Någon sa till mig häromdagen...
Man lär hela livet - och det är bra och roligt.
Man ska dock inte förlora sina egentliga mål ur sikte.
... och det där landade i mitt medvetande ganska ordentligt. Jag lär mig något nytt, stort eller litet, varje dag. Men... vad är mina mål? Vart är jag på väg? Var befinner jag mig, i livet, om ett år? Om två? Fem? Det måste jag faktiskt fundera på. Jag har tagit tag i så mycket i mitt liv de senaste 12-13 åren att jag nu finner mig bara åka sakta längs livets väg och kanske inte ha så mycket riktning alls. Rent spontant tänker jag först att jag bor kvar i Huset, jobbar kvar på Jobbet och så vidare. Och det är väl gott nog, men är det vad jag vill? Och... att bara vara där en är - är det ett mål? Jag vill inte stå still eftersom det, i mina ögon, är att egentligen glida bakåt. Jag vill inte vara helt nöjd. Jag... vill! Att springa ett maraton vore givetvis ett mål, men av mer flyktig karaktär...
Detta ska jag tänka på. Det är till exempel en bra sak att sysselsätta tankarna med när en springer och just nu sitter jag och kaffar och samlar mig för att, om någon timme, sticka ut och springa (den hallonbestyckade havregrynsgröten och kaffet måste land ordentligt, först). Det tar emot en smula eftersom det ser grått och styggt ut ute. Små synålar ser ut att flyga runt i luften. Dock inget som inte kan besvärjas med vantar, buff och mössa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar