Vi finner varandra väl genom etern och jag slås av att här pratar jag med en människa som tycker att lärare är värda respekt. Som tycker att lärare är experter på undervisning i skarpt läge och som anser att praktiken i allra högsta grad är en del av lärarutbildningen och inte något avkopplande interludium.
Vi sam-talar kring det omdöme jag skrivit om Kandidaten och hur vi ska kunna stötta honom att ta ett nödvändigt kliv framåt i nästa VFU-period, som är hans sista innan han är färdig med sin utbildning. Jag önskar mig också handledning för egen del i den grannlaga uppgift det är att bedöma - och det får jag löfte om.
Samtalet är just vad jag behöver den här snoriga och ögonsvidande huvudvärksdagen. Jag känner mig lyft i min profession. Någon har sett vad vi lärare faktiskt kan. Och gör. Någon som vet. Någon talar i positiva och glada ordalag om den värld som är min.
Upplyft av detta lägger jag mig med en macka och en mugg te i soffan, stoppar ner mina fötter i ett par raggsockar och tar mig en lång bloggpromenad i det virtuella kollegium som jag är en del av. Jag kikar in hos bland andra Anne-Marie, Morrica, Mats, Malin, Anna, Fredrik, Metabolisterna, Smidigast och Jan. Läser och blir inspirerad. Kommenterar kanske. Lånar en idé att eventuellt prova själv, eller en tankegång att spinna vidare på. Känner mig taggad och glad. Det behövs!
Jag tror jag ska ta och städa på mitt arbetsbord imorgon! Det behövs det också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar