onsdag 18 januari 2012

kerstin, kerstin

"Jag har aldrig räknat med andra kvinnor. Inte med en sådan mamma som jag haft. Jag bryr mig inte om dem", säger Kerstin Thorvall till Åsa Mattsson i Dagarna med Kerstin.

Jag säger inte att jag helt och fullt håller med henne (jag vet inget om hennes mamma). Men jag förstår vad hon menar.

Tänk... jag tror jag förstår precis vad hon menar.

talk talk talk

Denna och nästa vecka kör jag bokseminarier för alla årskurserna. Det är väldigt roligt att lyssna på samtalen kring böckerna och alla de intressanta, och ibland oväntade, tankar som eleverna delar med varandra och med mig.

Sa jag att jag har världens roligaste jobb?

(Engelska 5)

(Engelska B)

(Engelska C)

vett & etikett

Öhm. Sitter på jobbet och väntar på att det ska bli dags för dagens sista bokseminarium. Kanske borde hittat på något mer konstruktivt än att börja läsa Magdalena Ribbings spalt. För nu är det ju en gång så att jag blir helt fascinerad av alla dessa regler som omgärdar, formaliserar och - i många fall - faktiskt förenklar det sociala livet, och därför glömmer både tid och rum.

Det är ju skitintressant att veta hur man gör om man fått för gammal olivolja i prickasent, om sambon blivit bjuden på bröllop men inte man själv, att aldrig bära tisha till smoking eller vad som händer (socialt) om man har ett vinkokt päron på gaffeln!

Jag undrar om Prinsessan någonsin behöver fundera på sådana saker?

800 grader

Den lilla ellisten bredvid mitt arbetsbord är så het att den skulle gå bärsärk om den inte vore fastskruvad. Och ändå...

Jag fryser ihjäl. Det är så kallt. En råvåt kyla kommer krälande utifrån. Tar sig in genom gläntade dörrar och osynliga draghål. Sipprar rakt igenom väggarna. Fryser ihop mina fötter och förstelnar mina ben. Jag sluter mina iskalla fingrar runt muggen med hett te. Men det är försent.



Braxarna ska för övrigt upplevas live nästa fredag! Då blir det varmt! Yeheeyyy!

vakna!

Den här morgonen är aningens piggare än den igår. Aningens. Det underbara är ju ändå att jag återerövrat min sömn. Borta är höstens nätter då jag vaknade om och om igen. Jag lägger mig, känner hur dagen rinner av mig, läser lite (ibland), släcker och glider sedan bort på bara någon minut.

Och jag har ett litet uppvakningsknep: jag har ju tagit bort adventsstjärnelampan men när jag satte tillbaka den vanliga lilla vita fönsterlampan lät jag timern vara kvar och den tänder lampan ett tiotal minuter innan "klockan" väcker mig. Jag tänker att det fungerar ungefär som en sådan där stegvis uppvakningslampa. Och kanske räcker det med den tanken? Åtminstone känns det som att jag inte vaknar lika abrupt, längre. Tio minuters snooze (ett intervall) på det och jag känner mig samlad även vid denna tidiga timme.

Vad händer idag? Arbete, förstås. Lektioner. Bokprat (eller "seminarie" som jag valt att kalla det för att få eleverna att stå på tå... ;)). Hem och greja lite. Tillbaka till jobbet ikväll för ännu ett öppet hus för nästa års ettor.

Igår hade jag förresten REL02 igen. Tyvärr bara en (lång) lektion i veckan. Synd, för steg-2-kursen är så mycket roligare och intressantare än steg-ett-delen. Det tycker flera av eleverna också. Just nu: nyreligiösa rörelser och sekter. Fördjupningar, diskussioner och nya vinklar. Jag ser redan fram emot nästa lektion!

tisdag 17 januari 2012

kvällens dikt

Semesterdagbok

1. Krocketspel men gräl
som vanligt.
Sprutade mot myror.
Skogspromenad

2. Skogspromenad (ensam)
men gråtskavor bakom näsan.

3. Ensam i stugan
(Slog ihjäl åtta flugor.)

4. Trampade på en död kanin
på skogspromenad (ensam).

(Sonja Åkesson)

zzzzzzzkkknnnnzzz

Den här tröttheten... jag behöver L J U S!
Ljus och sömn.

Ljuset är ju svårt att göra något åt. Det kommer med tiden. Men sömnen kan jag göra något åt. Redan ikväll. Nu.

Och gör det.

(Solig buddha)

heureka

Jag tror jag just hade ett genombrott i mitt tänkande.

Bara så ni vet.

trista tisdag

Av veckans alla dagar är nog tisdagen den jag gillar minst. Den är liksom ganska... menlös. Men jag gör vad jag kan för att lyfta den.



Om man kör den här på brutalvolym och sjunger - och dansar! - med så blir tisdagen genast lite finare. Lite bättre. lite roligare! Tro mig! Prova!

gooood morning

Naturligtvis är det en god morgon. Duntäcket har skött sin uppgift med den äran och omvärvt mig med värme och fluff hela natten och säkert har jag vandrat i drömmarnas land också, men jag har inget minne av det. Som vanligt. Frågan är då: har jag drömt? Det man inte minns har ju vanligen inte hänt... eller?

Morronrutinen följs även denna morgon. Ingen frukost dock. Den som ogenerat smarrar i sig två sjukt goda, för att inte säga perfekta, kanelbullar på kvällskvisten ska fan ingen frukost ha. Men... det var det värt!

Capisce?

måndag 16 januari 2012

gubbröra

En mig närstående mansperson ska få en liten överraskning i form av en matlagningskurs. Inte för att kursen i sig själv behövs, så mycket som att den förhoppningsvis ska öppna något nytt fönster. Inspirera. Vidga vyer.

När man botaniserar i kursutbudet dyker det ständigt upp något som heter "Matlagning för herrar". Vad är det? Behöver herrar lära sig laga mat på något särskilt vis? Är de så totalt oförmögna att grundkursen består i uppvärmning av tevatten och sedermera Bullens pilsnerkorv (OBS! Steg 2)? Eller är det superavancerad kemi med ohemult dyra attiraljer och gadgets? Har det kanske med själva rätterna att göra?

För mitt fördomsfulla inre spelas scener upp, där rundlätta, tunnhåriga änkemän i nedre pensionsåldern ikläder sig förkläden och radar upp sig vid en radda skolköksspisar för att sammanbitet och metodiskt tränga in i matlagningskonstens alla mysterier.

Där tror jag inte Lillmysen vill hänga.

(En helt vanlig gryta med en helt vanlig visp i en ovanligt supersmarrig sås, lagad av en ovanligt underbar man)

väntar

Gick hem från jobbet lite tidigare för att sätta på brännaren, vilket jag tänkte att sotaren nog inte gjort. Rätt tänkt. Det hade han inte. Så jag sparkade igång den, fixade en stor mugg te och pratade en stund med min älskling i telefon.

Pratar först med syster Malin en lång stund i telefon, meddelar därefter kollegan Anna att jag skippar körens årsmöte med vidhängande smörgåstårta (icke på vardagar för mig...) och får sedan ett long distance call från älsklingen igen.

Nu sitter jag och stickar en tubsjal. Färgmixen på garnet heter Deep Sea. Ett mycket passande namn. Ljuvliga blå och blågröna toner i olika strukturer. Härligt att sticka i och vackert att se på. Värmande dessutom. En sjal värd sitt pris.

En ganska vilsam kväll. Jag tror jag behöver det. Den här tröttheten känns inte okej. Måstemåstemåste komma igång med träningen igen. Måste. I väntan på det soffar jag. Det är jag bra på.

Sagt va'.

manga

En elev undrade om jag möjligen kunde vara intresserad av en mangabibel för i så fall kunde jag få en han fått av misstag. Har påven en skojig hatt?

Jag hade inte ens sett en mangabibel, förut. Och nu har jag en! En som inte bara innehåller gamla och nya testamentet utan bonusmaterial, dessutom. Jag undrar vad det kan vara? En bild på Gud som räcker lång näsa, i slutet?

Sweet! Tack, John!

extreme ironing?

På engelskan med ettorna läser vi en artikel om risktagande, extremsporter och varför många sysslar med dylika saker. För att bygga en förförståelse, då det farligaste eleverna verkar syssla med är snowboarding och ridning (nog så riskabelt iofs), ser vi bland annat den här:



Ungdomarna tycker det ser skitläckert ut. Och det gör det, ju. Några vill testa. Jag rekommenderar dem att inte öva hemma från något hustak... Själv får jag hål i magen bara jag ser bilderna.

Kanske är detta mer för mig?

till havs? helst inte

Jag tycker inte om att åka båt. Ibland har jag varit tvungen till det (jobbresor till Finland, Lettland, Polen och England t ex) och några gånger har jag t o m gjort det helt frivilligt (en veckas kryssning i Karibien och diverse musikkryssningar i Stockholms och Ålands skärgård). Men jag bär hela tiden med mig en obehagskänsla och en slags katastrofberedskap som gör att jag aldrig kan njuta av resan utan bara väntar på att få komma iland igen.

Det här är några av skälen till detta:

(Estonia)

(Herald of Free Enterprise)

(Scandinavian Star)

(Jan Heweliusz)

(Titanic)

(Andrea Doria)

Och nu...

(Costa Concordia)

måndagar

Jag tycker att måndagar är helt okej dagar. Visst känns helgen alltid någon dag för kort men på måndagsmorgonen ligger den nya veckan ganska oskriven framför mig och jag känner en viss förväntan. En positiv förväntan. Lagd planering ska prövas mot verkligheten och mellanrummen ska fyllas. Det pirrar lite i händerna.

Kolmörker ute. Varma, glimrande ljus i mitt fönster och på mitt bord. Hett, svart kaffe i frökenmuggen. Nyheter på teve. Det finns något väldigt förutsägbart och samtidigt trivsamt igenkänningsbart i mina morgnar. De skapar ett lugn hos mig. En varlig och varm start som hjälper mig att möta dagen med lugn och tillförsikt.

Arbete väntar idag. En fullspäckad dag. Kvällen bjuder på repetition med kören. Och eftersom sotaren kommer under dagen tänkte jag fylla på pelletsförrådet så att det bara är att kicka igång brännaren när han är klar.

Och så long distance calls, då...

söndag 15 januari 2012

drömmen

Film om Elizabeth I på SVT1. Kate Blanchett är magnifik. Underbar och överjordiskt vacker. Och Mary Stuart, Queen of Scots, sitter fången och smider ränker mot sin kusin. Kameran glider över Eilean Donan Castle där hon inte alls satt. Man vet inte om hon någonsin satte sin fot där. Men det har jag gjort. Bägge fötterna till och med. En disig oktober dag för en del år sedan, på väg ut mot Isle of Skye.

Jag vill åka tillbaka till Skottland. Det är en av mina drömmar. En av mina längtor. En dag ska jag det. En dag ska vi det.

Annars längtar jag mest till torsdag. Men nu är han i alla fall hemma igen och vi kan ägna oss åt long distance calls...

s(k)öndag

Kaffe med tända ljus, Vem vet mest och stickning av en röd s k "mammakram". Se där den perfekta pysselsättningen en dag som denna.

det nattjästa brödet

Jag vet att jag tidigare länkat till Pain de Martin för det här brödet, men här kommer det igen då:

Börja på kvällen ett par timmar innan du tänker gå och lägga dig. Öppna en flaska gott rött och häll upp ett glas.

7 dl kallt vatten och FYRA gram jäst (dvs yttepyttelite) rörs snabbt ut med 3½ dl grahamsmjöl och ca 12-13 dl vetemjöl special. Lite salt i det och mycket kummin - gärna en hel liten påse. Degen ska röras ihop men behöver inte knådas en massa. För mig som inte har någon assistent är det perfa, ju.

Ställ degen att jäsa under bakduk. Fyll på ditt glas.

Efter 30 minuter blöter du handen i varmvatten och sedan tar du liksom tag i degen i bunken och viker in kanterna mot mitten tills du gått runt hela degen. Låt vila igen - 30 min. Tvätta av degen från handen och se till att ditt glas inte är tomt.

Gör om detta 2 ggr. Glöm inte vinproceduren! Sedan täcker du degbunken med plastfilm och lägger en tallrik ovanpå och gärna bakduken också. Låt den stå i inte alltför hög rumstemperatur över natten.

Om du har något vin kvar är det lämpligt att du gör slut på det nu.

När du vaknar (eventuellt med en lätt släng av huvudvärk, beroende på om du drack ur vinet själv eller kanske delade det med någon) lägger du över degen på mjölat bakbord och viker in den en gång till.Sedan delar du den i tre delar som du bara viker in och lätt formar till lite runda limpor. Lägg dem på en plåt under en duk.

De ska jäsa ca en timme.

Sätt ugnen på 250 grader och ställ en extra plåt på nedersta falsen.

Gräddning:
Sätt in plåten med limporna och släng några isbitar på plåten längst ner.

Efter en kvart kollar du färgen på brödet (de ska ha rejält med färg när de är klara) och passar på att slänga in några isbitar till. Här ungefär kan du sänka värmen till ca 200.

Efter en halvtimme i ugnen är brödet klart att tas ut. Låt det först svalna lite på galler - sedan kan du lägga över en bakduk.

Brödet är givetvis smarrigast första dagen, men är gott även dag 2 och dessutom funkar det förvånansvärt bra att frysa in.

Och såklart kan man sätta degen tidigt på morgonen, låta det jäsa över dagen och så grädda lite halvsent på kvällen.

recept

Jag saknar min älskling något alldeles galet. Det är som han säger - vi är varandras pusselbitar. Men jag gör mig ändå en fin morgon. Här delar jag med mig av receptet för hur:


+


+

+


Prova ni också. Det funkar!