig någon annan ort i närheten, eller pendla in från Malmö. Men... nej, jag vill bo i Ystad. Jag vill bo vid havet, nära jobbet och i en fin liten stad. Dessutom vill jag bo så jag snabbt kan ta tåget in till Malmö, eller över Sundet.

Resan till Budapest börjar närma sig, så smått, och det ska bli riktigt kul. Alltid roligt att resa med Johanna och tillsammans strosa omkring och bara upptäcka och uppleva. Prata, äta gott, dricka gott och kanske ge oss en spabehandling (för det hör ju liksom till när man är där) och fika på mysiga caféer. Kolla på folk och njuta av oplanerad, fri tid.

Kollektivet är utvidgat igen. Ett par kompisar till M&M har flyttat in, med sin lille son som är lika gammal som Sigge, och ska stanna här tills de kan flytta in i sitt nyköpta hus, om åtta veckor. De är rara och det är kul att se Sigrun leka och leka och leka med sin kompis. Och jag kan ju alltid dra mig undan till mitt om jag tycker det blir för mycket. Jag tänkte bidra till stimmet genom att be hit vännen Lena, från Emmaboda, framöver. Och Erica. Och jag skulle vilja ha en glöggfest i början av december. Tur här är gott om plats för det är ju lite svårt med kommunikationerna när folk har glöggat och ska hem...

Tom Petty har gått ur tiden. Jag har aldrig varit något stort fan, men han har gjort mycket jag gillat och många av hans texter har haft något att säga mig.

Refugee - Tom Petty And The Heartbreakers