allt gott kommer...

... till den som väntar.

En annan sida av min envishet är... tålamod. Förr eller senare ger det utdelning. Efter frukost kom jag mig faktiskt iväg en vända till Miljöstationen med tidningar, plast och annat skrafs. Direkt till simhallen sedan och avverka det jag bestämt mig för. Hela tiden med ett öga sneglandes ut genom de stora väggarna av glas. Snälla, snälla... mulna inte. 

Och det gjorde det inte. Hela eftermiddagen kunde jag ligga där och slacka i solgasset medan katterna gick ut och in och ibland hängde med mig - fast under solsängen. Emellanåt seglade något litet  moln förbi solen men det fick bli hämta-vatten-pauser eller slajsa-upp-lite-melon-avbrott.

Lunch. 

Sixten under cover.

Till slut kändes det som tillräckligt med sol för idag så jag fixade mig en enkel middag av nypotatis, stekt halloumi och lite rött och grönt från kylen. Givetvis åt jag ute på altanen och sedan har jag suttit därute ända tills nu. Läst, lyssnat på musik inifrån vardagsrummet och på livet i mitt kvarter. Lackat naglarna med guldfärg och, efter en viss tvekan innan jag kom på att vafan jag har ju semester för tusan hakar, ett glas rött.


Det är banne mig gott att leva. Här. Nu. Men det har känts smått absurt att, denna idylliska, vilsamma junitisdag lyssna till radion om IS vidriga tilltag, om bebisar som drunknar i Medelhavet, om krisen i Grekland och så politikernas svammel från Almedalen, detta PR-jippo, läsa om gisslanliv i Amazonas ångande, krypande, krälande djungler och samtidigt höra skottsalvor från den närbelägna skjutbanan. Hjärnan och hjärtat är förunderliga som kan låta en ta in allt detta, parallellt, utan att tillåta total härdsmälta... Att liksom veta att just nu, i denna sekund, utstår människor ett ofattbart lidande samtidigt som jag lyssnar på Sommar i P1 och kör en iskall smoothie på kokosmjölk och hallon, i min lilla behändiga portionsmixer.

"Är du deprimerad? Använd Ragnarök."
Inför den lilla festivalen har jag bestämt mig för att vara åtminstone något förberedd. Började med att dra ner Ragnarök till Spotify och researcha lite. Musiken är... magisk, lite drömsk, vilsam... Blev såklart lite taggad också av att de är nästan från mina hoods. Kalmar är ju i alla fall inte jättelångt bort. Tydligen spelade där för ett par veckor sedan.

Jag har inte läst Sweden Rock Magazine sedan eldkvarn brann, men på Ragnaröks hemsida hittade jag en krönika av Mikael Åkerfeldt där han skriver mycket gott om deras självbetitlade album. Jag har stor respekt för hans åsikter (nu ljög jag lite... han är ju Gud, typ... ;)). Jag ska givetvis följa hans råd, inför Ölandsvistelsen: "Ta 'Ragnarök' med dig som en respartner. Spela albumet när hjärnan behöver stängas av för en dag." Will do!

Vattenpussar - Ragnarök

Sista kvällssolen