Det här är några av skälen till detta:
(Estonia)
(Herald of Free Enterprise)
(Scandinavian Star)
(Jan Heweliusz)
(Titanic)
(Andrea Doria)
Och nu...
(Costa Concordia)
måndag 16 januari 2012
till havs? helst inte
Jag tycker inte om att åka båt. Ibland har jag varit tvungen till det (jobbresor till Finland, Lettland, Polen och England t ex) och några gånger har jag t o m gjort det helt frivilligt (en veckas kryssning i Karibien och diverse musikkryssningar i Stockholms och Ålands skärgård). Men jag bär hela tiden med mig en obehagskänsla och en slags katastrofberedskap som gör att jag aldrig kan njuta av resan utan bara väntar på att få komma iland igen.
Det här är några av skälen till detta:
Och nu...
Det här är några av skälen till detta:
Och nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
När jag var liten, typ 6-7år såg jag den gamla svartvita Titanicfilmen... Jag har INTE sett den "nya" och har inget behov av det heller.
Min lillasyster jobbar säsong i norra/södra ishaven dvs ombord på gamla rostiga båtar... När jag hör om exempelvis den där som satt fast i isen för ett tag sedan eller den som gick på grund i södra ishavet förra eller förrförra vintern så är jag iiiinte helt nöjd med var i världen min syster befinnes sig.
Iiisch... det förstår jag. Lillmysen pratade ett tag om att ta jobb på någon båt också. Lyckligtvis (för mina franska nerver åtminstone) blev han fönsterputsare, i stöllet.
Men vad med bil då? Ska jag lägga upp fem hundra bilder på krockade bilar? Är inte det ungefär samma sak?
Jag känner mig inte heller riktigt trygg till havs. Det är något med att det inte finns något som helst hopp om en båt sjunker och man är långt ifrån land. Det är bara att acceptera sitt öde, och att man inte kan göra något åt det.
Ja, lite så som du säger Katja. jag vet att det är farligt med alla samfärdsmedel, men just stora farytg. Om man överlever en flygplans-, tåg- eller bilkrasch så har man ju ändå någon form av möjlighet (vanligen) att kanske räddas. Men instängd i ett stort fartygs labyrintliknande inre... och även om man tar sig ut... så är havet stort och kallt...
Det är helt enkelt så att jag trivs bäst med fast mark under fötterna.
"fartyg", GADDÄMMIT!
Det där är väl egentligen lite konstigt? Jag tänker att man i ett flygplan absolut inte har någonting som helst att säga till om, när en krasch närmar sig. På ett fartyg däremot finns ju möjlighet att hitta en räddningsbåt uppe på däck eller att bli hämtad av helikopter, eller att i värsta fall göra en Titanic och "hoppa" precis innan båten skal sugas ner i djupet. På ett flyg kan man ju inte göra någonting som helst?
Men min mamma har samma grej. Hon skulle för exempel aldrig kunna bo på Gotland. "Tänk om hela ön börjar brinna? Eller om det kommer ett krig, vart ska man ta vägen?"
Jag är definitivt en skogsmänniska, så som mamma, men inte lika extrem.
Det är intressant, det där med våra rädslor. De är ju väldigt sällan rationella.
Hej
Råkade titta förbi när jag letade efter en bild på Jan båten, kunde inte låta bli att läsa lite kommentarer. Jobbar själv på en stor container båt som andre styrman. Har korsat Nord Atlanten 2 gånger varannan månad nu i snart 7-8 års tid. Alla fartyg är utrustade med ett antal livbåtar som på var sida om fartyget, ska täcka för hela besättningen plus passagerare. Samt livflottar som de även i sig ska ta hela besättning/passagerare + 25%. Plus att dessa själva lossnar från fartyget och blåser upp sig ifall de kommer under vattenytan. Om du kollar överlevnadsantal på fartygsolyckor så är de långt mycket högre, men du hör om aldrig om de olyckor där ingen omkommer. Alla fartyg är även utrustade med automatiska satellitsändare som sänder exakt position till räddningscentraler iland. Alla fartyg inspektöras årligen av oberoende myndigheter, och alla säkerhetsutrustning ses över var månad. Detta kanske dock kan vara lite si och sådär med i vissa länder. Brukar hänga ihop med hur utvecklat landet är.
Det finns ingen stjärnhimmel som slår den över öppet hav. Den finns ingen luft som är så ren och frisk som havsluften. En solnedgång/uppgång mot en stilla horisont är det jag får "utstå" på jobb varje dag.
Jag hoppas detta har ändrat din syn lite.
Jag vet inte, Robert... Men TACK för din kommentar! Jag ska fundera vidare på den. Absolut.
Grejen med rädslor är väl kanske att de inte alltid följer logikens eller förnuftets lagar.
Men jag blir nyfiken på det du skriver för är det något jag gillar så är det stjärnhimlar utan ljusföroreningar!
Fair winds! :)
Skicka en kommentar