lördag 6 februari 2016

lekterapi

Det börjar ljusna om morgnarna nu
Jag lyssnar på Tankar för dagen en morgon, den här veckan, medan jag dricker mitt morronkaffe. Ann Heberlein pratar om vuxnas behov av att leka och att det kanske är detta som kommer till uttryck i mångas trädgårdsintresse. Jag funderar på det där. Jag tror hon har rätt. Vuxna behöver också leka. Alla behöver det. För min egen del är det verkligen inte trädgårdsarbete. Det har enbart med tvång och nödvändighet att göra. Men jag tänker att träningen, och framförallt allt detta springande, är min lek. Mitt utlopp, där jag får vara helt utan krav och bara lattja omkring. Visserligen är jag målmedveten och noggrann - jag vill utvecklas, bli starkare, kunna lyfta tyngre, springa längre (och kanske också snabbare) - men framförallt har jag ju så roligt och samtidigt sorterar sig saker och ting i mitt huvud på ett alldeles förnämligt vis. Det är helt enkelt avstressande, välgörande och... nödvändigt. Precis som att leka.

Sa jag att jag hatar cancer? Så jävla värdelös skitsjukdom. En ung kvinna och mamma, årsbarn med mitt äldsta barn, har efter en lång och hård strid slutat leva. Vi var kurskamrater när vi pluggade religionsvetenskap och hon hade alltid roliga idéer och kärleksfulla, fina tankar. Vi återsågs för flera år sedan, på en liten obskyr musikfestival i de skånska bokskogarna, och har hållit kontakten sedan dess, via nätet. Och nu finns hon inte mer. Det var verkligen inte så det skulle bli. En liten flicka har mist sin mamma och en ung man sin livskamrat. En familj och vänkrets sin klarast lysande stjärna. Jag hatar cancer. Sa jag det?

8 kommentarer:

ming wan lee sa...

Jag beslutade mig, liksom Ann Heberlein, att skratta mer i år och det ska få ligga i fokus. Fast ibland är det svårt att sprida glädje, som då när till synes oförklarliga och onda saker sker. Fuck Cancer!

magda sa...

Ja, och jag fick just veta att denna vidriga sjukdom också övervunnit Bodil Malmsten. Hon kommer att fattas oss...

Men, ja! Skratta bör vi ändå! Åt och med livet.

ming wan lee sa...

nyheten nådde mig också precis nu och jag kom därför att tänka på dig. Fick adressen till hennes blogg genom din och har på senaste tiden undrat över tystnaden där. En mycket, mycket sorglig förlust

magda sa...

Verkligen... :(

ANNA sa...

Jag behöver alltid leka, inte tramsa eller vara barnslig utan precis leka, undersöka, vara nyfiken, prova nya perspektiv, använda fantasin, lära nya saker och vara lekfull. Om jag skulle bara sätta mej ner och "nöja" mej så skulle jag nog ruttna och krympa ihop till en liten löjlig hög.

Trädgårdsarbete är väl en alldeles ypperlig lek, nyfikenhet, ny kunskap, kunskapsletande, använda kunskap, saker som händer/växer, använda fantasin, testa gränser, resan-resultatet, å så kan man leka själv eller med andra. Dessutom den basala kontakten med jord och mark, det fysiska grovgörat och det meditativa repetitiva, Suveränt!


Ibland händer det att vi får frågan om vi (eller kanske framför allt min sambo) inte ska växa upp och sluta spela datorspel... sagt av någon som har spela på trav och att agera soffpotatis blippande på Tv-fjärren som sina största intressen... Samma person samt fler i bekantskapen anser att rollspel, som min sambo och hans spelgrupp spelar vasrje fredagkväll (ala Drakar och Demoner, inte någon sängkammarvariant alltså) är "för glöttar" och sällskapssperl, det är något som barn sysslar med. Fredagkvällar, då ska man ju supa sig full.

Det är tydligen omoget och barnsligt att engagera sig i miljön, äta vegetariskt, lägga tid på att göra egen sylt/saft/inläggningar, handla second hand och att "sitta vid datorn" medan det är vuxet att dricka öl framför TVn, gapa hemma i soffan över politiker som inte gör något, hacka på lata ovilliga okunniga ungdomar och äta stora köttbitar utan "kaninmat" till...





Å du... F**K C****R Mjää!

magda sa...

Åh, vad jag känner igen mycket av det du beskriver, Anna! Vi borde starta en lekrevolution! :D

ANNA sa...

*smiles* Jag tror att livet måste få vara lite sådär lekfullt, inte så pretentiöst i alla lägen och mer på en annan mer levande nivå.

Festival kan ju förresten vara väldigt mycket lek också.


Grejen är ju liksom inte att överleva, det gör vi ju obviously inte ändå, utan att LEVA.




Viva la RevoLEKtion! ;)

magda sa...

Livet är alldeles för allvarligt för att inte has kul med! Det ska levas glatt! :D

Ja! Viva!