 |
| Ätran |
Jag är eventuellt inte riktigt som andra. När väckningssignalen satte igång strax före halvsex i morse var det nermörkt ute och regnet smattrade mot rutor och altantak och då blev jag... GLAD! Glad för att jag slapp göra som igår och skrapa bilrutan.
 |
| Ätran |
Det är inte otänkbart att det var just detta envetna strilande som faktiskt fick mig ur sängen. Vidare ner i köket och på med kaffet och plocka ihop det sista och så iväg till simhallen. Nymornade och lite halvrufsiga står vi där en tre, fyra tappra (alternativt envetna?) vid entrén en stund, muttrar godmorgon till varandra och hoppas på snar upplåsning. Sedan snabbt genom omklädningsprocedur och dusch och idag var jag först ut... Lugn musik och dämpad belysning med levande ljus här och där. Bassängen låg blank och det var en stilla njutning att försiktigt glida ner i vattnet och klyva ytan med de första simtagen... lite drömskt, nästan. Och sedan kom karlarna och de måste givetvis DYKA i så svallvågorna går höga och det plaskar och låter och ett par av dem måste förstås tuppa sig med att crawla och frusta och ha sig. Det är då jag stänger av och bara simmar. Innesluten i min egen bubbla. Längd efter längd efter längd tills jag har minst sextio. Sedan dusch och kaffe och fiffning och medhavd frukost och så småningom köra till jobbet. Avslappnad. Stillsamt energifylld.
Arbetsmässigt har dagen varit kreativ och givande. Bollar är satta i rullning och min kalender fylls av spännande möten och huvudet av projekt. Privat har det varit lite mindre muntert. Men jag vill inte skriva om det här. Jag kan bara säga att barn aldrig någonsin ever ska behöva ta hand om missbrukande föräldrar. Oavsett hur vuxna barnen är.
 |
| Havet... |
2 kommentarer:
åh usch säger jag, vuxna människor! Och Kram!
Jo...
Kram!
Skicka en kommentar