tankedrivved...

På gymmet. Det är jag och oldboysen, dårå. Den främste av dem (grymt vältränad för en herre på troligen 70 år) kör hårt på träningscykeln bredvid mig. Alla nittio minuterna. Han gör det minst fem dagar i veckan. Och styrketränar. Och springer. På det viset håller han sin diabetes i schack, säger han. Träning och LCHF. Medan han trampar på läser han Dagens Industri och ibland kommenterar han något. Han berättar om sonen som inte längre orkade med jobbet som gymnasielärare i Rosengård. Om julbordsrepresentationerna han var tvungen att köra när han hade sitt företag. Om träning och väder och allt möjligt. Och hela tiden trampar han på. Beundransvärd man.

I mobilen. Jag skickar en Fin Fredagshälsning till en nära vän. Men får inget svar. Surar lite. Hm. jag får jobba på det där. Surandet, alltså.

På promenaden. Hösten. Som jag älskar den. Oavsett väderlek. Jag njuter av luften och löven som börjar skifta i gult nu. Solen glimtar fram bakom molnen och vinden är vänlig. Jag fylls av lust och styrka och kommer på mig med att se fram emot veckan som kommer. Musiken i lurarna och promenaden blir aningen längre än jag tänkt mig. När jag svänger tillbaka in i Byns lilla centrum kikar jag förbi hos vännen Erica som fixar i sin blivande tapetserarverkstad, tillsammans med sin pappa. Jag faller i en kort trans över ett av tygproverna hon visar. Men det är inte riktigt gratis, om vi säger så. Annars kunde jag tänkt mig att ha det som panelgardiner i köket eller vid altandörren. Jag traskar vidare och blir ännu lite gladare när jag, vid hemkomsten, upptäcker att det mystiska innehållet i en omärkt burk jag fiskade upp ur frysen visar sig vara en ytterst potent chiligryta!

Och så finns det de som känner precis tvärtom inför hösten. Som känner hur mörkret trycker ner dem, Som känner sig kringrända och nere. Som helst vill gå i ide och komma fram och blinka lite yrvaket i det första vårljuset. Så olika det kan vara, va´?

På jobbet häromveckan. Någon är bitter över tillsättningen av förstelärare och menar att de inte har gått rätt till. OK, någon har smarrat på sura rönnbär, tänker jag. Möjligheten att söka stod i första omgången (där jag var med och fick min tjänst) öppen för alla behöriga, legitimerade lärare (inklusive gnällspiken) i vår kommun. Men vi var bara sju som sökte de tre tjänsterna. I senaste omgången utlystes många nya tjänster, som var lite väl specificerade kan en tycka, men möjligheten att söka stod ändå öppen. För den som verkligen ville. Men en del trivs nog bäst i sin offerkofta. Trots att den verkar vara sticksig.

Men i övrigt lägger jag ingen energi på att tänka på sådant. Jag har kul, och trivs med eleverna och de allra flesta kollegorna och tillsammans gör vi ett väldigt bra jobb. Ett mycket gott arbete i de olika uppgifter vi har. Det är bra nog.

La famiglia. Matilda är i landet igen. Just nu kamperar hon hos lillebror och om ett par dagar hälsar hon på systrarna i Oslo. När Mike anslutit och de glammat i Stockholm kommer de hit. Åh, så roligt det ska bli att får rå om dem i många dagar! Nästan en vecka! Och lite tryggt kommer det också att kännas. Med ISIS härjandes i krokarna och Saudi som en av de som deltar i bombningarna i Syrien är det inte riktigt hälsosamt att varken bo, eller jobba, i Saudi och dessutom vara, eller räknas som, amerikan. Ja. Jag är orolig vissa stunder. Men sedan får jag ju slå bort det. Den oron tillför absolut ingenting alls.

På festivalerna. Jag har just betalat in bokningsavgiften för vår campingplats, på SRF. Men ska jag verkligen åka? Det är en dyr historia - inte minst för en som måste ta tjänstledigt utan lön. Och det finns andra festivaler. Högst upp på vill-åka-listan står Burg Herzberg med delar av det "gamla" gardet. Nå. Jag behöver inte bestämma det nu. Jag hinner fundera ett par varv till.

Helgerna. Jag håller mig sysselsatt. Grejar järnet med mitt hem och en viss ordning börjar infinna sig efter sommarens lösa boliner. Läser mer. Ständigt musik - ibland aktivt och ibland bara som en ljudvägg att skärma av med. Skriver lite igen och tänker ganska mycket. Känner mig ensam, men inte alltid isolerad. Inrättar mig, på något vis. Härom helgen flög FAN själv i mig och jag gick in på en dejtingsajt. Bara sådär, liksom. Huvva, säger jag bara. HUVVA. Jag smet snabbt ut igen.

Träningen. Jag gillar att röra på mig. Det spritter i benen av glädje när jag långpromenerar i rask takt. Jag ser fram emot morgonkvällens springtur. Det ska bli kul att styrketräna enligt mitt nya program på tisdag (eftersom detta är en By sprang jag ihop med den som la upp mitt träningsprogram, och hen är ju sjukskriven men undrade ändå hur träningen går och tipsade mig om hur jag nu ska lägga om den för att chocka kroppen och få ut ännu mer av passen - bra, va´? ;)) och om jag bara tar mig ur sängen i svinottan är ju onsdagssimningen helt underbar. Osv. ja, ni ser. Så har det nu blivit. Och jag mår fint av det. Känner mig stark och framförallt är jag ju aldrig sjuk. Inte ens en liten mansförkylning!

Capitaine Coeur de Miel - Lazuli 

(bäst på Burg Herzberg 2008)

Proffset Sixten partajar järnet på en söndag.

... och här är en annan festprisse, Torsten...

fruktansvärt flitig

Hur mycket jag än har att göra en lördag måste den börja lugnt och fint. Vakna av mig själv, kaffa i lugn och ro vid köksbordet och med Lundströms bokradio i bakgrunden, om jag vaknat i tid. Idag hade jag det. Tända ljus och raggsockar. En lista skrevs.

En och annan kaffepaus måste ju givetvis in i schemat. Efter två vändor till Miljöstationen (jag har ju ingen släpkärra - än...) lyxade jag till det med mitt "specialimporterade" arabiska kaffe som fick koka upp tre gånger med rårörsocker och kardemummakapslar. Mmm...

Jag tror att av allt jag åstadkommit idag är det rensningen och organiserandet av mitt walk-in-skafferi som känns allra bäst! Nu har jag ordning och överblick igen!

Ute sken solen och en klar, kall vind yrde omkring. Jag fick hålla hårt i de tomma pelletssäckarna så de inte skulle flyga ifrån mig vid i- och urlastningen. En frigolitskiva fick jag jaga en bit... Men jag hann också plocka in några tomater till och beundra mina grekiska chilisar. Jamacian Bell och Fatalii är också på gång!

Att stryka uppgift efter uppgift på listan är en nästan fysisk njutning. Vid åttatiden var jag klar med allt och kunde sjunka ner i soffan en stund, prata med Jenny i telefon och, efter en god middag, tända shishan för lite kontemplation och Den tatuerade drottningmumien (om fyndet av en kvinnlig härskare i Cao Viejo-pyramiden i Peru, troligen från mochecivilisationen) på Kunskapskanalen. Här tänker jag sitta tills det är läggdags!

Fire in the Mountain - Ed Sheeran

simma lugnt?

Ätran

Jag är eventuellt inte riktigt som andra. När väckningssignalen satte igång strax före halvsex i morse var det nermörkt ute och regnet smattrade mot rutor och altantak och då blev jag... GLAD! Glad för att jag slapp göra som igår och skrapa bilrutan.

Ätran

Det är inte otänkbart att det var just detta envetna strilande som faktiskt fick mig ur sängen. Vidare ner i köket och på med kaffet och plocka ihop det sista och så iväg till simhallen. Nymornade och lite halvrufsiga står vi där en tre, fyra tappra (alternativt envetna?) vid entrén en stund, muttrar godmorgon till varandra och hoppas på snar upplåsning. Sedan snabbt genom omklädningsprocedur och dusch och idag var jag först ut... Lugn musik och dämpad belysning med levande ljus här och där. Bassängen låg blank och det var en stilla njutning att försiktigt glida ner i vattnet och klyva ytan med de första simtagen... lite drömskt, nästan. Och sedan kom karlarna och de måste givetvis DYKA i så svallvågorna går höga och det plaskar och låter och ett par av dem måste förstås tuppa sig med att crawla och frusta och ha sig. Det är då jag stänger av och bara simmar. Innesluten i min egen bubbla. Längd efter längd efter längd tills jag har minst sextio. Sedan dusch och kaffe och fiffning och medhavd frukost och så småningom köra till jobbet. Avslappnad. Stillsamt energifylld.

Arbetsmässigt har dagen varit kreativ och givande. Bollar är satta i rullning och min kalender fylls av spännande möten och huvudet av projekt. Privat har det varit lite mindre muntert. Men jag vill inte skriva om det här. Jag kan bara säga att barn aldrig någonsin ever ska behöva ta hand om missbrukande föräldrar. Oavsett hur vuxna barnen är.

Waiting For Me - Spock's Beard

Havet...

jämförelser...

Det är så himla bra att bo här i Byn och jag trivs fint, det gör jag, och det är relativt enkelt att ta mig härifrån när jag behöver det. Faran med att göra som jag gjort ett par gånger den senaste månaden är dock att bästkustens dragningskraft ökar och det blir plötsligt kännbart precis hur långt bort jag bor och precis hur mycket jag saknar havet och möjligheterna Framsidan erbjuder i form av ett kanske något underlättat socialt liv.

Men... det är väl bara att bryta ihop och gå vidare.

Typ.

California Dreamin' - The Mamas & The Papas

(Jag skrålar med och sinnet lättar igen...)

roadtrip!

Igår målade jag altan så jag fick en elak blåsa på ett finger. Idag belönar jag mig med en roadtrip till Framsidan. Bästkusten.

Kliver upp tidigt, matar katter, tar med mig kaffemuggen och kör västerut i morgondimman, med Amy Greenes fantastiska Long Man i bilstereon. Sverige är som vackrast nu och jag stannar till vid en sjö för att bara andas lite.

Motorhuven glufsar i sig milen och rätt vad det är finner jag mig frukosterandes med goda, sköna vännen R, i trädgården på Stålboms konditori, igen. Samtalet glider lätt mellan högt och djupt, vitt och brett. Efter någon timme dyker Linus upp och vi tar farväl av R och kör och plockar upp Johanna, som är i stan för en bästis möhippa. Vi parkerar nere på Ågatan och följer sedan ån upp till Hertings kraftverk, går över den nya bron och strosar så längs åkanten medströms ända ner till Söderbron där vi vänder upp mot stan igen. Fina samtal. Fina barn. Skratt. Kärlek. Skoj och allvar. Sen en god lunchbuffé och mer prat och cirkeln sluts när vi tar kaffet på Stålboms igen. Så småningom skils vi åt med hopp att ses ganska snart igen, ändå, och många varma kramar.

När jag kör hem tvärs över landet känns höstens färger ännu varmare och vackrare och mina batterier är fulladdade!

Little Talks - Of Monsters And Men

om glömmandets glädje

Jag är med i en kul FB-grupp, Vi som glömmer/lämnar böcker. Lite som bookcrossing fast enklare, snabbare. Idén är kul: en "glömmer" böcker, som en själv har haft behållning av att läsa, på olika ställen där andra kan hitta dem, kanske få en fin läsupplevelse och sedan välja att behålla boken eller glömma den vidare. Hittills har jag glömt tre böcker, men jag har fler på gång.

Det är roligt att välja ut boken och förse den med en liten förklaring så att upphittaren förstår att det är okej att ta med sig boken hem och det är spännande att lägga ut boken och fundera över vem som ska hitta den och vad hen ska tycka om den (det senaste får en troligen aldrig veta).

Men... det är också kul att ge. Och särskilt till helt okända människor. Som en slags överraskning, ju! För ett par, tre år sedan körde jag ett projekt med en grupp elever. Vi läste boken Pay It Forward och ägnade en del av en hösttermin åt att göra "good deeds" i olika former. Inte alla gillade själva läsningen och arbetet med texterna och kanske inte heller skrivuppgifterna, men samtliga hade himla kul med själva god-gärning-projekten. Och fantasin flödade. Hm. Kanske skulle ta och köra ett sådant projekt igen..? Tål att funderas på!

Medan jag funderar på det ska jag nu äntligen ta tag i altanmålningen. Dimman gör luften lite fuktig och jag har väntat på att det ska bli lite bättre. Tiden har jag använt till att kaffa och läsa och lyssna på radio. Stege och färg och andra attiraljer är framplockade och målarkläder lokaliserade. Nu ska jag bege mig ner till Byn för ett par ärenden och sedan är det fullt ös. Jag ger mig inte förrän jag är klar, eller färgen tar slut. Vi får väl se vilket som inträffar först...

Over and out.

The Rolling Stones - Paint It Black

den här dagen, den här veckan, det här livet...

I nöden prövas vännen. Jag har verkligen inte lidit någon nöd den här veckan [heller] men har ändå på olika vis åtnjutit några fina vänskapsbevis. Jag hoppas att jag i någon mån återgäldade dem. Vänskap är något dyrbart att vara mycket, mycket rädd om.


Apropå vänskap, förresten. En av mina vänner är med i en peppklubb. Ett par, tre kvinnor möts regelbundet på någon trevlig plats (senast Radisson Blu i Göteborg) för att över en god måltid, eller drinkar, "peppa varandra till att utvecklas och våga göra det vi brinner för i livet". Lysande! Alla borde vara med i en peppklubb, tycker jag. Så... vad väntar vi på?

Veckan har varit smått galen. Många möten. Samverkan med de andra förstelärarna i kommunen (möte), extra årsmöte med facket (möte med middag), planering med kulturgruppen (möte). elevvård (möte), lite strategisnack inför Englandsresan (möte), möte med kommunens skolchef kring mitt uppdrag i det som ska bli ett lokalt "engelskalyft"... Och så allt annat uppepå det. Men jag gillar det här läget. Jag har hunnit massor, arbetsveckan har flugit förbi och träningen har gått fint! Igår, efter fackmötet, skulle jag ha haft en genomgång med en instruktör på gymmet så jag ilade dit. Men hon var sjuk. Inte mycket att göra åt; bara att byta om och köra ett vanligt pass. Men det var nog lite tur att jag inte visste i förväg, eftersom jag var en smula trött och sliten.

Och så det här med valet och allting. Jag har pratat och lyssnat och läst och funderat. Men lägger ingen bloggtid på det. Tids nog kanske. Jag gläder mig så mycket mer åt att en ickeläsande elev lyckligt deklarerade att han älskar Steinbecks Of Mice and Men och att det är den bästa bok han läst, för de andra i gruppen. Det är inte otänkbart att det också är den enda bok han läst [klart] men det gör ju bara det hela så mycket härligare. Inte minst med tanke på att han köpte hem alla Steinbecks romaner, och ett par på ljudbok dessutom, och nu ska läsa dem alla. *lycka*

Nu är det fredagskväll. Jag har spankulerat lite i min trädgård och en lång stund har jag suttit på altanen och känt eftermiddagssolen steka mina ben, medan jag läst en bok jag fått låna av en kollega. En historia som utspelar sig i läsårsslutet på en gymnasieskola i en småstad, vilket ju gör det hela lite extra intressant. Författaren (Kerstin Boh-Berglund) skildrar kollegiet och den nonchalante rektorn ganska träffsäkert, i alla fall.

Kan appliceras på altanmålning också...

Middagen bestod av ugnsrostad potatis och annat gott. Jag har låst dörrarna och skjutit spjället. Katterna smyger rundor därutanför och ljus står beredda att tändas när skymningen tar över. På agendan står soffa och fortsatt läsning. I bakgrunden musik och kanske lite facebookprat med någon god vän. Ja, så får det bli.

I morgon är en annan dag. En målardag. Det en skjuter upp måste ju nästan alltid göras ändå. Bara senare. Mycket senare. Och nu måste jag obönhörligen ta tag i att måla färdigt altanen. No mercy. Det går att göra på en dag, men det blir en lång dag. Jag ska fokusera på slutresultatet och inte på hur tråkigt det är.

Isn't It A Pity - Nina Simone

easy like sunday morning

En stillsam och trivsam helg i hemmets och vilandets tecken. Lite teve, lite SVT Play och lite äpplen. Katter och spenatsoppa med ägg.

Jag låter ofta lördagarna vara hyfsat flitiga, med tvätt och dammsugning och annat pysslande, samt en liten springrunda om förmiddagen. Igår var det Äppellördag. På en mycket rimlig nivå, vilket slutade med 2½ flaskor äppelsaft, med kanel och vanilj (lika god kall som varm), och ett par småburkar äppelchutney, med chili och ingefära. En smaklig efterrätt blev det också, att avnjuta med vaniljsås. Är det äppeltider så är det. Det var mysigt att sitta i soffan, frampå kvällskanten och smaska i mig något sött medan jag såg Lasse Hallströms En kille och en tjej på SVT Play. Smårolig och ett varmt tidsdokument över den tid som var mina tonår. Av bara farten såg jag också första avsnittet av nya säsongen av Please Like Me, på SVT Flow.

Det är skönt att vakna av sig själv om söndagsmorgonen och inte behöva fundera på vad klockan är, utan bara känna efter om det kan vara läge att gå ner i köket och göra kaffe. Den här valdagen låter jag SVT1 gå i bakgrunden medan jag hänger i soffan med Sixten och slösurfar. Jag ringer Matilda och vi pratar en stund om lite allt möjligt i allmänhet och om det förestående besöket i synnerhet. Smider lättsamma planer. Sedan ringer Jenny, på väg till ett jobb, och det blir prat om träning och gluten och... livet. Sköna vännen Malin och jag chattar via FB en stund. Fler lättsamma planer och fina grejer att se fram emot!

Sixten Soffliggare.

Jag får sådan lust att ta en lång promenad runt Byn, men vill inte gå själv och dessutom måste jag vila benen om söndagarna. Måste. Hur vilsamt det sedan är för resten av systemet att vara uppkopplad hela denna ödesdigra valsöndag kan ju diskuteras. Jag har nerverna utanpå. La min röst redan i torsdags och kan bara hoppas att de varma, empatiska och kloka krafterna överröstar de andra. Jag tror jag ska ägna mig åt en film, eller två, under eftermiddagen och kvällen...

Låna DVD på bibblan - så härligt old-school!

Jag funderar också på att ha en trivsam höstlördagsmiddag, som jag hade förra året. Kanske borta i slutet av oktober, eller november, när hösten kopplat greppet och varm samvaro är ett fint sätt att avnjuta den? Samla några sköna människor och äta lite gott och lösa ett och annat världsproblem.

Jag var en sväng till Duvemåla också, och köpte på mig ljung,
i fyra olika färger. Vit, rosa, lila och röd. 

Plötsligt skiner solen. Jag går ut på altanen en stund, med en bok.

Easy (Like Sunday Morning) - Cas Haley

i eller utanför boxen?

                                             Nu har jag förpackat min längtan - Ulf Lundell

                                                                            *****

- Det är något fel på det här låset.

- Jag ser nog att du sitter där inne.

- Jag ska fan stirra mig in.

*****

 Annars är det väl bra. 

om drömmar och pelargontanter

Mannen i mitt liv.

I natt jag drömde... något udda. Onsdagsmorgon innebär lite extratidig uppstigning för att kunna starta dagen på ett svårslaget sätt: simma långt och länge och så termoskaffe och medhavd powerfrulle på det, innan jobbet. Men mitt undermedvetna köper inte riktigt det där kliva-upp-i-ottankonceptet. Antar jag. Drömmen jag hade handlade i alla fall om att jag skulle köra till simhallen och plötsligt låg den i Nordvärmland, i storskog högt uppe på ett berg. Berget var så brant att bilen inte orkade upp, så jag fick dra den upp. Och just när jag lyckats släpa den på plats fann jag att baddräkten inte var med. Bara att köra hem igen. Genom en skogsbrand som blev allt kraftigare ju längre ner i dalgången jag kom. Till slut körde jag genom ett fullständigt inferno och var rädd att däcken skulle smälta... Sedan vaknade jag. Kolmörkt ute. Lättad att det var minst ett par timmar kvar att sova innan upp-skuttar-dags. 

Efter första ringningen lekte jag (igen!) med tanken att känna efter om jag inte kanske var lite trött och matt, men vid andra gav jag mig själv en knuff och kom faktiskt upp. Och simningen är så skön. Jag kommer ganska snabbt in i ett flyt (pun intended!) och sedan kajkar jag bara på med ett öga på klockan. Njuter av att nästan vara viktlös, av skvalmusiken (men för tjyvingen... en avsiktlig ordvits igen!) och av de tända ljusen. Av vattnets skvalp. Ja, till och med av klorlukten. Jag gillar helt enkelt att simma. Och inte är det någon som dyker på en och käckt hojtar att "men va' KUL att du börjat simma... vad har du för mål? Ska du inte vara med i BLABLABLANÅGOTLOPP?" sådär som genast händer när en del får höra att jag börjat springa och då genast försöker värva en till tjejmilar och blodomlopp och vårrus och göteborgsvarv och midnattslopp och fan och hans mormor. Nej, simningen är mer prestigelös och njutbar. Därmed inte sagt att den inte också skulle vara skön träning. För det är den. Åtminstone när inte bassängen plötsligt fylls av damer som i sakta mak simmar tre i bredd och snackar pelargoner och vilken sorts knäckebröd de brukar äta till frukost... Lattemammornas mammor..?

Kvällen är middag med ett par vänner och en liten tös. Vegowraps och småprat. Äppelpaj och tända ljus. Samtal om allt möjligt. Katter som tassar omkring lite avvaktande. Vilken konstig liten människa. Den får en nog vara lite på sin vakt emot.

Nu är disken diskad och jag är sömnig. Missarna har gått sina kvällsrundor och det är dags att släcka ner huset. En skön natts sömn väntar. I morgon ska jag göra min medborgerliga plikt och lägga min röst på dem jag vill ska förvalta mitt förtroende de närmaste fyra åren.

Solsbury Hill - Peter Gabriel

en stilla roadtrip och pågående samtal

Badväder!

Ibland måste jag lämna Byn och se och uppleva andra saker. Jag måste också stilla saknad efter mina barn. Så den här helgen har jag varit på Framsidan. Bästkusten. Framförallt har jag umgåtts med Linus. Mannen i mitt liv. En evig kärlek.

Kärlek. Och kaffe.

Mitt hav.

Vi har fikat och vandrat längs havet och ätit gott och suttit på hans balkong, med utsikt över hela stan och havet därutanför, och delat en Amarone - och samtalet pågår hela tiden. Politik, kärlek, renoveringar, religion, träning, arbete, resor, minnen, framtidsplaner och allt däremellan. Kvällen var natt innan vi tills slut la oss.

Samtal in i natten

Eftersom jag ofta vaknar "tidigt" om morgnarna (allt är givetvis relativt och jag var  nog inte ur bingen före åtta, i alla fall) smög jag upp och fick på mig träningskläder och körde ner till havet igen och sprang längs med vattenbrynet i morgonsolen. Hela vägen bort tills där stranden tar slut, i princip, och så tillbaka igen och en liten omväg på det. Jag struntade i tidtagning och stannade vid ett par tillfällen för att bara njuta av horisonten långt därute, där blått mötte blått, och för att ta några bilder med mobilkameran. Sedan tänkte jag smyga in, hemma hos Linus, och sätta på kaffet innan jag väckte honom men han var redan vaken och över ett par muggar svart, ute på balkongen, fortsatte samtalet. Lycka.

Morronsol!

När sonen sedan drog iväg på annat håll körde jag inte hem direkt utan hade stämt träff med en god och härlig vän för en skön promenad upp, och ner, längs Ätran, och en fika på Stålboms konditori. Mer gott samtalande och lite skratt och djupheter och en riktigt god fika ute i Stålboms trädgård uppe på det. Sedan styrde jag SAABnosen mot Småland - mätt och glad och varm av både sensommarsolen och kärleken och vänskapen och alla dessa samtal med människor som är fantastiska att få ha i sitt liv.

Sämre utgångsläge kan en ha.

En helg att gömma i en liten ask och sedan ta fram och minnas när kylan och regnen drar in...

... och hemma möts jag av katter och tomater. Äpplen och sol!

Rest In Peace - Trummor & Orgel feat. Ebbot

random rants

Pelargonerna frodas.

På gymmet. Torsdag. Jag känner att skivstången jag jobbar med är för lätt. Det har jag gjort några gånger nu och alltså byter jag upp mig till nästa vikt. Plus fem kilo. Att fem ynkans skitkilon kan väga så mycket... Inga probs med squatsen och drag till hakan och till och med bicepscurlen men militärpressen blir URjobbig och jag pallar bara nio av de tio repsen i första setet och åtta i andra setet. MEN jag tänker att jag snart blir starkare. Och då lägger jag på mer. Under tiden har jag... ROLIGT! Jag skulle vilja skriva mer om min träning och hur jag verkligen fått in det som en rutin, i mitt dagliga liv Inga förhandlingar längre, med mig själv, om utifall jag ska eller ej. Jag bara... gör. Och har gjort sedan början av december förra året, med avbrott för julveckorna, när knäet bråkade. Men jag tror att en massa skriv om detta skulle uppfattas som trist och tråkigt, så... jag håller igen lite.

Jag tycker årets läsårsstart har varit tung. Jag äter och sover och tränar men tröttheten har varit smått knäckande, ändå. Nu börjar det dock kännas lättare och simultant har jag plötsligt kommit igång med kreativa processer kring lektioner, teman och kurser. Mycket roligt och utvecklande arbete på gång. Det känns fint.

Blå himmel över Byn.

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men plötsligt har ett av de mer frekvent återkommande samtalsämnena på jobbet, och i vänkretsen, varit singelliv och hur en kan träffa någon ny - även i samtal där andra deltagande parter är väldigt osingliga. Bryr de sig? Varför, i såfall? Det har också konstaterats, i ett av dessa samtal, att det finns alldeles för få singlar här i Byn. Intressant att något som finns i överflöd till exempel i singelriket på Söder (har ni handlat på ICA vid Ringen, Skanstull, så fattar ni) kan vara en eftertraktad bristvara någon annanstans. Och... vad ska "vi" med singlarna, då? Inget skamligt alls, faktiskt (nå... inte enbart det i alla fall ;)), utan bara umgås, eftersom paren inte gärna släpper in oss singlar i sina kretsar - såvida det inte handlar om ren matchmaking. Och det betackar vi oss nog för, ändå.

Jag har en ny idé om en bok. Därför ska jag äntligen, äntligen slutföra den förra. Kanske är det detta jag väntat på? Den nya idén är grymt bra och gruvligt cheezy. Hehe! Den skulle till och med kunna bli en teveserie. Så jag säger inget mer. Pilutta! Men snart är det november och NaNoWriMo 2014 och det är två år sedan jag var med sist och jag känner mig härligt taggad.

Jag pratar politik, länge och väl, med en ung människa, i veckan. Hen är frustrerad över att allt ska vara så PK. Vad är alla så rädda för? Varför finns det saker som en inte ens får prata om? Varför kan en inte ha öppna samtal om sådant som ändå bubblar under ytan? För så upplever hen att det är, oavsett vad andra tycker. Och... i andra sammanhang är en persons upplevelse av något inget som andra kan förneka. Så.,,, jag lyssnar. Vi pratar. Länge och väl. Säkert får vi tillfälle att prata mer innan valet.

Fast egentligen är jag så jeffla trött på politiktjafset att jag bara vill spy på alltihop. Att höra politiker ljuga sig blå och sälja ut sig totalt i jakten på röster får mig att förakta dem, hela bunten. Även fritidsditona, även om de säkert är lite mindre cyniska. Föga konstruktivt, jag vet, men det har bara blivit för mycket nu, detta supervalår...

Kvällarna är så mörka nu. Jag tänder ljus och kurar ihop mig i fluffig morronrock och tycker att det, på det hela taget, är ganska mysigt. Äter varm soppa, eller dricker te. Småmuttrar över att katterna, som nog inte bryr sig om mörker särskilt mycket, trivs ute i den ljumma luften och ogärna går in när jag kallar på dem. Ser lite mer på teve och stickar vidare på råckenrållvantarna.

Smarrigt I

Alkoholfri har jag blivit, också, Av bara farten, liksom. Inte helt, dårå. Nejnejnej. Apselut inte! Fast... nästan. Men den här 69-dagarsutmaningen jag är med i... om en dricker alkohol får en avdrag på de inarbetade kilometrarna och det vill jag inte. Så jag ransonerar mina vindrickartillfällen ganska hårt. Ibland blir jag oerhört sugen på ale och då kan jag bara tipsa om att Mikkeller har en alkoholfri (nåja... 0.3%) sådan, Drink'in the Sun, på amarillohumle. Den är fasligt god och smakrik och en alldeles utmärkt ersättare för Oppigårds Amarillo som annars är en stapelvara i min kyl. Jag är ingen vidare rosédrickare så det alkoholfria jag hittade i slutet av sommaren funkade bra för mig. Det var liksom... okej. Men drickbart rött och vitt har jag inte hittat, Det är synd - inte minst för att alkoholfria alternativ också är något kalorifattigare. Sagda Mikkeller lär innehålla 42 kcal per 33-clflaska medan Oppigårds innehåller 177 kcal. Så där finns ju lite att spara, om en vill.

Smarrigt II. ... och en kandelaber... Fiiint!

På jobbet idag. Ingen fredagsmysfika! The horrors! Ansvaret för att fixa trillade liksom mellan stolarna. Någon hade semester och någon annan lovade att fixa men fullföljde inte. Spela roll, egentligen. Vi har alla råd att köpa vår egen fika. Men... nu när den uteblev märktes det hur uppskattat det är. Det blev småvilset och lite tristare. Och då är fikan ändå ganska påver. Kaffe, frallor, färdigskivad goudaost och paprika. Ibland tunt skivad skinka. Inte som den en vän la upp på FB häromdagen, från sitt jobb, men liksom väldigt uppskattad. Sitta i vårt numera trivsamma fikarum och småprata och diskutera annonser i DI:s helgbilaga och småskoja. Vi behöver de där små oaserna då vi liksom bara är. Tillsammans.

Lite sånt jag tänker på en stillsam fredagskväll i september. Jag tänker på annat också. Men... det håller jag för mig själv, tror jag.

Arcade Fire - Here Comes The Night Time

onwards! upwards!

Saudisk ljuslykta. #minnen

Helgen som gick var en oas av återhämtning och egentid. Jag gjorde saker jag bestämt mig för att göra och fick ihop en skön blandning av effektivitet och vila. Ja, det var nästan lite småtrivsamt (men bara nästan) att gräva i den där trista rabatten och plocka upp all fallfrukten (som äppelplockare hade rafsat ihop i små högar, dessutom) från gräsmattan. Någon granne stannade till och vi fick oss en liten pratstund. I en annan trädgård pågår det lite större grävarbeten och ytterligare någon annan klippte sin gräsmatta både länge och väl.

Soff- och filmhäng med Sixten.

Igår bjöds vi på höstväder, här i Byn. Ljusgrå kastbyar och regn lite av och till. Som gjort för att äntligen se klart (jag började en gång men var för trött för att se klart och nu började jag om från början) The Secret Life of Walter Mitty. Gott att halvligga under en varm filt i soffan och höra regnet smattra mot fönstren och Sixten spinna lite förstrött, emellanåt. Filmen är varm och fin och handlar liksom mest om... livet. Att våga är att vinna, ungefär. Jag rekommenderar den! Dagen fick sedan fick sin avrundning med mer film då jag var på Bio Kontrast. Det var dags att bestämma vilka filmer som ska ses under hösten och vi fick se ett antal intressanta trailers och rösta på dem vi gillade mest. Lite god fika blev det också. Filmerna som ska visas blir, efter vår omröstning, Boyhood, The Lunchbox, Tusen gånger godnatt och Tracks* (men kanske inte i den här ordningen).  Jag ser fram emot en mycket trevlig filmhöst!

Valinformation!

Men nu är det måndag och ny vecka och därmed nya insatser och möjligheter. Gråvädret håller i sig men det är milt och skönt. Det mesta står grönt och på något vis är det väl ändå fortfarande sommar, om än en ganska sen sådan. Förra veckan låg en del av mitt fokus när det gäller det lilla livet att få ordning på mina kostvanor igen, efter en sommar av diverse utsvävningar i den vägen. Den här veckan tänkte jag synka kost och träning och sedan är det ju liksom bara att glida [symbolisk] räkmacka hela vägen. I eftermiddag blir det en liten springtur, i närmaste omgivningarna (får väl träna lite att springa på hårt underlag inför höstmörkret), och kvällen i övrigt får bli lite trivsamhet, bara. Meatfree Monday, så jag tror jag ska snickra ihop en vegolasagne och någon god sallad till det.

Nu kör vi!

Space Oddity - David Bowie

* Bland de filmer som inte kom med i höstprogrammet var Tom at the Farm, Tusen bitar, Franska för nybörjare och Blå är den varmaste färgen. Så... det kan bli mysiga filmsöndagar i min soffa också, i höst.