I en tid då otåligheten verkar anses naturlig och belöningar måste komma omedelbart kändes det härligt att vänta och längta och så äntligen - efter en tur med skräp till miljöstationen och en runda till biblioteket för lån av ljudbok, Journal 64 av Jussi Adler-Olsen, och film, Still Life - tillåta mig att gå in på Konditori Fenix och omsorgsfullt välja ut, och köpa, två härliga välfyllda semlor att ta med hem i en prasslig, lite florsockerströsslad papperspåse.
Den första åt jag andaktsfullt under stor njutning och med mycket gott samvete (ja, jag var ju ute och sprang en runda på förmiddagen!) till lunch, i en djup tallrik tillsammans med en skvätt varm mjölk. Hetvägg. Himmelskt!
Den andra fick bli mellanmål, tillsammans med nybryggt mörkrostat kaffe, efter en lång, kylig promenad i och runt Byn. Den här gången ingen van eller i förtid uttänkt runda utan bara spontanvägar. Lite nyfiket prövande av okända vägar och avstickande stigar. Varav någon visade sig vara en återvändsgränd. Och tänk... den andra semlan smakade lika gott som den första! Ljuvligt, lent, sött och gräddigt... Och nu blir det ingen mer semla innan nästa fettisdag. Somliga traditioner tycker jag är väl värda att bevara och vissa saker är verkligen värda att vänta på.
Kvällen är ung och jag tänker sitta i min sköna fåtölj, sticka och lyssna på Journal 64. Ute skymmer det på och i mina fönster är ljuslyktorna tända. Katterna sover gott. I morgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar