hemma igen - del vi

Så mycket jordnötssmör - så lite tid.

En kär vän undrade om jag månne varit på träningsläger i Saudi, med tanke på mina retsamma statusuppdateringar på Facebook. Iakttagelsen är ju inte helt fel. Vi (Matilda och jag) har tränat nästan varje dag (inte fre-lördagar!) och det har varit väldigt roligt och inspirerande att, för en gångs skull, ha en peppande träningskompis! Att jag tog upp simningen (jag har inte simmat sedan jag bodde i Stockholm och ibland tog ett tidigare tåg till jobbet så att jag kunde köra lite morgonsimning på Vällingby Simhall som låg vid samma skolgård som min arbetsplats) kändes helt underbart och som något jag ville fortsätta med på hemmaplan.

The Commissary

En gång i veckan öppnar simhallen här i Byn redan klockan 6. Det är på onsdagar och eftersom det var onsdag igår förberedde jag mig noga kvällen innan så att det funkade att kliva upp i min alldeles vanliga tid och sticka iväg så att jag snudd på skulle hänga på låset. Det är ju en del som ska förberedas; jobbkläder ska med, makeupgrejer, tandborste och frukost likaså. Jag fick till och med med mig en liten pyttetermos med kaffe.

I simhallen tidigt om morgonen är det skön musik och levande ljus. Jag hann simma i lite drygt 40 minuter innan det blev lite väl mycket väjande för äldre damer som inväntade sin vattegympaklass, i bassängen. Men det kände jag mig mycket nöjd med. 1300 meter blev det och det betyder att jag gått från död-snigel-fart till... snigelfart. Alltid något!

Sikten minskar.

Onsdag, ja. Förra onsdagen befann jag mig ju i Saudi. Vi körde träningsrutin på gymmet och förlåt om jag tjatar men det är så KUL att köra med fria vikter! Sedan hade vi lite saker att ordna med som att sola och storhandla inför torsdagens BBQ och på sena eftermiddagen, mellan kallelserna till näst sista och sista bönen, åkte vi med Mike in till Khobar i ett sista försök att lokalisera shishabutiken. Eftersom vännen Yaz hade skickat Matilda en pin så körde vi rätt på. Direkt. Ära vare Google Maps. Typ. Tyvärr hade butiken slagit igen, efter vad det verkar. Vi såg några fina pipor genom fönstren men det var rörigt och dammigt och fullt med stegar och färgburkar i skyltfönstren och många av hyllorna var tomma. TYPISCH. Lätt slokörade åkte vi hem och åt middag ute på pation och softade, bara. M&M har lovat fixa mig en shisha och ta med när de kommer hem i sommar. Till dess får jag antingen ge mig till tåls eller se om jag kan få fason på den lilla jag har.

Efter regn kommer ändå solsken! ;)

Vi satt en stund in på kvällskanten. Mörkret föll och vi gjorde oss ingen brådska. Men till slut började det ju dra i ögonlocken och vi sa godnatt. Jag kom på att jag glömt en handduk på tork ute på en stol och gick ut för att ta in den. Vinden var fortfarande riktigt varm men hade tagit i ordentligt och i ljuset av gatlyktorna var himlen alldeles gulorange. Jag stod en stund och tittade på det. Svårt att förklara men det kändes lite skumt. Sedan gick jag och la mig. Hade bara legat några minuter när Mike bankade på dörren och undrade om jag sett att det var shamal?! Sandstorm! Spännande och inte så jag är van att tillbringa en valborgsmässoafton. Jag sa att jag varit ute, men kikade lite genom fönstret. När jag la mig igen låg jag länge och lyssnade på vindens vinande. Det lät precis som här hemma när höststormarna dundrar in. En dörr ute stod och slog och Mike fick gå ut och göra fast den. Fönstren skallrade och dörrarna inomhus slog lite lätt i sina karmar. Sådant hindrar inte min goda nattsömn så jag somnade så gott, så gott.

Trasigt träd.

Lite förödelse.

Vid femtiden på morgonen vaknade jag. Alldeles varm och svettig. I mörkret kunde jag höra kallelsen till första bönen. På lagom avstånd sådär att det bara lät mjukt och trivsamt. Jag funderade lite på varför jag inte hört det någon annan morgon. Sedan kom jag på: det är ju alldeles... TYST. Ingen luftkonditionering som dundrar! Därav värmekletet. Jag försökte tända lampan, men... STRÖMAVBROTT, alltså. Inte mycket att göra åt. Inshallah, typ. Lutade mig tillbaka mot kuddarna och försökte somna om. Inte så lätt när det är så varmt. Så jag var fortfarande vaken när åskan brakade loss. Det var ett jeffla dundrande och blixtrande och regnande ett bra tag innan ovädret drog vidare. Sedan somnade jag tvärt och vaknade en meter ovanför sängen när strömmen kom tillbaka och AC:n drog igång med en smäll. Lite mer slummer och sedan dags att kliva upp.

Till morgonkaffet - som vi drack utomhus då vinden mojnat helt och solen strålade igen - började FB-uppdateringarna komma. Flera som bott i Dhahran i 10-15 år uppgav att de aldrig upplevt en sådan storm under hela sin tid där. Sedan droppade bilderna in. Total förödelse. Massor, verkligen massor, av träd som vält med rötter och allt (inte så konstigt då de flesta är inplanterade, avsedda för ett annat klimat och på grund av ihärdig bevattning har väldigt korta, grunda rötter) och i fallen krossat bilar och hustak och garage och liknande. Förmodligen har det varit som en form av tornado eller virvelvindar. Lyckligtvis verkar ingen person ha kommit till skada, även om en familj la upp en bild av sitt vardagsrum där en stor trädstam gått rakt in genom väggen (ja, husen är rätt klent byggda, också)!

Däremot blev det en del problem med vattnet. Det mesta vattnet som används är s k "raw water" som är en slags bräckvatten. För bevattning har man återvunnet avloppsvatten "waste water" (vilket fick mig att fundera om det möjligen kan finnas en koppling mellan hembygdens stora flaggskepp Xylem som sysslar med "water and wastewater solutions" och Saudi - och det gör det!) och eftersom det kanske rentav handlar om mänskliga utsöndringar så undviker en sorgfälligt alla vattenspridare och sprinklers som annars skulle kunna svalka ner en på varma promenader. Till matlagning (och hårtvätt, eftersom raw water krajar även det mest välmående hår och hårbotten på nolltid) används sötvatten. Tillgången på detta är givetvis lite sparsam och när strömmen gick och pumpanläggningar lägger av försvinner inte bara allt vatten för den del; på sina håll kom det istället raw water ur sötvattenskranarna. Det kändes ju sådär fräscht... Men det är ju smällar en får ta och inget att lipa över.

Så förutom allt annat spännande och intressant (jag har långt ifrån berättat allt, hittills) fick jag vara med om the shamal of all shamals, också! Och vårt lilla kvarter var helt enkelt bara skyddat av en fantastisk flax!

Vid åtta körde vi till Matildas dödarklass/poolen men poolen visade sig vara stängd (det borde vi ju ha listat ut att den antagligen var fylld med allsköns materia) så hon skjutsade hem mig och så gick jag bort till gymmet, istället. Men det som verkligen imponerade var att på bara några timmar var alla stora vägar och gator i compoundet helt rensade. Nerfallna träd och allsköns ris och bråte kantade gatorna men det var snyggt uppsågat och åt-sidan-draget. När jag gick till gymmet vid halvnio var till och med de flesta smågatorna rensade, i centrala delarna av området. Det som imponerar är inte så mycket antalet arbetare som röjde (precis hur många män som helst, från Indien framförallt, jobbar ju åt Aramco med underhåll och skötsel) som organisationen. Att det fick undan allt med sådan effektivitet. Säkert en tysk, eller mööööjligen en amerikan, som ordnat det. Och i övrigt har jag inga som helst fördomar, hehe, men av vad jag hunnit iaktta så är det inte ofta landets egna invånare står för den sortens organiserande, helt enkelt. De har kanske annat att syssla med.

Funderingar på cornichen i Khobar. (Mike tog bilden.)

Torsdag idag. Vaknade av sol i ögonen och än har inte de grå skyarna lyckats gömma den helt. Lektioner, möten fortsätta rätta, komma ihåg sådant jag inte får glömma bort, skicka iväg ett paket till Mike som fyller år och sedan susa iväg till gymmet och försöka komma ihåg både de schyssta moves Matilda lärde mig och de som instruktören Jenny gav mig igår, på vår genomgångstimme! Men nu: kaffe!

Fakarouni pt I - Oum Khaltoum