prövningens tid

Nationella prov idag igen. ENG06 har läs- och hörförståelseprov. Måste nog gå till jobbet lite tidigare än vanligt och ställa i ordning de två salar vi brukar slå ihop till en vid sådana här tillfällen. Kolla att ljudet blir bra. Sådana grejer. Jag är mycket ambivalent till nationella prov både vad de egentligen mäter och hur intressanta mätresultaten egentligen kan vara och hur en del lärare verkar använda nationella prov som en slags slutprov i kurserna och därvidlag tillmäta dem alldeles för stor betydelse i betygssättningen.

Morgonen är ljusgrå och mild och nu har väl ändå gräsmattan och annat växande fått sitt? Jag vill sitta på min altan om eftermiddagarna och fika och småprata... Jag dricker mitt morronkaffe vid köksbordet, lyssnar på P1 och klappar aldrig så försiktigt på en liten, hemlig glädjeunge som bor i mitt bröst.

Dream On - Aerosmith

första pysslaresöndagen i maj

Försiktig kung.

Det småskurar idag också. Jag har dock haft en smula tur med tajmingen och dels hunnit vara ute och reka på ett motionsspår (jag har en plan, till vilken jag återkommer längre fram) och dels köra till trädgårdsgurun i Duvemåla och införskaffa lite växter till utekrukorna (påskliljorna jag köpte för ett tag sedan är tämligen döda, men minipenséerna frodas!). Annat jag hunnit göra är att kånka in en pall pellets (en säck i taget, mind you) och plantera om i krukorna, samt inta mitt kaffe under en kort men intensiv solstund på altanen. Som om inte detta vore nog har jag och Sixten inspekterat de södra delarna av våra gemensamma ägor (de norra verkade lite läskiga, tyckte Sixten, och tvärvände). Torsten fick erbjudandet att gå ut, men nappade inte. Vilma vill nog, men får inte.

Nu är det rejält regnigt ute och följaktligen inomhuspyssel som gäller. Tvätt, disk, växtvattning, plock, dammtorkning, dammsugning och våttorkning av golv. Jag funderar till och med på att stryka någon skjorta och kanske sy något? Är det söndag så är det.

Mr. Blue Sky - ELO

uppgivenhetens triumf

Nä. Det ville inte torka upp tillräckligt för att det skulle funka att måla idag. Och då går det som det går här i Huset; jag gav upp och körde ner till Karlskrona för att passa på att köpa nya utemöbler och rätt vad det var såg det ut så här på altanen...

... och efter en stund så här...

Nu blir det högst troligt ingen målning förrän till hösten. Däremot ser jag fram emot många sköna altanhäng!

Medan jag skruvade ihop bordet och pysslade till det var Sixten ute. Och inne. Och ute. Och inne. Det är väl så det blir framöver, kan tänka...

Things are quiet out there - Skånska Mord

businesses

Så här gör en affärer här i Byn:

Snabbt!

besatthet

Jag har en alldeles ny, om än tillfällig, besatthet. Den består till det yttre ramverket av något min chef tipsade mig om: SVT Flow. Till det inre består den av två galet bra serier som jag tittar på några avsnitt i taget. Rome och Please like me.

Min morgon har således börjat med först Lundströms bokradio, i sängen, och nu kaffe, tända ljus och en katt på bordet och så Rome i min dator. Sämre kan en ha det.

Jag skulle faktiskt också kunna ha det bättre. Men... nu är det som det är. Jag kan uppenbarligen inte få allt, jag heller.

Uppehåll just nu och en svag vind. Jag har tusen och en saker att fixa med inne i avvaktan på att det förhoppningsvis torkar upp så bra att jag kan måla klart snickerierna på altanen. Jag är så himla sugen på att få ordning där. Odlingar och blommor och lyktor och... idéer. Men jag har också bestämt mig för att stöka undan målningen först, annars lär den inte bli av alls.

I'm Mandy Fly Me - 10cc

hemma igen - del vii

Cool water...

All good things must come to an end.

Nja, inte nödvändigtvis, väl? Men min resa till Saudi gjorde det. Härhemma i Byn väntade mitt gamla vanliga liv, som givetvis inte är varken gammalt eller vanligt när en väl kommer hem igen. Det är inte bara kroppen som gjort en resa utan kanske ännu mer själen och sinnet. Jag är inte densamma när jag kommer hem igen. Nya intryck och erfarenheter läggs till de gamla och jag blir som lite ny.

Sista kvällen hade M&M bjudit in ett gäng på BBQ. Alla kunde inte komma, men jag tror ändå vi var bortåt en tjugo personer. Givetvis satt vi ute i den varma, härliga kvällen. Som vanligt en härlig blandning och trivsamt mingel av äldre och yngre och alla möjliga nationaliteter representerade.

Nu kan gästerna få komma!

Dealen var, som brukligt, att värdarna fixade sallad, bröd och något sött efteråt och folk tog med sig vad de vill grilla och dricka. Matilda och jag fixade potatissallad och "pizza"-sallad (gjord på vitkål - inte pizza...) och en vidunderligt god quinoasallad vi testade veckan innan (recept nedan). Och så bakade hon sjukt gott bröd med smaksättning av rosmarin och himalayasalt. Till dessert gjorde hon en härlig rabarberpaj och med gemensamma ansträngningar hittade vi custard powder och kunde göra en fullt godkänd vaniljsås till!

Givetvis hade folk med sig mer än de själva kunde äta, och dricka, upp och när festen var slut fanns det nog mat för två veckor framöver, kvar...

Morronfixen!

Sista gästerna gick nog vid ett. Men fredagen var ju ledig så det var lugnt. Vi plockade in och fixade och trillade i säng. Jag somnade gott och sov som en sten tills det var dags för mig och Matilda att kickstarta den allra sista dagen med kaffe ute och sedan ett gött pass på gymmet och ett par timmars målmedvetet solande vid poolen. Sedan fick eftermiddagen bli softande på pation och lite packning innan vi, alla tre, åkte in till Khobar för en god italiensk middag innan jag fick skjuts ut till flygplatsen. Vemodigt och tårögt men vi ses ju snart igen! Då blir det en helg i de djupa skogarna på gränsen mellan Halland och Småland, kanske en utflykt till Öland och definitivt ett bröllop i Loiredalen!

Äventyret fortsätter!

K Ä R L E K

Nuläget är en regngrå och tyst fredagsmorgon. Första arbetsveckan rann iväg med en farlig fart. Jag har tänt några ljus på bordet och dricker mitt kaffe långsamt medan jag lyssnar på P1-morgon, tittar på tre katter, som låssasbrottas på golvet, och hoppas på bättre väder i morgon eftersom jag verkligen behöver få altanen färdigmålad.

Fin Fredag!

Hosianna - Lars Winnerbäck 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

QUINOASALLAD MED CURRY OCH GRÖNA RUSSIN
Räcker till: 4 personer
Klar på: 30 min

Gröna russin är lite syrligare i smaken än vanliga russin och passar bättre i mat. Ett alternativ till gröna russin är (osötade) torkade tranbär som också är sötsyrliga i smaken och ger tuggmotstånd till salladen. Gula russin från t ex Saltå Kvarn är bra - ekologiska!
Du kan variera receptet genom att byta ut kikärtor mot små goda bönor eller gröna linser. Quinoa kan ersättas med bulgur.

INGREDIENSER:
1 tsk salt
1½ tsk curry
1½ dl mandlar
1 äpple
2 tomater
1 förpackning kokta kikärtor
1-1½ dl gröna russin eller torkade tranbär
3 msk olja
1 msk citronsaft
1 krm kanel (kan gott ökas på!)
1 krm spiskummin ( - " -)

GÖR
1. Koka quinoan med salt och curry i 15 minuter eller enligt instruktioner på förpackningen.
2. Hacka mandlarna grovt och rosta i en torr stekpanna.
3. Skär äpplet och tomaterna i små bitar. Tomaterna får gärna vara riktigt solmogna och lite mjuka. 4. Skölj kikärtorna och blanda med äpple, tomat och gröna russin eller tranbär i en stor skål.
5. Blanda i olja, citronsaft, kanel och spiskummin. Tillsätt till sist quinoan och de rostade mandlarna. Servera salladen ljummen.

Receptet fick jag via den här sidan och jag rekommenderar även den som inte är vegan/vegetarian att dra nytta av erbjudandet - där finns hur mycket godsaker som helst! Måste en prompt ha kött/fågel/fisk (och det gillar ju jag emellanåt!) så är det många av rätterna som fungerar fint som tillbehör!

thank you for the music!

De av skolans elever som valt det så kallade musiktillägget redovisar läsårets arbete genom att ge en konsert i maj, varje år. Jag brukar gå på konserten varje år (tror bara jag missade den som var förra året, för att jag var i England, då) och i kväll var det dags igen. Konserten är alltid kul att bevista även om kvaliteten ibland kan variera. Men kvällens begivenhet var eventuellt den allra bästa elevkonsert jag varit med på. Duktiga killar och tjejer som bytte instrument och även turades om på sång och fina arrangemang. Någons röst stack ut lite extra, men lägstanivån var hög! Låtarna som valts spände från jazz till pop och filmmusik. Kent (999) och Kansas (Dust in the Wind) fick samsas med bland annat Norah Jones (Don't Know Why) och Natalie Coles fina Like a Lover. Frågan är om jag ändå inte gillade versionen av Ed Sheerans I See Fire allra, allra bäst. Galet bra!

I See Fire - Ed Sheeran

hemma igen - del vi

Så mycket jordnötssmör - så lite tid.

En kär vän undrade om jag månne varit på träningsläger i Saudi, med tanke på mina retsamma statusuppdateringar på Facebook. Iakttagelsen är ju inte helt fel. Vi (Matilda och jag) har tränat nästan varje dag (inte fre-lördagar!) och det har varit väldigt roligt och inspirerande att, för en gångs skull, ha en peppande träningskompis! Att jag tog upp simningen (jag har inte simmat sedan jag bodde i Stockholm och ibland tog ett tidigare tåg till jobbet så att jag kunde köra lite morgonsimning på Vällingby Simhall som låg vid samma skolgård som min arbetsplats) kändes helt underbart och som något jag ville fortsätta med på hemmaplan.

The Commissary

En gång i veckan öppnar simhallen här i Byn redan klockan 6. Det är på onsdagar och eftersom det var onsdag igår förberedde jag mig noga kvällen innan så att det funkade att kliva upp i min alldeles vanliga tid och sticka iväg så att jag snudd på skulle hänga på låset. Det är ju en del som ska förberedas; jobbkläder ska med, makeupgrejer, tandborste och frukost likaså. Jag fick till och med med mig en liten pyttetermos med kaffe.

I simhallen tidigt om morgonen är det skön musik och levande ljus. Jag hann simma i lite drygt 40 minuter innan det blev lite väl mycket väjande för äldre damer som inväntade sin vattegympaklass, i bassängen. Men det kände jag mig mycket nöjd med. 1300 meter blev det och det betyder att jag gått från död-snigel-fart till... snigelfart. Alltid något!

Sikten minskar.

Onsdag, ja. Förra onsdagen befann jag mig ju i Saudi. Vi körde träningsrutin på gymmet och förlåt om jag tjatar men det är så KUL att köra med fria vikter! Sedan hade vi lite saker att ordna med som att sola och storhandla inför torsdagens BBQ och på sena eftermiddagen, mellan kallelserna till näst sista och sista bönen, åkte vi med Mike in till Khobar i ett sista försök att lokalisera shishabutiken. Eftersom vännen Yaz hade skickat Matilda en pin så körde vi rätt på. Direkt. Ära vare Google Maps. Typ. Tyvärr hade butiken slagit igen, efter vad det verkar. Vi såg några fina pipor genom fönstren men det var rörigt och dammigt och fullt med stegar och färgburkar i skyltfönstren och många av hyllorna var tomma. TYPISCH. Lätt slokörade åkte vi hem och åt middag ute på pation och softade, bara. M&M har lovat fixa mig en shisha och ta med när de kommer hem i sommar. Till dess får jag antingen ge mig till tåls eller se om jag kan få fason på den lilla jag har.

Efter regn kommer ändå solsken! ;)

Vi satt en stund in på kvällskanten. Mörkret föll och vi gjorde oss ingen brådska. Men till slut började det ju dra i ögonlocken och vi sa godnatt. Jag kom på att jag glömt en handduk på tork ute på en stol och gick ut för att ta in den. Vinden var fortfarande riktigt varm men hade tagit i ordentligt och i ljuset av gatlyktorna var himlen alldeles gulorange. Jag stod en stund och tittade på det. Svårt att förklara men det kändes lite skumt. Sedan gick jag och la mig. Hade bara legat några minuter när Mike bankade på dörren och undrade om jag sett att det var shamal?! Sandstorm! Spännande och inte så jag är van att tillbringa en valborgsmässoafton. Jag sa att jag varit ute, men kikade lite genom fönstret. När jag la mig igen låg jag länge och lyssnade på vindens vinande. Det lät precis som här hemma när höststormarna dundrar in. En dörr ute stod och slog och Mike fick gå ut och göra fast den. Fönstren skallrade och dörrarna inomhus slog lite lätt i sina karmar. Sådant hindrar inte min goda nattsömn så jag somnade så gott, så gott.

Trasigt träd.

Lite förödelse.

Vid femtiden på morgonen vaknade jag. Alldeles varm och svettig. I mörkret kunde jag höra kallelsen till första bönen. På lagom avstånd sådär att det bara lät mjukt och trivsamt. Jag funderade lite på varför jag inte hört det någon annan morgon. Sedan kom jag på: det är ju alldeles... TYST. Ingen luftkonditionering som dundrar! Därav värmekletet. Jag försökte tända lampan, men... STRÖMAVBROTT, alltså. Inte mycket att göra åt. Inshallah, typ. Lutade mig tillbaka mot kuddarna och försökte somna om. Inte så lätt när det är så varmt. Så jag var fortfarande vaken när åskan brakade loss. Det var ett jeffla dundrande och blixtrande och regnande ett bra tag innan ovädret drog vidare. Sedan somnade jag tvärt och vaknade en meter ovanför sängen när strömmen kom tillbaka och AC:n drog igång med en smäll. Lite mer slummer och sedan dags att kliva upp.

Till morgonkaffet - som vi drack utomhus då vinden mojnat helt och solen strålade igen - började FB-uppdateringarna komma. Flera som bott i Dhahran i 10-15 år uppgav att de aldrig upplevt en sådan storm under hela sin tid där. Sedan droppade bilderna in. Total förödelse. Massor, verkligen massor, av träd som vält med rötter och allt (inte så konstigt då de flesta är inplanterade, avsedda för ett annat klimat och på grund av ihärdig bevattning har väldigt korta, grunda rötter) och i fallen krossat bilar och hustak och garage och liknande. Förmodligen har det varit som en form av tornado eller virvelvindar. Lyckligtvis verkar ingen person ha kommit till skada, även om en familj la upp en bild av sitt vardagsrum där en stor trädstam gått rakt in genom väggen (ja, husen är rätt klent byggda, också)!

Däremot blev det en del problem med vattnet. Det mesta vattnet som används är s k "raw water" som är en slags bräckvatten. För bevattning har man återvunnet avloppsvatten "waste water" (vilket fick mig att fundera om det möjligen kan finnas en koppling mellan hembygdens stora flaggskepp Xylem som sysslar med "water and wastewater solutions" och Saudi - och det gör det!) och eftersom det kanske rentav handlar om mänskliga utsöndringar så undviker en sorgfälligt alla vattenspridare och sprinklers som annars skulle kunna svalka ner en på varma promenader. Till matlagning (och hårtvätt, eftersom raw water krajar även det mest välmående hår och hårbotten på nolltid) används sötvatten. Tillgången på detta är givetvis lite sparsam och när strömmen gick och pumpanläggningar lägger av försvinner inte bara allt vatten för den del; på sina håll kom det istället raw water ur sötvattenskranarna. Det kändes ju sådär fräscht... Men det är ju smällar en får ta och inget att lipa över.

Så förutom allt annat spännande och intressant (jag har långt ifrån berättat allt, hittills) fick jag vara med om the shamal of all shamals, också! Och vårt lilla kvarter var helt enkelt bara skyddat av en fantastisk flax!

Vid åtta körde vi till Matildas dödarklass/poolen men poolen visade sig vara stängd (det borde vi ju ha listat ut att den antagligen var fylld med allsköns materia) så hon skjutsade hem mig och så gick jag bort till gymmet, istället. Men det som verkligen imponerade var att på bara några timmar var alla stora vägar och gator i compoundet helt rensade. Nerfallna träd och allsköns ris och bråte kantade gatorna men det var snyggt uppsågat och åt-sidan-draget. När jag gick till gymmet vid halvnio var till och med de flesta smågatorna rensade, i centrala delarna av området. Det som imponerar är inte så mycket antalet arbetare som röjde (precis hur många män som helst, från Indien framförallt, jobbar ju åt Aramco med underhåll och skötsel) som organisationen. Att det fick undan allt med sådan effektivitet. Säkert en tysk, eller mööööjligen en amerikan, som ordnat det. Och i övrigt har jag inga som helst fördomar, hehe, men av vad jag hunnit iaktta så är det inte ofta landets egna invånare står för den sortens organiserande, helt enkelt. De har kanske annat att syssla med.

Funderingar på cornichen i Khobar. (Mike tog bilden.)

Torsdag idag. Vaknade av sol i ögonen och än har inte de grå skyarna lyckats gömma den helt. Lektioner, möten fortsätta rätta, komma ihåg sådant jag inte får glömma bort, skicka iväg ett paket till Mike som fyller år och sedan susa iväg till gymmet och försöka komma ihåg både de schyssta moves Matilda lärde mig och de som instruktören Jenny gav mig igår, på vår genomgångstimme! Men nu: kaffe!

Fakarouni pt I - Oum Khaltoum

hemma igen - del v

En god morgonvana...

Sista måndagen blev en mycket hektisk dag. Jag har inte sett Desperate Housewives (mer än något enstaka avsnitt för åratal sedan) men jag antar att det är så här de lever sina liv. Upp sju och dricka kaffe ute på pation, där temperaturen redan vid den tiden på morgonen låg på 29-30 grader. Hög luftfuktighet därtill. Men en kan sitta där, och rentav finna det njutbart, om en är jävligt envis och är bra på att sitta blickstilla. Jag innehar svart bälte i bådadera.

På väg in till gymmet

Matilda hade en tandläkartid så hon droppade mig på gymmet där jag körde ett rejält konditions- och styrkepass. Sedan snabbt hem och ta en välbehövlig dusch innan det var dags för nästa begivenhet; helkroppsmassage på skönhetssalongen! Jag är 53 år gammal och har gjort en del saker i mitt liv som inte alla gjort (jag tänker inte gå in på exakt vad, eftersom detta är en offentlig blogg ;)), men jag har aldrig fått en helkroppsmassage. Djupmassage, dessutom. En vansinnigt skön och avkopplande timme. Smärtsam också, då jag har en del elaka spänningar i axlar och skulderparti… Efteråt kände jag mig lätt som en fjäder!

Väntrummet på skönhetssalongen...

Vi begav oss direkt till Dining Hall för att äta lunch med Mike. Eftersom många av Aramcos anställda är singelmän och dessa givetvis inte kan förväntas veta hur en lagar mat så finns det en stor matsal med en väldig massa olika maträtter, sallader osv att välja på. Där åt vi alltså lunch och fördrev en god timme tills det var dags för mer skönhetsvård: manikyr och pedikyr. Pedikyr är vansinnigt skönt (i samma härad som att få håret tvättat på salong) men jag är samtidigt inte helt bekväm med att någon sitter på en liten pall nedanför mig och tvättar och filar på mina fötter… Hur eller hur var mina fötter lena som barnstjärtar efteråt och naglarna vackert gyllene. Fingernaglarna valde jag att inte få målade. Jag gör det faktiskt bäst själv…

... med nästan för bra AC...

Nästa punkt på det digra programmet var… trådning. En flink kvinna - som kände igen mig från förra gången! – avlägsnade allt ansiktshår (nej, inte ögonbryn och -fransar, såklart) med hjälp av något som ser ut ungefär som tandtråd. Det går rasande fort, är klart skonsammare mot huden än vaxning och ja, det gör jävligt ont. Men vacker blir en… Jag blev också glad att höra att kvinnan, som arbetar på långkontrakt äntligen skulle få sin semester och få åka hem och träffa sin lille son som hon inte sett på två år. Även om jag tänker att hon gör en ekonomisk vinst i att resa så långt bort och länge, för sin försörjnings skull, så skär det i hjärtat att någon förälder (eller annan person, för den delen) ska behöva ha det så...

Efter en så arbetsam dag fick kvällen bli lite trivsam hemmamiddag, på pation, med någon vän som droppade förbi och lite shisharökning uppepå det. Jag somnade ovaggad.

Shisha/hookah time!

På tisdagen skådade jag ljuset! Jag och Matilda hade stämt möte med en kompis till Matilda, på gymmet, och efter lite uppvärmning fick jag äntligenäntligenäntligen lära mig hur en styrketränar med enbart fria vikter. Att jag inte gjort det tidigare! Svårare, men bättre för balansen och dessutom galet roligt! Tjohej!

Slit & släp

Belöningen för denna insats fick bli några timmars poolhäng och minsann om jag inte simmade någon kilometer också! Galet, men är det t-dag så är det! När en har varit så himla duktig kan en med gott samvete gå över till grannen Mathias, på kvällen, och äta en generös och jättesmarrig middag tillsammans med en massa trivsamma människor. Jag har verkligen träffat så många sköna personer. Jag inser att om jag bodde där en längre tid skulle mitt mödosamt förvärvade brittiska RP* uttal bli helt korrumperat då jag hela tiden mötte folk från USA (olika delar), Sydafrika, Australien, Skottland, Kanada, Nya Zeeland, Irland, England och London (jo, han var noga med att påpeka att han är från London… ;)). Dessutom pakistanier, jordanier, saudier, norskar och whatnot. Nyttigt för språkörat, kan jag säga!

Men nu är det onsdag. En arbetsdag ska dras igång och huvudsakligen ska jag ägna mig åt bedömning av ungefär 60 uppsatser från nationella proven i engelska, samt 25-talet analyser av Zadie Smiths White Teeth (ENG07). Men än är det morgon och nu sticker jag och simmar!

Sexy Sadie - The Beatles

*RP står för Received Pronunciation, dvs ett lite neutralt, halvposhigt uttal, inte olikt det som kallas "BBC English".

hemma igen - del iv

Ett av verken på utställningen. Lite Banksyish...

Efter ökencampingen var det ju söndag. Eller, alltså... fredag, då. Men... jaja. Vi inledde den med att duscha och sova några timmar och sedan hade vi, Matilda och jag, vissa planer på att kolla in "Mall Day", som var någon slags loppis men hur eller hur så blev det filmmaraton, istället, och hemkörd mat. Gotti, gotti! En kan ju inte bara göra Roligheter hela tiden. Jag uppskattar så oerhört mycket själva samvaron. Umgåset. Myset. Samtalen, skratten och närheten med människor som betyder så mycket för mig... mina barn och deras käraste.

M & M på cornichen

På lördagen fick vi dock rycka upp oss och efter en god frukost åkte vi in till Khobar för att promenera längs cornichen. Det är så fint där. Stora gräsytor, dammar och träd. Och utanför ligger hela Arabiska gulfen/viken (persisk är den från andra stranden sett... ;)) så ljuvligt blågrönskimrande och mjuk. När det är över 33-34 grader (i skuggan, alltså) och en dessutom bär en abaya joggar en ogärna. Det handlar om att skrida med en viss värdighet så även om vi promenerade en god stund så kom vi ju inte jättelångt. Men tillräckligt långt för att vi skulle komma till Red Lobster där vi smarrade i oss en ypperlig seafood-lunch à la Maine! Matilda, som har en avgrundsdjup dessertmage lurade in oss på Baskin' Robbins också, där hon köpte sig en stor, ljusgrön milkshake. Lite förvirrande var det när vi skulle gå in där, eftersom den högra entrédörren var för kvinnor och den vänstra för män, men när vi kom in så var det ändå bara en, gemensam betjäningsdisk. Lite förvirrande, faktiskt. Vi gick också en ordentlig sväng på Desert Designs (som alla rekommenderade oss att göra om vi inte redan varit där) där det faktiskt fanns en del verkligt läckra grejer - möbler, kläder, smycken, inredningsgrejer och till och med en delvis interaktiv konstutställning på övervåningen, där ett gäng unga män och kvinnor lekte med stora tavelramar. De såg ut att ha kul! Jag kan vara världens sämsta shoppare så jag  köpte bara ett par fina smågrejer till kattvakterna, ett par palestinasjalar och två radband (33-radiga). Den här gången... Ett av radbanden har jag, på arabiskt manér, hängt i backspegeln på min bil! Det kommer att påminna mig inte om Gud men om två personer jag älskar och en fantastisk resa, därtill. Därefter var vi så utmattade (och möjligen också palt-komatösa) att vi bara orkade åka hem och se på film och senare på kvällen äta en tvättäkta #thevuxenlifemiddag: popcorn!

Bönerummet på Desert Designs

På söndagen var det ju sedan plötsligt måndag och Mike stack till jobbet vid sju, ungefär i höjd med att jag och Matilda klev upp och inledde vår hälsosamma vecka. Inte för att den förra veckan var särskilt onyttig - vi har tränat alla vardagar! - men vi skulle göra en liten extra ompysslig och sund vecka, tänkte vi. Matilda hade någon förfärlig muskelkrossarklass så vi skildes åt på parkeringen och jag gick in till poolen, istället. Simmade en mile och ansåg mig sedan synnerligen värd ett hett solpass! Matilda anslöt senare. Oförskämt pigg. Hon är faktiskt en av de mest vältränade människor jag känner just nu! På kvällen hade Matildas (och numera också min) saudiska vän Hind lovat att vi skulle shoppa en shisha till mig. Hinds familj har en driver som skjutsar omkring familjens kvinnor, och gör andra ärenden. Han hade vit, virkad mössa och stort rött profetskägg och skrattade gott åt Matilda, som han är väldigt förtjust i. Tyvärr ringde pappan i familjen och behövde driverns tjänster så han släppte av oss vid Mall of Dhahran (där jag och Matilda bedrivit fruktlösa muttawa*-spaningar) varifrån vi tog en taxi till stans bästa shishabutik.

Muttawa-lockbete!

Åtminstone var det det som var planen, men eftersom gatunamn är ganska hårt ransonerade så hade vi bara ungefärliga anvisningar och hur vi än försökte fick vi ge upp efter en stund och be att få bli körda tillbaka till MoD eftersom drivern skulle plocka upp Hind och köra hem henne, då bilen/drivern hade annat att göra resten av kvällen. Lite snöpligt men samtidigt ännu en av dessa små glimtar av hur oerhört begränsat livet blir i ett samhälle där kvinnor inte kan röra sig fritt utan blir helt beroende av andra - och då är ju Hinds far ändå en väldigt vidsynt och modern man, har jag förstått. Men regler är regler. Fast vi fick förstås skjuts tillbaka till första gaten, där Mike kom och mötte oss, innan Hind for hem till Dammam (Dammam, Khobar och Dhahran är tre städer som är så tätt ihopbyggda att det är svårt att veta var den ena slutar och den andra tar vid).

Vi stod en stund i kvällsvärmen, vid första gaten, och lyssnade till kallelsen till bön - adhaan. Jag kom på att jag skulle filma en snutt, bara så jag fick med lite av kallelsen. Men killen i minareten måste ha haft kraj med ljudanläggningen för varje gång jag slog på PLAY så bröts sången. Till slut fick jag dock med en liten bit. Och tänk... jag tycker det är vackert. (Men filmen är väl... sådär.)

Vi lämnar Saudi där. Jag återkommer till det. Kanske redan imorgon. En ny, lite ljusgrå dag ska tas tag i. Kaffe ska drickas och nationellt prov i engelska genomföras, plus en del andra lektioner, besök på verkstaden för att få på sommarfälgarna (ja, jag vet att det redan är maj, men jag kör inte på dubbdäck och de ska strax, som sagt, skiftas mot sommarsulor), APT, ett träningspass och kanske något mer.

Handle With Care - Travelling Wilburys

*muttawa: religiös polis, ofta rekryterad på fängelser där långtidsinterner erbjuds att få komma ut och jobba som muttawas om de lär sig hela Koranen utantill. Sedan har de till uppgift att upprätthålla den högra moralen genom att knata omkring, i sina kortare thobes, med en käpp under armen som de kan använda till att peta på exempelvis kvinnor som helt skamlöst inte har håret täckt. Även icke-saudiskor, trots att lagen säger att det räcker med abaya. Eftersom muttawan ofta har sällskap av en riktig polis så kracklar man inte med dem utan drar upp den för säkerhets skull medhavda sjalen lite provisoriskt över håret - om en inte lyckas finta honom genom att kvickt gå åt andra hållet när en får syn på honom.

Men visst. Muttawas har verkligen en Viktig Uppgift att fylla. Saudi befinner sig på ett sluttande plan. Vi kunde med egna ögon bevittna det moraliska sönderfallet och hur en allt mer förslappad moral breder ut sig. Ja, ni ser ju själva:

hemma igen - del iii

Solnedgång...

Förra helgen (i Saudi är det såklart helg fredag - lördag) inleddes med att vi, på torsdagskvällen, samlades ett gäng och sedan körde ut i öknen. Sådär som saudierna själva brukar göra om helgerna, kanske för att inte tappa sina beduinrötter helt och hållet. Lite som att svenskar i gemen gillar att hänga ute i skogen och ha sig. Mike hade i förväg gjort upp med några killar som skulle köra ut till ett ställe (de fick bara koordinaterna) och sätta upp ett Riktigt Beduintält. Bilarna packades med mat och dryck och filtar och kuddar och vad en nu kan behöva för att överleva i öknen.

Tumregel: Aldrig ut i naturen utan kniv!

Efter att ha kört en god stund svängde vi av in på en nästan osynlig väg och begav oss liksom rakt ut i sandhavet. En av killarna körde inte fyrhjulsdrivet... Han hade en flott Lexus som han var väldigt glad över. Mindre glad blev han när han körde fast i mjuk sand. Jag har själv kört fast i snö, och skottat/gungat loss otaliga bilar ur snö men... sand beter sig inte alls som snö och det tog bara någon minut så låg bilen och vilade på underredet mot sanden. Tur då att de andra kunde dra loss honom... (Och lite lustigt att han var den ende saudiern av oss... han borde ju veta att det inte funkar så bra att köra "vanlig" bil där ute? ;))

Liten lägereld...

När vi kom fram till campingstället var det bara att hala fram bogserlinan igen. Killarna som monterat tältet satt och väntade. Tre timmar hade de suttit där utan att komma loss. Hm.

Inuti tältet var "golvet" helt täckt av stora mattor, liksom flera kvadratmeter framför ingången. Vi lassade in våra grejer, insåg att det var alldeles för jobbigt att gå med skorna på och grävde en grop i sanden utanför, för den obligatoriska lägerelden. Campingstolar fälldes ut och en av killarna visade sig ha med sig inte bara gitarr och trumma utan ett minifat med hembryggt öl, dessutom. Fantastiskt gott! Härlig beska med en frisk touch av citrus. Just så som jag vill ha det - om jag nu ska dricka öl alls.

... växer sig så småningom större.

Alla hade med god mat och vi smaskade och åt och grillade och förfriskade oss och det spelades och sjöngs och pratades och det var verkligen hur spännande och mysigt som helst, när kolmörkret snabbt sjönk ner över oss och stjärnorna tändes i tusental. Kissa fick en göra bakom några små buskar bortom ljuskretsen och det var ju inte så lite pirrigt att tassa iväg ensam i tvärmörkret, barfota... Om det finns kamelspindlar och skorpioner och annat oknytt så är det ju garanterat så att de häckar i grönskan, liksom. Men ingen av oss blev varken uppäten eller ens biten av något.

Kissbuskarna!

Det mest magiska, och som gör att jag kommer att drömma om fler ökenäventyr, var när Mike och jag klättrade uppför den stora sanddynen bakom tältet och fann en platå. I samma ögonblick som vi gled nerför dynen på andra sidan försvann ljuset från elden och det blev tyst. Jag menar... totalt tyst. Så att en nästan kunde höra sitt eget hjärta och blodet susa genom ådrorna. Vi gick ut mot mitten av den lilla platån och sedan la vi oss bara ner, raklånga, på rygg. Så låg vi där i den ännu varma, silkeslena sanden och såg upp mot stjärnorna och var alldeles tysta. Småpratade lite, emellanåt. Helt ljuvligt. Jag kunde legat kvar hela natten och bara... varit. Tystnaden i öknen är fantastisk. Magisk.

Fint campingställe, va'?!

Men vi gick såklart ner till de andra igen... nej, vi sprang nerför den stora dynen! Svårt att hålla balansen, men kul! Sedan satt vi vid elden tills månen gick upp, frampå morgontimmarna. Då gick jag och la mig ett par timmar men vaknade redan vid sex igen, av värme och jävligt irriterande flugor. Att bryta campet tog inte långan stund och efter att ha inventerat diverse spår som gjorts under natten runt campet (nån liten gnagare kanske, som tassat runt tältet... spår i en dyn av en orm - kanske en sidewinder? - och något som kan ha varit en liten räv, eller möjligen ett litet kattdjur?) körde vi hemåt medan dagen började.

Av alla roliga och trevliga och fina saker jag fick vara med om under mina två veckor var detta den absoluta höjdpunkten och jag är för evigt tacksam att jag fick uppleva det!

Sand och himmel...

Här hemma i Byn var det -3.6 grader när jag klev upp. Men himlen är knallblå och vinden stilla och jag tänker att det blir en varm och fin dag, om än ganska lång. Föräldramöte i kväll, inför Englandsresan.

The Sheik of Araby - vårt campinggäng! ;)

På hemväg...

hemma igen - del ii

Jag har badat!

Det är vackert ute i skogen, nu.

Jag har svårt att motstå roliga utmaningar, så när Jenny vidarebefordrade en badargrej som går som en löpeld genom Norge - och nu vidare över grensene - hoppade jag på. Sedan gruvade jag mig lite. Det är ju rätt kallt i vattnet och var skulle jag bada? Men jag kom på att det ju finns en liten badplats i Eskilsryd, i Skärsjön, och där skulle jag ju passera på min väg till Kalmar, så jag packade ner en handduk och drog iväg. Jag fick parkera ett par hundra meter från "stranden" och promenera ner genom skogen. Det blåste lite snålt men solen sken och har en lovat så har en! Så jag drog av mig klänning och skor (baddräkten var redan på, under) och gick i. Egentligen ska en tydligen hoppa i vattnet, men bryggan låg kvar uppe på land så det gick liksom inte. Jag doppade mig och tog ett par simtag och ja...det var kallt. Men inte värre än att jag kunde gå i en gång till och dokumentera med en bild in mot land. Sedan var det skönt att först svepa in mig i badlakanet och därefter känna ruschen i kroppen när blodcirkulationen drog igång. Jag hade förresten ett vittne; en man som kom med sin traktor för att lägga i en båt. Han skrattade gott när han såg mig. När jag klätt mig körde jag vidare till Kalmar och hämtade de två korgstolarna. Som helt nya! Ett veritabelt fynd, if you ask me. På IKEA verkar de bara finnas i svart och vitt (och jag ville absolut ha naturfärgade) och kostar 995 styck. Jag fick båda för 700 och då medföljde två vita dynor. Sådant gillas!

Feg-Sixten...

SOOOOLAAA!

Väl hemma igen pysslade jag med lite tvätt och var över till rara kattvakterna med lite prickasenter. Sedan sken solen så lockande på min altan och stolarna såg så bekväma ut att jag drog ut en filt och gav mig själv ett par härliga soltimmar. Riktigt härligt! Jag lät Kung Sixten I av Parkgatan följa med ut på altanen och han tassade omkring där länge, länge innan han så småningom vågade sig ner på det farliga gräset. Sedan tassade han runt i trädgården och kikade försiktigt, hela tiden småpratandes med mig. Rätt vad det var hade han forcerat törnrosahäcken in till grannen Leif och smög runt lite. Jag kopplade av och solade vidare. Efter en stund blev det ett väldigt jamande på honom och hur jag än kallade på honom så kom han inte utan gick in i Leifs carport och satt där och ynkade sig. Jag gick över för att hämta hem honom och då såg jag vad som orsakat hans ängslan. En annan katt. Lääääskigt ju, tyckte Sixten. När jag dök upp drog den sin väg och jag kunde ta Kungen under armen och ta hem honom, och släppa in honom. Men nästa gång får han försvara sitt rike själv. Torsten ska få gå ut om några dagar, kanske, och Vilma får stanna inne ett tag till.

Fynden!

All tvätt är tvättad, jag har gett mig själv ett skönt fotbad och ser just nu på Apornas Planet, på SVT2. Inte filmen, dårå, utan ett fint naturprogram igen. Lackar naglar och njuter den sista av hela sjutton lediga dagar! Jag är rejält taggad för att jobba imorgon!

Kashmir - Led Zeppelin

hemma igen - del i

Killen med värsta, grymma pipan!

Borta bra men hemma ännu bättre. Det är så det känns, när jag väl kommer hem. Är det dessutom klarblå himmel och en försiktig vind känns det ännu bättre. Och det är det idag. Igår däremot ägnade jag mig mest åt att frysa.  Katterna var glada att se mig. Eller... det där gällde nog mest Sixten. Torsten beter sig vänligt, men den lilla är lika skygg som vanligt. Jag börjar på allvar tro att det är något fel som är trasigt på henne.

Nåväl. Två veckor i Landet Annorlunda. Saudi är kontrasternas land. Iskall luftkonditionering och dallrande, kvävande hetta. Amerikanska BBQs och MY GAAAAAWD och svallande blonda hår och baseballkepsförsedda män som knäpper öl och snackar vid grillen (ja, jag generaliserar... så illa var det verkligen inte - tvärtom! - och alla var verkligen varma och rara) och välansade gräsmattor och sedan ut genom sista gaten och trafikkaos och skräpiga vägkanter och niqabklädda kvinnor och dammiga små butiker och blänkande shoppingcentra och vilsna taxichaufförer som inte lyssnar trots att deras KVINNLIGA passagerare faktiskt kan visa vägen...

1400-talsmoské, Al-Hofuf

Jag/vi har gjort så mycket roligt och intressant. Redan första kvällen var det ma'a salama för en Pete som efter tretton år i Dhahran skulle flytta hem till Nya Zeeland igen. "Ma'asalama" betyder "farväl" eller "hejdå" och innebär helt enkelt en rejäl utflyttningsfest. Och Pete gjorde en megafest av det. Jag missade ju början av festen (Matilda & Mike var där först, körde sedan och hämtade mig på flygplatsen och sedan åkte vi tillbaka ett par timmar) men när vi kom var det högt tryck, MASSOR av människor och två liveband som var SJUKT bra! Fri bar och folk som hälsar på en som om en vore den förlorade sonen trots att vi aldrig tidigare setts. Morgonen därpå klev vi upp ganska tidigt och vid nio körde vi (nej, Mike, förstås...) till Al-Hofuf (kanske världens största oas, med över 3 miljoner dadelpalmer!) och tittade på ett gammalt fort och gick genom souken, som dock nästan var helt stängd (den är betydligt livligare kvällstid, fick vi veta), gick och gick för att hitta ett lunchställe som alla kunde acceptera (vi var väl kanske 7-9 stycken) och när vi äntligen hittade ett litet hål i väggen som serverade två rätter - stekt kyckling och grillad dito, båda med ris till - fick vi veta att "jo, visst ni kan äta här... men inte kvinnorna... vi har inte tillstånd för family section...". Hur eller hur tog den djärve innehavaren ett beslut och lät oss sitta inne i ett hörn bakom allting, där vi inte kunde synas utifrån, och så vore han tacksam om vi kunde äta snabbt. Det gjorde vi. Och det var sagolikt gott! Sedan åkte vi vidare till grottorna som är vida kända. Ja, i Saudi, alltså. En gång var stora delar av de östra provinserna havsbotten och i dessa sandstensklippor har en gång havet mejslat ut grottor som är väldigt vackra. De har också den fina egenskapen att de är svala när det är varmt ute och varma när det är kallt. Först någon dag senare fick vi veta att det antas att det är från fladdermössen i just dessa grottor som det fruktade mersviruset kommit att spridas. Vi såg dock inga. Tror vi.

Souken, Al-Hofuf

En annan dag hade Matilda fixat oss en driver och så åkte vi aptidigt om morgonen till Riyadh. Äntligen, äntligen fick jag se MASSOR av dromedarer. Och öken. Mycket öken. Varenda liten bensinstation verkar ha en egen liten moské, eller åtminstone ett bönerum. Nej... TVÅ, såklart. Ett för män och ett för kvinnor. De var väl inte alltid så fräscha men det var inte toaletterna heller. Ibland är en faktiskt GLAD att "toaletten" bara består av ett hål i golvet och en räfflad kakelplatta på vardera sidan om detta. Det finns tillfällen då en helt enkelt inte VILL sätta sig på något. Hehe.

Ingen aning om vad desserten innehöll, men himmelsk var den!

Riyadh genomgår tydligen en enorm förvandling, vad gäller infrastruktur, och i det totala kaos som uppstår i alla länder vid sådana genomgående ombyggnationer var trafiken kanske det mest katastrofala jag sett. Vi besökte dels ambassadkvarteren (Matilda behövde ett par av ambassaden vidimerade passkopior och... minsann om där inte, i en monter i entrén, stod en vacker liten glaspjäs från Johansfors!) och dels åt vi lunch inne i stan med en kompis till M&M, som jobbar på den amerikanska ambassaden. Det han hade att säga om saudierna var inte nådigt, men han verkade verkligen tala efter egna erfarenheter. Innan det var dags att åka hem igen hann vi se en glimt av National Museum (vilket jag tror skulle vara värt ett rejält heldagsbesök, om ni är i krokarna - just sayin') och så åkte vi upp i Kingdom Tower (googla... det är en verkligt cool byggnad!) och spatserade fram och tillbaka över bryggan (ni fattar vad jag menar när ni googlat!) och sedan hann vi med ett par timmars strosande i de nedre våningarna, som är ett exklusivt shoppingcenter.

The Bat Cave!

Det vi gillade mest med det var att översta våningen av själva shoppingcentret var "Ladies' Kingdom" och där var män helt portade, så att både personal och shoppande kvinnor sågs gå omkring utan abayor och niqabs. Matilda köpte en billaddare till sin iPhone och en påse blandade nötter till Mike (vilka vi sedan hjälpte honom att äta upp). Det var nog ungefär allt vi shoppade där. Och så drack vi den där ljuvliga, fantastiska iskylda citron/myntadrycken som klår allt jag någonsin druckit i groggväg. Jo. Faktiskt. Sedan åkte vi hem. Det är lite svårt med viltstängsel längs motorvägarna, eftersom sanden hela tiden driver över dem och delvis begraver dem, men vi hade tur och krockade inte med någon kamel, något som annars är minst lika vanligt - och antagligen lika hemskt - som att krocka med älg här hemma.

Ut på tur! Aldrig sur! 

Dessemellan var vi mycket flitiga på gymmet och i/vid poolen (Saudi Aramco-anställda har fri tillgång till alla sådana faciliteter och som gäst får en ett ID-kort som visar att en är just gäst, och därmed följer också många av dessa förmåner!) och så var vi hemma hos en arbetskamrat till Mike, där vi bjöds på bebisgull och fantastisk thaimat. En annan kväll grillade vi hemma, bara vi, och rökte shisha och givetvis kom någon förbi och stannade en liten stund och jag önskarönskarönskar att det gick att umgås så himla lättsamt och gott här hemma. Tjejkväll hade vi också, med några av Matildas kompisar som också kommer till bröllopet i sommar. God plockmat och Matilda provade brudklänningen som nu är klar och sedan drack vi vin och rökte mer shisha. Som om inte detta vore tillräckligt har vi också haft filmmyskvällar (och sett bl a The Hobbit: The Desolation of Smaug, Les Misérables och några till!) med soffhäng och popcorn.

Denna den första veckan var vi också ute och campade i öknen! Men det får bli ett annat
blogginlägg. Nu ska jag dricka kaffe och sedan köra en sväng till Kalmar för att inskaffa ett par korgstolar till Altanen!

Metallica - Enter Sandman