ordning och reda

När jag la mig igår kväll låg jag där en stund, under det varma täcket, och liksom summerade mig lediga vecka. Kände mig verkligen glad över hur jag använt den. Förutom utökad träning (det var ju ändå sportlov) så hade jag ju föresatt mig att få en del undanstökat med ordningen i mitt hus. Rensa ur städskrubben och organisera upp. En hel del jag låtit ligga där var ju bara att köra till återvinningen och när jag sedan fått till två förvaringshyllor och ordnat till det hela är det ju fortfarande en städskrubb men det är prydligt, lätt att överblicka och funktionellt. Bara en sån sak, liksom! I hallen har jag haft en stor skräpgömma (stegar, gamla målargrejer, skräp, verktyg och lådor i totalt kaos. Varje gång jag öppnat dörren där har jag funderat på om den ska gå att stänga igen. Samtidigt har det varit en väldigt varm garderob (murstocken utgör en av väggarna) och jag har länge tänkt att jag kanske skulle kunna utnyttja det till att höja temperaturen i hallen lite grann. Så den fanns med i min plan för veckan. Jag röjde ur, sorterade upp, körde till miljöstationen, förpassade verktygen till städskrubben (där det nu finns gott om plats för dem), häktade av dörren och bar ner i källaren och slutligen målade jag allt i en nästan-vit, liten varm, kulör. Och... tadaa!... nu har jag en extra alkov för ytterkläder och dessutom plötsligt mycket mer fräscht och snyggt i [den nu lite varmare] hallen! I röjningsprocessen blev det också så att jag, som en lite oplanerad effekt, fick röjt ur i den tredje och sista garderoben på nedervåningen. När jag ändå skulle köra vändor och slänga grejer, liksom. Skönt!

Igår vigde jag dagen till en rent allmän uppsnyggning och liknande verksamheter. Så... när jag låg där i min säng, igår kväll, mullrade den nyaskade pannan tryggt i källaren, en pall pelletssäckar var travad i förrådet, all tvätt var tvättad, växterna vattnade, saker och ting undanplockade i hela huset, golven rena och badrum etc nyskurat. Träningsväskan packad, kläder för arbetsdagen framlagda (det gör jag varje kväll, för att undvika stress på morgonen) och kaffebryggaren laddad. En snudd på fysisk tillfredsställelse (bildligt talat, mind you - det finns gränser för vad jag går igång på... ;)) infann sig och när jag väl somnade slog hjärtat lugnt och fint och jag kände att jag verkligen är laddad att jobba järnet några veckor till.

Att det sedan ändå kändes nästan overkligt när väckaren drog igång strax före sextiden är en annan historia. Himlen är blekt blå, solen kikar över hustaken, det är minus åtta grader och det är... dagsljus! Kaffet hett och starkt och katterna nymatade. Nu kör vi, va?!

Walk Unafraid - First Aid Kit

fullpetad finfredag

Idag har jag:

X   Kört discofredag på förmiddagen - löpning plus "det som syns", på gymmet

X   Blivit klippt

X   Ätit frukost till lunch (skönt att träna på fastande mage). Kaffe räknas inte.

X   Kört till Kalmar och där:

X   Köpt en laddsladd till telefonen mm och en burk färg till en garderob, på Clas Ohlson

X   Köpt en riktigt skön produkt från Clinique

X   Varit på IKEA och köpt bara det som stod på listan. Inte ens det, faktiskt. Jag tappade lusten. Men jag kunde omöjligt stå emot att rycka med mig Vargen och en uppäten mormor när jag sprang förbi barnavdelningen. Annars enbart tråkiga nödvändighetsartiklar.

X   Fått (nej, jag betalade) en dryg timmes vidunderlig helkroppsmassage, Hon är grym. Missar inget. Absolut inget. Men så mår jag fint efteråt, också...

X   Fått för mig något så jävelkorkat som att - i stället för att göra helg- och veckohandlingen på hemmaplan - svänga in på Kvantum i Nybro. HUNGRIG. TOKHUNGRIG. En ska aldrig handla när en är hungrig, tokhungrig tillåme, och ännu mindre så i en butik en inte hittar i och som inte alls har det utbud en hade hoppats på... Förlåt, ICA Emmaboda. Jag ska aldrig vara otrogen mer.

X   Varit tvungen att handla här i Byn också, eftersom jag tröttnade på att leta efter var de hade gömt kattmat och dessutom ville ha Riktigt jordnötssmör.

X   Slutligen kommit hem igen, lastat ur och in och slängt ihop en wok med nudlar och försökt äta den lugnt och fint. Ett glas rött till det.

X   Pratat på messengern med systerdottern Fanny som ligger på sjukhus och det är inte alls roligt för hon har haft blödningar på en njure och de har hittat en stor tumör som visserligen lär vara godartad, men nevertheless...

Tror det är dags för sängen snart. Igår la jag mig ganska tidigt för att läsa. Vaknade strax före sju i morse. Lampa släckt. Boken inte ens öppnad. Men... kanske är det ikväll det händer?

Men först... lite disco!

I will Survive - Gloria Gaynor

vägval

Alla dessa vägar. Jag nöter dem. Kan varenda stigning, sväng och egenhet. Uppstickande stenar och ojämnheter. Här är ett par till av mina favoriter. Mjukt, nästan lite fjädrande, underlag. Lagom mycket upp- och nerför. Ibland möter jag någon annan människa och ibland något djur. Hare, räv och rådjur ser en här förutom fåglar, förstås. Ibland kommer jag fram till en liten sjö. Jag tänker att till sommaren ska jag ha baddräkt med mig och ta ett snabbdopp. Men än ligger isen.

Apropå att springa. Nu är träningsresan bokad och betald. Det ska bli spännande och läskigt att träna tillsammans med andra, för en sådan lonesome runner som jag. Ett jättekliv ut ur komfortzonen. Men det ska väl gå bra, tänker jag. Jag är ju rätt bra på att gå in i min egen bubbla, när jag behöver det. Och så åker jag ju med en härlig vän, och kollega, och då ska det säkert gå fint! Det blir en rolig sak att se fram emot!

Solsbury Hill - Peter Gabriel

morgnarna

Värme inne, lätt snöfall ute...

Jag tror den här ledigheten har en särskild fördel. Morgnarna. Möjligheten att, oavsett vad jag planerat för resten av dagen, kunna vakna sakta, kaffa i lugn och ro och inte bege mig förrän jag själv vill. Särskilt det där sista... "förrän jag själv vill". En lyx jag förstår att uppskatta.

Jag styr mina tankar så att jag inte tänker på jobbet alls. Inte för att det är så hemskt - tvärtom... jag gillar mitt jobb! - men för att livet består av annat. Att jobbet, för mig, inte får lov att tränga ut... livet. Det är fortfarande så att jag arbetar för att leva. Inte tvärtom. Och mina ledigheter är till för att levas. Just den här har jag hemester och rensar, organiserar och fixar med mitt hem och därutöver försöker jag även ladda om mig själv. Förutom den vanliga träningen gör jag något mer varje dag. Hittills har det mest blivit raska promenader och det är gott nog, det. Tisdagseftermiddagen var fin och i morgon ska jag på helkroppsmassage. Lägger mig tidigt och sover minst nio timmar per natt. Läser en del. Lyssnar på ljudböcker och poddar. Igår såg jag den där sockerfilmen. Jag tyckte den var virrig och mest bestod av självklarheter. Oavsett om relevant forskning stöder allt som påstods, eller ej, så är det väl 1. klart att socker inte är bra för oss och 2. att det är socker i precis allt som köps färdigt? Därför gör en inte det. Köper hel- eller halvfabrikat, alltså. Och i övrigt läser på innehållsdeklarationer. Det är inte raketforskning, direkt. Att sedan en stor del av sockerkonsumtionen är en klassfråga är ju inte heller en nyhet. Och den frågan löses knappast med pekpinnar.

Och annars, då? Jorå. Det knallar. Och jag saknar, och längtar efter, den här härliga ungen...

Waiting For The Miracle - Leonard Cohen

självgod som fan

Världens skönaste underlag

Idag har jag enbart gjort goda ting mot mig själv. Eller kanske med. Började dagen med att kaffa och lugnt vakna till. Kom mig i löparstassen och sprang drygt en mil. Sedan hem och duscha och, när jag var klar, plocka upp goda vännerna Anhhelen och Lena och köra upp till hotellet i Kosta där vi bokat en halvdags spa. Vi började med en härlig lunchbuffé och sedan satt vi ute i den varma relaxpoolen en lång stund. Simmade lite i inomhuspoolen. Småpratade och storskrattade. Eller om det var tvärtom? Drack smoothiesar och planerade nya utflykter. Varsin behandling hade vi bokat också. Jag tog ansiktsbehandling. Det var så länge sedan och jag hade helt glömt bort hur himla ljuvligt det är. Men köpte den härliga ansiktskrämen för 715 kronor gjorde jag inte.

Ge mig en mil, eller två, av detta...

Hemåt mot Byn i sakta mak, och under ymnigt snöfall (som givetvis slaskade bort...), och när jag släppt av vännerna körde jag bort till träningscentret där jag bokat upp mig på ett mjukyogapass. Jag måste få upp lite mer mjukhet och smidighet. Just nu är jag böjlig och anpasslig som en cementstolpe. Många muskler men väldigt hårda. Passet var just så som jag hoppats och även om en inte ska tänka på annat när en yogar så gjorde jag just det och tänkte på att det vore fint med två sådana pass i veckan. Fast det går ju inte. De kör ju bara ett pass...

Nu är jag faktiskt ganska mör. Det tar på krafterna att softa. Dags för en stor chailatte och strax sängen med fluffsigt täcke och kanske en novell av, och med, Stina Stoor, i Storytel.

I morgon ska jag beflita mig igen.

Day Is Done - Nick Drake

Man spa'ar...

 

Glaskonst

Yogapasset är slut...

jag tänker på det varje dag

Toccata and Fugue in D Minor BWV 565 - J.S. Bach feat. Amy Turk

nu blire ledigt!

Morgnarna har känts tunga hela veckan. Jag har sovit hårt och gott om nätterna (men inte mer än att jag minns några av mina drömmar, som den om när jag trodde jag rakat benen, men de i själva verket var lurvigare än Rönnerdahls) och tillräckligt många timmar per natt, därtill. Ändå har det tagit emot rejält att svänga benen över sängkanten när min lampradioväckarmojäng (en sådan där som sakta ökar i ljusstyrka) sätter igång och telefonen, som backup, mjukt och fint spelar introt till Khaleds Aicha. Idag var det ändå något lättare eftersom jag hade mannen i mitt liv i huset, och därmed lite gott sällskap till morronkaffet! Han jobbade i Kallinge igår och kom den här vägen för middag och sköna samtal, på kvällen, och så körde han hem idag, när jag gick till jobbet.

Och så är det ju inte bara Fin Fredag utan också kort arbetsdag (varje fredag!) och bortom denna väntar nu nio dagars sammanhängande ledighet. Det är faktiskt helt underbart och välbehövligt. Perioden efter jul har varit tuff för oss alla och nu behöver vi koppla av och ladda om.


Jag har lite planer för min ledighet. En städskrubb ska organiseras (bra där Magda... du har ju bara bott här i fem år...), en garderob ska tömmas, målas och bli en alkov för ytterkläder i hallen och några vändor skräp köras till miljöstationen. Det är ju ändå sportlov, så jag ska vara ännu mer fysiskt aktiv också, och vara utomhus så mycket jag kan. Förutom vanliga träningen tänkte jag ta mig en rejäl långpromenad varje dag. Ja, eller nästan varje dag; jag ska också tillbringa en halvdag på spa, med två härliga vänner, jag ska testa ett nytt yogapass och så har jag bokat en helkroppstortyr, typ, i Kalmar. Den sortens tort... jag menar massage som får mig att vilja skrika och gråta medan den pågår men som lämnar mig fjäderlätt och svävande när den väl är över. En klippning uppepå det så kommer jag tillbaka till jobbet hyfsat uppgraderad! Taggad, rentav?

I övrigt ska jag läsa, laga mat, lyssna på musik, skriva och sticka mig ett par varma, sköna sockar.



Idag var det äntligen dags att inviga mina nya tights! Typiska FinFredagstights som jag äntligen fått hem. Första skrattet kom redan i omklädningsrummet där en bastant dam på sjuttio plus tyckte de var roliga. Det tycker jag också, och en måste faktiskt skoja till saker och ting emellanåt. Livet är alldeles för kort och allvarligt för att inte fyllas med fniss.

Ett stilla regn - Ted Gärdestad

korrigering

Bunkeflostrands strandängar

Det där med att jag ska bli vegetarian. Jag ändrar det lite. Jag är det ju redan. Och sedan slutar jag att tjöta om det.

I Can't Give Everything Away - David Bowie

silver linings

Öresund, sett från...

Söndagskväll hemma i huset. Jag har just sett ikapp Shetland och nu rullar en fin naturfilm, på SVT2, om livet i Atlanten. Jag tröttnar aldrig på sådana program, Ibland undrar jag... tänk om... jag hade blivit marinbiolog som jag drömde om under min uppväxt. Hur hade livet varit då? Inte mycket att spekulera över, i och för sig. En del saker är försent att bli eller göra. Två tvättar hängda, alla golv dammsugna och våttorkade, veckans mat preppad. Det blev wok på vad jag hade hemma plus lite stödköp på affären. Hela pannan full och så nudlar av sjögräs. Härligt krunchiga. 

... Bunkeflostrands strandängar

Jag ska bli vegetarian. Så. Nu är det sagt. Veganlivet får dock anstå. Jag vill kunna äta ägg och mjölkprodukter ibland. Behöver det för att få i mig tillräckligt med proteiner. Enbart bönor, linser etc räcker inte riktigt till. För att underlätta för mitt eget tankesystem behöver jag till en början intala mig att om jag blir bjuden på kött, fisk eller fågel kan jag äta det om det är krångligt att avstå. Jag blir ju inte vegetarian främst av etiska skäl, även om jag tycker köttindustrin är rätt äcklig, utan av miljöskäl plus att jag verkar må himla bra av vegetarisk kost. Jag tänker att det inte ska bli särskilt många sådana fusktillfällen.

Lite vårkänsla i luften, ändå

Helgen har varit så mysig, så mysig. Har tillbringat den med Matilda och Sigrun och vi har bara varit. Pratat, skrattat, långpromenerat, ätit sushi, busat och tokgosat med Sigge, ätit gott, småshoppat (det var där jag hittade sjögräsnudlarna), smaskat godis, tittat på Sherlock, druckit ett par glas rött, spanat efter en stor rovfågel som Matilda hade sett och provmöblerat Sigruns rum. I morse kom jag mig ut på en löptur längs naturreservatets kant och innan jag körde hemåt igen hann jag träffa Mike som kom hem efter en och en halv veckas jobbtripp till Italien och USA. Det var lite tungt att vända bilnosen mot de småländska skogarna, men väl hemma igen så får det ju ändå vara... okej. Jag har tankat kärlek, värme och glädje så jag står mig någon vecka till.

Albatross - Fleetwod Mac

Lite störigt ljud, men Sigge diggar!

...

Det är tydligen så att det är en bra grej att grubbla över livets mening och inriktning, emellanåt. Jag tänker mycket i de banorna just nu. På vad jag vill göra, hur jag vill att mitt liv ska se ut. Hjärtat och magen säger en sak. Hjärnan är sådär överlägset jävla dryg och verklighetsförankrad och sänker alla drömmar.

Drowning On Dry Land - Manfred Mann's Earth Band

kura skymning

När jag kommer hem efter jobb och gym är det ju för sent att kura någon egentligen skymning, men å andra sidan kan jag göra precis som jag vill, så med middag i magen, en tvätt snurrande i maskinen och tända ljus i köksfönstret kan jag sitta här och läsa och lyssna på radion och dricka en stor mugg hett chai, med socker och sojamjölk och kura hur mycket som helst. Tänka på dagen som varit. På goda skratt, känslan av ett genombrott, att ha nått fram till någon. På planeringar, förväntningar och kanske någon liten hemlighet, därtill. Jag lyssnar sällan på skvaller och har aldrig något att föra vidare så när någon väljer att dela en personlig hemlighet med mig blir jag varm och glad över förtroendet och än mer besluten att hålla det för mig själv.

Te med sojamjölk, alltså. Efter en mustig gryta på lök, purjo, vitlök, tomater, chili, morötter, broccoli, kikärter och linser. Bröd till det. Veganlivet är ganska behagligt och nu är det ett tag sedan jag åt något animaliskt. Jag funderar seriöst på att släppa köttätandet, men isåfall köra lakto-ovo. Någon måtta får det vara och jag saknar en rejäl bit vällagrad ost. Kött, fågel och fisk saknar jag inte ännu - kanske aldrig mer?

Den ständiga resan - Opeth

lekterapi

Det börjar ljusna om morgnarna nu

Jag lyssnar på Tankar för dagen en morgon, den här veckan, medan jag dricker mitt morronkaffe. Ann Heberlein pratar om vuxnas behov av att leka och att det kanske är detta som kommer till uttryck i mångas trädgårdsintresse. Jag funderar på det där. Jag tror hon har rätt. Vuxna behöver också leka. Alla behöver det. För min egen del är det verkligen inte trädgårdsarbete. Det har enbart med tvång och nödvändighet att göra. Men jag tänker att träningen, och framförallt allt detta springande, är min lek. Mitt utlopp, där jag får vara helt utan krav och bara lattja omkring. Visserligen är jag målmedveten och noggrann - jag vill utvecklas, bli starkare, kunna lyfta tyngre, springa längre (och kanske också snabbare) - men framförallt har jag ju så roligt och samtidigt sorterar sig saker och ting i mitt huvud på ett alldeles förnämligt vis. Det är helt enkelt avstressande, välgörande och... nödvändigt. Precis som att leka.

Sa jag att jag hatar cancer? Så jävla värdelös skitsjukdom. En ung kvinna och mamma, årsbarn med mitt äldsta barn, har efter en lång och hård strid slutat leva. Vi var kurskamrater när vi pluggade religionsvetenskap och hon hade alltid roliga idéer och kärleksfulla, fina tankar. Vi återsågs för flera år sedan, på en liten obskyr musikfestival i de skånska bokskogarna, och har hållit kontakten sedan dess, via nätet. Och nu finns hon inte mer. Det var verkligen inte så det skulle bli. En liten flicka har mist sin mamma och en ung man sin livskamrat. En familj och vänkrets sin klarast lysande stjärna. Jag hatar cancer. Sa jag det?

Imagine - A Perfect Circle

starstruck

Var kvar en extra stund på jobbet och när jag sedan kom hem tog jag mig ganska snart ut på en springrunda. Skymningen hade börjat falla men jag tog mod till mig och sprang upp mot skogen ändå. Utan pannlampan. Tänkte att det ju ändå var ganska ljust, men när skogen stod tät på båda sidor av vägen blev det ändå hyfsat dunkelt. Sedan passerade jag några små gårdar innan jag vände ner mot Byn och ljusen igen. Sprang på promenad- och cykelvägar som är mer, eller mindre, upplysta. Sista kilometrarna var det riktigt mörkt men himlens alla stjärnor glänste och blänkte över mig och jag önskar jag kunde fotograferat dem. Nu får de förbli i mitt inre fotoalbum, i stället, och samsas med andra minnesbilder.

En arbetsdag kvar. Studiedag med IKT-tema. Jag och två kollegor har satt ihop workshops utifrån övriga kollegors önskemål. Chefen fixar fika. Det kan bli en bra dag. Fredagar brukar bli det.

Black Butter, Future, Past, Present - Strawberry Alarm Clock

balans

Lång dag idag. Vanlig tisdag (de blir bättre och bättre - eller så är det jag?) som förlängdes med en föreläsning på Nisbethska i Kalmar, kring systematiserad formativ bedömning i framförallt St. Anthony's Girls' Catholic Academy, Sunderland, som är betydligt mer progressiv än vad det kanske låter som. Mycket av praktiken kan vara svårt att applicera på svensk skola men många av idéerna och tankegångarna var ändå intressanta och inspirerande, tycker jag, och vi fick riktigt bra samtal i bilen, på väg hem. Jag var så trött och frusen att jag bestämde att detta får bli en vilodag, vad gäller löpningen. Det är många dagar kvar av veckan och ibland är det så skönt att dricka te och läsa och inte göra just mer än så. Ett bra sätt att hålla balansen, för mig.

Igår var det middag tillsammans med trevliga människor. Vi är några som ses hos varandra en kväll i månaden (oftast första måndagen) och turas om att bjuda på god vardagsmat och så snackar vi lite skit, bara.

Och helgen, då. Ett par dygn av massa gos och mys med Sigrun och trivsam och avslappnad samvaro med Matilda och Mike. Vi lagade vegankäk och kollade på Star Trek och tog raska långpromenader och sånna goa grejer.

Polska från Medelpad - Jan Johansson

dream on

Det känns som jag drömt samma dröm hela natten. Ett bröllop har förberetts. Inte mitt, så mycket var klart. Gäster överallt, Familj. släkt, vänner och arbetskamrater. Jag skulle på något sätt ansvara för städning och dukning men hindrades hela tiden av allehanda små, irriterande händelser. Till slut var det då ändå både hög tid, och läge, för min insats. Då upptäckte jag att jag bara hade ett bröst. Där det andra suttit vad bara en platt muskel. Inga ärr, eller så. Då kom jag av mig helt. Knasig, rörig, stressig dröm.

Några andra nätter, på sistone, har jag också drömt om Tigern. Scenariot är alltid alldeles vardagligt. Det enda som är lurigt är att jag har en tiger som husdjur. En tiger jag inte litar på men som jag inte heller blir av med. Jag varnar alla som kommer och hälsar på, men tigern verka enbart vara ett hot för mig. Än så länge har den inte gjort något. Den bara finns där. Sover bakom en soffa. Ligger utanför min sovrumsdörr. Iakttar mig i köket.

Kanske är det ändå bättre när jag inte minns mina drömmar.

Fredag igen. En Fin sådan ska jag ha mig. Jobb. Trivsamma fikan, fast när jag är klar med lektionerna brukar jag få fika ganska själv. Don't mind if I do. Det känns ofta som att vi ändå inte pratar om något viktigt alls. Det måste man inte heller göra hela tiden. Men... någon gång, kanske? Sedan discofredag och så hem för att förbereda lite innan Matilda, Mike och Siggeliten kommer. Det blir bra.

Down Down - Cressida

planer

Äntligen! Nu har informationen om årets första resa kommit! Det blir en träningsresa, med fokus på löpning! Jag är både taggad och en smula nervös för att slänga mig ut i det där. Att träna ihop med andra - och med en tränare som säger till mig vad jag ska göra - ligger helt klart en bit utanför min komfortzon. Men det får gå.

Jag har förhoppningar om att en härlig vän och kollega hakar på!

Born To Run - Bruce Springsteen

avsigkommet

Uppmuntran efter väl förrättat värv!

Vintern kom liksom av sig, just när den började ta fart. Nu är all snön borta, allt är grått, brunt och blötmörkt. Asfalten och gruset på vägarna suger upp allt ljus så att det blir omöjligt att se något, trots pannlampa. Morgnarna är svartare än viper black. Och det känns tröstlöst eftersom det inte alls är vår, även om jag faktiskt hörde lite fåglalåt härom morgonen när jag skulle gå till jobbet, utan det kommer ett fett "bakslag" snart.

Jag känner mig lite lätt om hjärtat. Jag har diskat undan rättningar och återkoppling på inlämningar och fan och hans moster och tänker ta itu med den nya hög som bildas i morgon (ny inlämningsuppgift i en grupp och delprov i en annan...), på studs. Att jag ska vara klar själv med en inlämning i litteraturkursen jag tar (på distans), på måndag, förtränger jag. Helhjärtat. Jag har ju inte ens läst klart det jag ska skriva om än...

Nu har jag, efter jobbet, tränat, storhandlat, lagat och ätit middag (vegan), diskat och hängt en tvätt. Innan jag trillar i säng ska jag kolla ett av mina favoritprogram, Där ingen skulle tro att någon kunde bo, på SVT Play. Helt underbar serie om starka människor som gjort verklighet av sina drömmar. Som tagit klivet. Jag önskar...

Stone The Crows - Freedom Road

Gissa vem som kommer och hälsar på i helgen!

i barndomslandet

I morse vaknade jag i Mangskog. Mina föräldrar bor där och jag tänkte någonstans att jag får skärpa till mig och åka och se hur de egentligen mår och har det. Av olika skäl (en del vill jag inte gå in på här och en del beror på någon form av ömsesidig oföretagsamhet eller vad farao det kan röra sig om... ingen av oss är ju särskilt handlingsförlamad annars, men när det gäller att träffas...) har vi inte haft särskilt mycket kontakt genom åren. Men vi är familj och det finns mycket värme mellan oss. När vi väl ses, alltså. När jag träffade dem som hastigast i julas blev jag oroad av hur sköra de blivit och hur i utkanten av allt mysigt familjekaos de verkade. Jag vill dra in dem mer i det. Jag vill att de... vi... hör till och har närmare kontakt. Så jag bestämde mig för att bli bättre på det området. Göra vad jag kan. Och det blev verkligen mysigt. Bara de och jag och timmar av samtal och minnen och värme. Kaffe och macka på sängen som första frukost och mer samtal över andra frukosten och fina omtankar. Kärlek. Vi ska ses ganska snart igen. Det ser jag fram emot.

Att köra långt gillar jag. Den här resan hann jag nästan på kvarten när lyssna igenom hela Neil Gaimans och Terry Pratchetts Good Omens. En sanslöst välskriven, intrikat och roligt vävd historia om världens förestående slut och om en demons och en ängels olust inför detta, samt en bortslarvad Antikrist... Ljudböcker är fint. På väg upp till föräldrarna stannade jag i Kil, hos Malin med familj, och sov en natt. De lyssnar alla på allehanda ljudböcker via Storytel. Jag tänkte kolla upp hur det funkar och om det kan vara något för mig. Det kanske vore fina grejer att lyssna på bra böcker medan jag springer långpass?

Helgen har försvunnit snabbt förbi, men den har gett mig en hel del. Nu måste jag gå igenom den kommande arbetsveckan i huvudet. Förutom det vanliga med lektioner och sådant är det ett par extra möten, planering av en studiedag och en krympande bunt prov som måste bli färdigrättade. Och sedan är det ju träning och städning och tvätt och lite angenäm planering för nästa helg.

Strövtåg i hembygden - Mando Diao

När jag körde ut ur den lilla byn, i förmiddags, låg dimman tät över den is- och snötäckta Mangen. Men kanske glittrar det nästa gång, så som Gustaf skrev?

gå i ide?

Jag skulle vilja gå i ide några dagar. Uppleva känslan av att kunna dyka djupare ner under duntäcket just när andra knatar till jobbet. Men det gör jag såklart inte. Troligen är det en av de där sakerna jag kommer att ångra att jag inte gjort. Det är väl Luther som petar på mig med en vass pinne. Jag är ju - peppar, peppar - väldigt sällan sjuk[skriven]. Sist tror jag var 2011... Det är naturligtvis en sak att vara glad och tacksam för. Hälsa. Men det jag missar är en torsdag, t ex, i soffan med filtar och riktigt kassa teveserier på dagtid.

Just nu är det antagligen mitt undermedvetna (inte så undermedvetet nu när jag lyft det) som talar. Den här veckan måste jag rätta de sista tentorna och sätta betyg i två kurser och det är det som är minst kul i mitt arbete. När jag är klar kommer jag att kunna andas lättare igen.

Jag gillar snön. Och vintern. Igår hade jag en snudd på magisk runda. Lugn och fin, lätt andning och korta steg. Jag sprang där och likom bara kollade in snötyngda träd och gladdes åt allt fluff. Men... jag ser ändå fram emot våren. Eller bara barmark. Lättare klädsel, ljusare kvällar och kunna ha mina bästa skor. Mina dubbade är grymma, men de ger inte riktigt samma stöd som "de bästa" vilket känns i ett par rätt trötta och ömma muskler/muskelfästen just nu. Och visst blir det fint med första kaffemuggen i sticksig marssol på altanen. Vakna av solen i ögonen. Öppna fönstren och vädra i tvärdrag. Gå till jobbet i en kakafoni av fågelkvitter. Det blir fint det. Fast just nu är det snö och kallt och då är det ju bara att gilla läget, såvida en inte kan rymma till varmare trakter.

Dollar Days - David Bowie

vintern är vacker

Min sköna mil. 

Efter tidigt morronkaffe drar jag på mig varma kläder, skrapar bilen isfri och kör ut i skogen för att mata och prata med ett par katter vars matte är på vift idag. Minus sjutton grader. Glashal skogsväg och dubbfria däck. Tjohej! Hemma igen småpysslar jag, och latar mig. Brygger på lite mer kaffe och kasar omkring i mitt ullunderställ. Till slut blir det lite "varmare" ute (-8) och jag drar på löparkostymen utanpå understället och ger mig ut. Det går fint, men det gäller att hålla tempot och andningen nere för att skona luftrören. Näsan rinner som en kran, men idag kom jag ändå ihåg att ta med ett par pappersnäsdukar. En lång, varm dusch sitter fint efteråt och sedan ägnar jag mig åt lite middagsbestyr och after-run i ett annat ullunderställ. Kryper upp i fåtöljen med en filt och ser Grey Gardens, på Kunskapskanalen. Jag tänker att jag kanske ska satsa på att bli en excentrisk dam i ett förfallet hus. Om jag börjar nu kanske huset är lite lagom schangserat om en tio-femton år, och jag har fått ett rykte om mig? Ettan visar Bowiegrejer, men jag såg alla programmen igår kväll.

Inside - Stiltskin