tankedrivved...

På gymmet. Det är jag och oldboysen, dårå. Den främste av dem (grymt vältränad för en herre på troligen 70 år) kör hårt på träningscykeln bredvid mig. Alla nittio minuterna. Han gör det minst fem dagar i veckan. Och styrketränar. Och springer. På det viset håller han sin diabetes i schack, säger han. Träning och LCHF. Medan han trampar på läser han Dagens Industri och ibland kommenterar han något. Han berättar om sonen som inte längre orkade med jobbet som gymnasielärare i Rosengård. Om julbordsrepresentationerna han var tvungen att köra när han hade sitt företag. Om träning och väder och allt möjligt. Och hela tiden trampar han på. Beundransvärd man.

I mobilen. Jag skickar en Fin Fredagshälsning till en nära vän. Men får inget svar. Surar lite. Hm. jag får jobba på det där. Surandet, alltså.

På promenaden. Hösten. Som jag älskar den. Oavsett väderlek. Jag njuter av luften och löven som börjar skifta i gult nu. Solen glimtar fram bakom molnen och vinden är vänlig. Jag fylls av lust och styrka och kommer på mig med att se fram emot veckan som kommer. Musiken i lurarna och promenaden blir aningen längre än jag tänkt mig. När jag svänger tillbaka in i Byns lilla centrum kikar jag förbi hos vännen Erica som fixar i sin blivande tapetserarverkstad, tillsammans med sin pappa. Jag faller i en kort trans över ett av tygproverna hon visar. Men det är inte riktigt gratis, om vi säger så. Annars kunde jag tänkt mig att ha det som panelgardiner i köket eller vid altandörren. Jag traskar vidare och blir ännu lite gladare när jag, vid hemkomsten, upptäcker att det mystiska innehållet i en omärkt burk jag fiskade upp ur frysen visar sig vara en ytterst potent chiligryta!

Och så finns det de som känner precis tvärtom inför hösten. Som känner hur mörkret trycker ner dem, Som känner sig kringrända och nere. Som helst vill gå i ide och komma fram och blinka lite yrvaket i det första vårljuset. Så olika det kan vara, va´?

På jobbet häromveckan. Någon är bitter över tillsättningen av förstelärare och menar att de inte har gått rätt till. OK, någon har smarrat på sura rönnbär, tänker jag. Möjligheten att söka stod i första omgången (där jag var med och fick min tjänst) öppen för alla behöriga, legitimerade lärare (inklusive gnällspiken) i vår kommun. Men vi var bara sju som sökte de tre tjänsterna. I senaste omgången utlystes många nya tjänster, som var lite väl specificerade kan en tycka, men möjligheten att söka stod ändå öppen. För den som verkligen ville. Men en del trivs nog bäst i sin offerkofta. Trots att den verkar vara sticksig.

Men i övrigt lägger jag ingen energi på att tänka på sådant. Jag har kul, och trivs med eleverna och de allra flesta kollegorna och tillsammans gör vi ett väldigt bra jobb. Ett mycket gott arbete i de olika uppgifter vi har. Det är bra nog.

La famiglia. Matilda är i landet igen. Just nu kamperar hon hos lillebror och om ett par dagar hälsar hon på systrarna i Oslo. När Mike anslutit och de glammat i Stockholm kommer de hit. Åh, så roligt det ska bli att får rå om dem i många dagar! Nästan en vecka! Och lite tryggt kommer det också att kännas. Med ISIS härjandes i krokarna och Saudi som en av de som deltar i bombningarna i Syrien är det inte riktigt hälsosamt att varken bo, eller jobba, i Saudi och dessutom vara, eller räknas som, amerikan. Ja. Jag är orolig vissa stunder. Men sedan får jag ju slå bort det. Den oron tillför absolut ingenting alls.

På festivalerna. Jag har just betalat in bokningsavgiften för vår campingplats, på SRF. Men ska jag verkligen åka? Det är en dyr historia - inte minst för en som måste ta tjänstledigt utan lön. Och det finns andra festivaler. Högst upp på vill-åka-listan står Burg Herzberg med delar av det "gamla" gardet. Nå. Jag behöver inte bestämma det nu. Jag hinner fundera ett par varv till.

Helgerna. Jag håller mig sysselsatt. Grejar järnet med mitt hem och en viss ordning börjar infinna sig efter sommarens lösa boliner. Läser mer. Ständigt musik - ibland aktivt och ibland bara som en ljudvägg att skärma av med. Skriver lite igen och tänker ganska mycket. Känner mig ensam, men inte alltid isolerad. Inrättar mig, på något vis. Härom helgen flög FAN själv i mig och jag gick in på en dejtingsajt. Bara sådär, liksom. Huvva, säger jag bara. HUVVA. Jag smet snabbt ut igen.

Träningen. Jag gillar att röra på mig. Det spritter i benen av glädje när jag långpromenerar i rask takt. Jag ser fram emot morgonkvällens springtur. Det ska bli kul att styrketräna enligt mitt nya program på tisdag (eftersom detta är en By sprang jag ihop med den som la upp mitt träningsprogram, och hen är ju sjukskriven men undrade ändå hur träningen går och tipsade mig om hur jag nu ska lägga om den för att chocka kroppen och få ut ännu mer av passen - bra, va´? ;)) och om jag bara tar mig ur sängen i svinottan är ju onsdagssimningen helt underbar. Osv. ja, ni ser. Så har det nu blivit. Och jag mår fint av det. Känner mig stark och framförallt är jag ju aldrig sjuk. Inte ens en liten mansförkylning!

Capitaine Coeur de Miel - Lazuli 

(bäst på Burg Herzberg 2008)

Proffset Sixten partajar järnet på en söndag.

... och här är en annan festprisse, Torsten...