packad och glad

My precious...

Lilla resväskan packad (jag reser alltid med lätt bagage), katt- och husvakt ordnad, huset städat och växterna vattnade. Jag har till och med hunnit göra vissa festivalförberedelser eftersom det bli tajt om tid när jag kommer hem. Dagen har varit solig och varm och trots en hel del att bestyra blev det en dryg mils löpning också. Fast... löpning och löpning... det är skumma grejer... idag var det så varmt och tungt att det kändes som om jag joggade. Baklänges. Men när jag sedan kollade klockan var det en bra tid. Milen på 60 min blankt är ju helt okej, även om jag kan snabbare.

Jag har också hunnit med en mysig liten altanfika med Erika (kaffe och kanelbullar), pyssla om ett par orkidéer, prata med något barn i telefon, modifiera en Opeth-tisha och lacka naglarna i en självlysande orange färg.

Väckning ställd på 04:00. Kaffebryggaren laddad. G'natt!

Face of Melinda - Opeth

fullt ös medvetslös

Det blir en vecka på Öland, även i sommar...

När jag gick hem ifrån jobbet i torsdags, ganska sent, kändes livet så mycket lättare. Tack vare råslit hela veckan föll liksom alla bitar bara på plats. Bedömningar och betyg klara i alla kurser utom två och de gör jag nästnästa vecka. Fredagen, som började med 11,5 km gryningslöpning, blev effektiv och lite lång, den också (för att var fredag, då, när jag vanligen slutar halv tolv...), men när jag gick hem hade jag inte bara ordnat för nästa veckas vikarier och städat av skrivbordet. Jag hade hunnit kvittera ut en ny jobbdator, också, och ha ett par riktigt bra elevsamtal. Jag firade genom att sticka till gymmet och köra lite discofredag (bara det som syns!) och sedan vidare till Kalmar för lite nödvändighetsshopping. Jag hittade just ett par sådana jeans jag letat efter - och de kostade inte en förmögenhet (vilket jag iofs aldrig skulle lägga ut på just jeans) - och lite annat skrafs. Behöver jag säga att jag somnade ovaggad, på kvällen?

... HURRA!

Vaknade i morse av att klockradion-vakna-mjukt-med-stegrande-ljus-lampan gick igång och jag låg en stund och lyssnade på Naturmorgon innan jag gick ner i köket, fixade kaffe och virade in mig i en filt och drack det ute på altanen, i raggsockar. När jag vaknat till liv (det tog en stund) slängde jag in en tvätt i maskinen och lite skräp i bilen och körde till Miljöstationen, sedan till Duvemåla för införskaffning av tre härliga chiliplantor (tror jag ska sätta egna från frö nästa år) och två vita pelargoner råkade följa med också. Apoteket (vitaminer), Systemet (proviantera för SRF) och ICA (tvättmedel) och så hem och tvätta mer och städa och plantera om chilisarna och hitta trevliga ytterkrukor till pellisarna och tänka i packningsbanor gånger två (England, hem och jobba en och en halv dag och sedan Sweden Rock). Lena undrade om jag ville kvista över på middag så sedan cyklade jag över dit. Helt vegan middag! WOW och underbart! Möjligen var inte vinet klarat på ett helt ortodoxt sätt, men där har jag ändå dragit min gräns. Orka bry mig, liksom.


Kvällen blev ännu ett program med David Attenborough och sedan dokumentären om Sparks helt galna fans. Mysigt telefonprat med Linus och ett lite kortare, men inte mindre mysigt, med födelsedagsbarnet Johanna.

Nu behöver jag sova. G'natt.

Never Turn Your Back On Mother Earth - Sparks

snabb som fan

Hem från jobbet, hivar i mig en liten burk soja"kvarg" med passionsfrukt och går sedan raka vägen ner till garaget, drar ut gräsklipparen, startar den på tredje rycket (hurra!) och klipper gräsmattan på 29 minuter blankt. BAM! Soligt och lite småsvettigt och så himla skönt att få det gjort.

Efteråt firade jag som en hel karl, med en immig ale, på altanen. Den smakade ljuvligt, kan jag meddela.

Son of a Preacher Man - Aretha Franklin ft. Janis Joplin

ökenliv

Måndag till fredag har jag fanimej inte mycket till liv, just nu. Det var visserligen en trivsam måndagsmiddag hos Erica igår, och mejrambuketten jag fick med mig hem doftar så gott, men annars är det ju bara jobba, äta, sova och träna. Mest jobba. Jag mår inte bra av det. I morse, när väckaren drog igång vid tio i fem, orkade jag inte gå upp. Absolut inte. Det ångrar jag lite nu, för jag hade nog behövt den där endorfinkicken som löpningen ger. Nu får jag försöka tagga för en eftermiddagsrunda igen. Det lär bli svettigt...

Happy Trails - Quicksilver Messenger Service

 

 

paus

Egentligen hade jag inte tid. Inte alls. Även om jag inte jobbar hemifrån är det ju tusen grejer jag borde göra i huset, när jag har helg.

Men jag gav mig själv andrum och körde ner till Skåne, i stället, och var på kombinerad födelsedags- och inflyttningsfest hos M&M i fredags kväll. Avspänt och trivsamt och en näve folk som jag kände (ex-svåger med särbo och ett par av Matildas äldsta vänner, som också bor i krokarna, och så var Linus där, dessutom), liksom några helt nya ansikten.

Sent blev det och när vi hämtat oss, på lördagsförmiddagen, och vinkat adjö till Linus som skulle på en kompis bröllop, gjorde vi en utflykt till Bokskogen. Vackert och förvånansvärt lugnt och fint trots att det är ett populärt ställe att åka till. Först var vi inne på att åka upp till Kullen så att de kunde reka för klättring, men det kändes som en längre utflykt, att starta tidigare på dagen.

I slottsparken, nere vid dammen, satt vi i gräset och picknickade medan Sigge åt tusenskönor. Kaffet tog vi i det närbelägna caféet.

Sedan köpte Matilda och Mike cyklar, äntligen, och Mike skruvade ihop dem medan vi gjorde annat. Som att leka med Sigrun. När hon somnat såg vi tre avsnitt av Vikings. Bara två kvar att se nu...

Vi samtalade en del också. Om framtiden. Om att bo närmre havet. Vi pratade en del, och jag tänkte ännu mer.

Jag borde sprungit idag, men jag har haft annat att göra. Veckan som kommer blir nog tillräckligt med träning ändå.

Canon in D major - Johann Pachelbel

this life

Syttende mai. 05:28.

Det här med principer, då. Eller motton. Ett annat jag har (jag presenterade ju ett i förra inlägget) är att inte dra hem arbete. Någonsin. Utom möjligen läsning av uppbygglig litteratur, och liknande. Jag stannar hellre över några timmar på jobbet, är effektiv där och när orken tar slut går jag hem och är... ledig. Så här i nationella-prov-rättnings-tider blir det långa dagar. Idag var jag hemma strax före sju. Igår kanske kvart över sex? Men jag jobbar mycket strukturerat och framförallt under eftermiddagens senare timmar är det möjligt att göra detta utan att bli störd av allt från elever som undrar om jag rättat just deras uppsats (någon har alltid mage att fråga ungefär två timmar efter det att provet hållits) till elever i andra kurser, panikmejl från sådana som - hur otroligt det än kan låta - är mer framstående prokrastinatörer än jag själv, kollegor på drift, en käck chef som tycker jag ska vara med och tippa i fopollsEM, och en hel del däremellan. Och när jag kommer hem kan jag koppla av.

Syttende mai 05:58

Nu är jag faktiskt snart klar och den känslan kan nog bara förstås av andra i samma sits. Det här med NP är ju liksom inget man väljer själv utan det trycks på en högt uppifrån, det är mest bara i vägen, man får inte bestämma när det ska göras och rättningen ska tillgå på ett visst sätt (med väldigt trångt om tolkningsutrymme i vissa delar och rena konståkningsbedömningen i andra) och som om detta inte vore nog hamnar det i den allmänna stressen med kursslut, inlämningsarbeten, tentor, bedömningar och betygssättning. GAH.

Men, jag stal mig en hastig liten promenad på lunchen, förebärande att jag behövde köpa frukt och yoghurt. Det var grått och kallt. Inte alls så där som morgonen lovade, med blå himmel och sol. Jag är glad att jag kickade mig själv ur bingen, för att köra till gymmet, och fick uppleva det. Likadant igår. En dryg timmes löpning i härlig morgonsol innan jag gick inomhus för resten av dagen.

Nu har jag ätit linsgryta med spenat och nudlar och är mätt och sömnig. Om en stund får jag lägga mig, har jag lovat mig själv, och lyssna på The Sacrifice (ännu en Joyce Carol Oates... jag har en sådan period nu...).

Inte mycket till liv, men det är så jag har det. Nu. Bilderna jag sparat här (från rundan igår morse) ska påminna mig om att det finns andra dagar och att även väldigt tunga dagar finns det ofta en och annan liten silverkant.

When We Were Young - Adele

Syttende mai. 06:19

näradödenupplevelse

Mitt motto. Gillar ni inte det har jag andra. ;)

Jag vaknade med huvudvärken från HELVETET i morse. Jag menar sådär så att jag egentligen bara ville kräkas. Jag är inte vad vid sådant och vet först inte vad jag ska göra. Hittar Panadol Extra, i "medicinförrådet", och sväljer en med ett stort glas vatten. Sedan försöker jag köra morronrutin som vanligt. Fanstyget ger sig inte men eftersom jag har mina motton och idéer kör jag ner till Folkets Hus i ösregnet (givetvis var/är min nytvättade svarta bil helt täckt med pollen och nerblåsta björkhängen från nattens oväder... snyggt... inte) och inriktar mig på ren och skär överlevnad. Föreställningen (förvaltningsdag...) börjar bra med att skolchefen pratar om Angela Lee Duckworth och grit och om Carol Dweck. Det fyller en viktig funktion eftersom vi framöver kommer att jobba mycket med mindset, grit och Challening Learning.

Sedan kommer en kille som jobbar på/med Sunnadalsskolan och Marinmuseum i Karlskrona och berättar om ett intressant projekt de kör med elever genom hela grundskolan. Han drar över tiden och sedan ger kulturchefen honom klartecken att dra över ännu mer så att kaffepausen blir mer än en kvart försenad. Sådant är inte nådigt i en salong full med lärare... Efter kaffet, där jag passade på att trycka i mig vanlig Panodil och förvarna chefen om att om jag eventuellt avvek så var det bara för att gå hem och dö, var en forskare från KI inbjuden för att tala om kulturaktiviteters positiva effekter på människan. Jag visste redan att det finns massor av forskning som visar just det, liksom fysiska aktiviteters dito. Men den här forskaren bara drog sin forskningsöversikt och även om hon var ganska rolig och gav ett mycket vederhäftigt intryck så mynnade det ut i liksom... inget. Och det på övertid, dessutom. Igen! Och denna gång före lunch! GAH!

Längtar efter Siggegos...

Efter lunch var det dags för kulturgeografen från Kalmar Länsmuseum att prata om "Världens märkligaste land". Han hade inget nytt att förtälja. Några av graferna han visade visar jag för våra gymnasieettor och jag gjort i 3-4 år - om än uppdaterade. Han var bitvis underhållande men jag förstår inte varför han inte berättade mer om alla de spännande och viktiga projekt länsmuséet faktiskt gör med exempelvis nyanlända, och där han är i högsta grad involverad. Då kunde vi ju fått med oss lite användbara idéer och verktyg att prova i vår verksamhet.

En lärare sa en gång: "Jag önskar att jag kunde få dö på en studiedag, för då blir ju övergången mellan liv och död så gott som omärklig." Amen to that.

Jag trotsade sedan huvudvärken och stack direkt till gymmet. Några av övningarna gjorde jag något lättare och inte blev det värre, i alla fall. Men nu hägrar strax sängen - efter intag av ett par Panodil Zapp och en mugg chai, med sojamjölk.

Help Me Make It Through The Night - Norah Jones

tur i retur

Nu är flygbiljetten till Island bokad, liksom hyrbil och två övernattningar (air bnb, första och sista natten, i Reykjavik). Ser fram emot att ta reda på vad vi vill göra och var det kan låta sig göras. Rida måste det bli. Bada i varma källor. Återvända till Gullfoss och geysirområdet så Jenny får uppleva det. Och liksom bara köra dit näsorna pekar, såklart! Jag tror jag ska vara oldschool och köpa en vägkarta. Island. Igen. Men på sommaren. Det blir kul, det här!

Dreams - Fleetwood Mac

ljuvlig lördag

Som sagt, någon fågelfotograf blir jag aldrig.

Inte snubbla. Inte snubbla.
Inte snubbla.

Kommunens äldsta träd. Till
blixten tog det för 20 år sedan.

Underbar vårdag. Jag har haft mycket att stå i men sett till att varva monotona grejer som tvätt och dammsugning med härligheter som ett besök i Duvemåla, för att inhandla diverse plantor, och att reka en vandringsled (behöver jag nämna att den går runt en liten sjö) där jag tänker springa. Jag sprang en bit av den härom veckan. Teknisk svårt med stenar, rötter, spångar och bitvis väldigt kuperat. Inget spring idag (vilodag) men vilken ljuvlig promenad jag fick! Soligt, varmt och vackert. Trollsländor agerade vägvisare där de flög framför mig på stigen. Oftast bruna kärrsländor, tror jag. Åtminstone hade de samma färg som cocacola... Andra också, lite mindre. Fullt med fågelsång, förstås. Och vid ett tillfälle, där jag vek av lite från stigen för att ta ett foto över sjön, fick jag syn på en fiskgjuse som cirklade högt däruppe i det blå. Jag höll ögonen på den en stund och som belöning fick jag se var den har sitt bo. Efter en stund dök det upp en till och jag tänker att det kanske blir fler små gjusar snart? Nästa gång tar jag med kikaren.

Jag ser till vänster...

Grävt rabatten har jag också gjort och även om det är  både tyngre och skitigare än att aska ur pannan och fylla på pellets så är det tio gånger roligare. Och då gillar jag ju inte trädsgårdsarbete, ens. Och jo, jag tog pannan också.

... och till höger.

Att sätta ut plantor i krukor är en annan skön sysselsättning. Den sortens trädgårdsskötsel gillar jag! Det blir snyggt, det är lagom med jobb och jag vet att jag lyckas! Jag njuter lite i förväg av solmogna tomater att plocka direkt från kvisten, att nypa in lite färska kryddor när jag lagar mat (nytt för i år är att jag gör ett försök med koriander) eller kan hämta in en chili att hacka upp och hiva i en gryta.

Vårbruket tar fart!

Dagens middag: en Herzburgare!

Alldeles lagom tills att jag är klar med allt, utom en sak på min lista, kommer regnet. Det får gärna regna. Det är knastertorrt i trädgårdar och marker och här, där jag sitter med några tända ljus, ett glas vin och David Attenborough på SVT Play, känns det bara mysigt med smatter mot fönsterrutorna. Jag förtränger helt att de behöver putsas. Eller snarare knäskuras. En annan lördag, kanske?

Plugga. Får bli en annan dag.
Prokrastination is da shit.

A Day In The Life - The Beatles

så jala fiffigt, liksom

Torsdagsmorgon, 05:30

En bra sak med att folk nuförtiden har allsköns allergier och grejer är att livsmedelsbranschen anpassar sig och en plötsligt, på ett av fiken här i Byn (jag tror det är likadant på det andra, men jag har inte frågat än), kan få både bullar och kakor och bröd som är helt mjölk- och äggfritt! Fiffigt! Nu ska de bara lära sig att ha lite gott, icke ko-baserat, pålägg också så kommer mitt caféliv att få sig ett rejält uppsving! För när en springer 3½-5 mil i veckan, plus styrketränar så är det så att en kan unna sig en liten godsak då och då. Det är också fiffigt!

Å tjänstens vägar (jag ville kolla om Linnéuniversitetet har några föreläsningar, fortbildningar eller andra aktiviteter för religionslärare) mejlade jag min tidigare handledare och lärare, numera docent på Linné, igår. Jag förklarade vem jag är och att han troligen inte kommer ihåg mig och ställde min fråga. Idag svarade han. Visst mindes han mig och uppsatsen om mouridiyya använder han ofta på sina föreläsningar (och inte som ett avskräckande exempel - utan tvärtom!) och visst var det lustigt att jag skulle höra av mig just nu när han länge haft på sin önskelista en regional förening för lärare i religionskunskap, och att denna skulle ha en nära anknytning till lnu, och så har han en kille som gör ett post-dok-uppdrag och som dessutom fått i uppdrag att dra igång sagda förening och kunde inte denne kille och jag prata ihop oss om detta så vi kanske kan starta upp redan till hösten och det var givetvis inte meningen att dra in mig i det hela, meeen... det var ju jag som började, ungefär.

Jag och min stora käft. Men samtidigt - fan va sköj! Och jag erkänner helt ogenerat att det där med uppsatsen värmde gott!

Dock hoppas jag att den blivande doktorn inte hör av sig de närmaste veckorna för jag har så galet mycket ändå, på jobbet, att jag får härdsmälta om det dyker upp en enda grej till. Seriöst: hade jag inte löpningen och träningen (förra, denna och några veckor till förlagd till bland annat tre aptidiga morgnar) hade jag nog inte pallat. Men som det är nu glider jag mest omkring och känner mig on top of precis allt. Det är jag garanterat inte, men jag tar smällarna när de kommer och prioriterar mina elevers arbete, kursavslutande och kommande betyg.

Nu ska jag för övrigt prioritera sängen, tror jag. Ligga och lyssna till en ljudbok är minsann inte så dumt, som avkoppling, det heller. Dock är The Accursed inget vidare. Bra pannbensträning att lyssna färdigt ändå. Carthage, däremot, var helt fantastisk. Joyce Carol Oates i sitt absoluta esse. Att gräva, pilla och peta i familjerelationer och i samhällsfrågor och sedan väva en fantastisk berättelse (som få andra kan) är nog banne mig det hon gör bäst!

Först lite tonårsnostalgi, ba'...

Clevor Trevor - Ian Dury

but... why?

Augusti 2014. Första paret färdigsprunget. Det har blivit några par sedan dess. 

I ett löparforum (min "klubb": Lonesome Runners) för en liten tid sedan. Någon slänger ut frågan "varför springer du och vad gör det med dig?". Jag funderar inte särskilt länge över svaret...

För att jag kan.
För lyckan och glädjen i att min kropp, trots ålder, svarar på utmaningen och blir allt starkare.
För att det rensar min hjärna.
För att det låter mig uppleva alla årstider och väder så intensivt.
För att det hjälper mig hålla vikten.
För att det är klart billigare - och bättre! - än terapi.
För att det bidrar till mening i min tillvaro.
För att det tydligen håller mig frisk (inte varit sjuk på evigheter).
För att det ger mig styrka att orka vara ensam.
För att jag riktigt känner hur stressnivåerna sjunker - särskilt i tuffa perioder.
För att det ger mig ork att umgås med barn, barnbarn och sköna vänner.
För att jag får så mycket tillbaka i form av fantastisk sömn, god hälsa, stolthet över mig själv och en grym konditon.
För att det ger mig hopp om ett långt, bra liv.
För att det är så enkelt att göra.
För att jag kan göra det varhelst jag vill.
För att det gett mig helt nya upplevelser av resor och platser.
För att det sätter mitt förhållande till arbetet på rätt plats.
För att jag kan. Sa jag det?

Och tänk... just idag är det två år sedan jag tog upp det här med löpningen igen. Så nätt och försiktigt i början och nu... en del av mitt liv, helt enkelt. Fantastiskt. Jag har sprungit i skogarna, och på vägarna, här hemma i och runt Byn. Jag har sprungit i en liten by i Frankrike, i parker i Oslo och Köpenhamn, längs vatten i Stockholm, i lummig och backig grönska i Helsingborg, längs stränder i Falkenberg och i Yorkshire, på alvar på Öland, på svartnad lava på Island och så många andra platser. GRATTIS till mig själv!

Raining Blood - Slayer

uppe före tuppfan

Tisdag morgon. 05:15*:

3,8 plusgrader. Blekblå himmel och en sol som målmedvetet strävar upp över Byn. En ensam galning (läs: dedikerad) har klätt sig ändamålsenligt (långbenta tights och kortärmad tisha), snörat på sig skorna och stängt ytterdörren bakom sig. Lätt och ganska snyggt springer hon nerför gatan, rundar grannhuset och beger sig upp mot skogen. I lurarna Joyce Carol Oates The Accursed och i alla buskar och träd småfåglar som sjunger, kvittrar och gnisslar frenetiskt. Doft av nyklippt gräs och utspruckna löv.

Efter någon kilometer kommer värmen inifrån, andningen är jämn och pulsen hyfsat låg. Bokskogen står illandes grön, korna håller sig i hagen och på vägen ligger en huggorm. Så vacker. Och så...död. :(

Tillbaka i Byn, utan att ha mött en enda tvåbening, fortsätter hon genom sovande villakvarter, små träddungar och rundar så småningom den lilla konstgjorda sjön och följer sedan bäcken västerut. Efter 11,2 sprungna kilometrar, glider hon in på uppfarten i 5:40-tempo, stretchar lite, låser upp och tar sikte på duschen.

Så kan en ju tydligen också fördriva en morgon?

Resten av dagen bara svischar iväg. Totalt fullpetad. Nationellt prov, bedömningsarbete och återkoppling till REL02, handledning, samtal med bekymrade mentorselever (nej... man ska och får inte använda enbart NP som underlag för bedömning och betyg - inte ens i matte - och så gör nog inte läraren heller. Jag tipsar dem om upplägg för ett bra samtal och ger dem en länk till en av Skolverkets skitbra och snudd på övertydliga filmer i ärendet.), kort möte med chefen, påbörja skrivandet av en styck rapport, förbereda möte med arbetslaget, genomföra sagda möte, mot slutet inse att jag har ett utvecklingssamtal direkt efter, ha samtalet och sedan kolla mejlen och plocka ihop och landa hemma strax efter halvsju. Där och då är jag ju väldigt glad att jag vann morgonens inre strid mot mig själv och klippte lite drygt 11 kilometer innan jobbet. Jag hade nog inte pallat ikväll - i all synnerhet inte med den här [härliga] värmen.

Nu har Jenny och jag bestämt datum för Islandsresan! TJOHEJ!

Counting The Days - John Mayall

*Ja. Ni läste rätt. Kvartöverjävlafem. Hur kunde det bli så här?

this oslo life

Avslappnad, semestrig och fullpetad familjehelg i Oslo. Linus och jag körde upp på onsdagseftermiddagen och även om det blev väldigt sent var det ju skönt att ha tre hela dagar på plats. Vi har promenerat och turfat och fikat och lyssnat på musik och grillat på takterassen och spelat kort och jag har sprungit ett par vändor i grönskan längs Akerselva och vi har handlat grönsaker och kryddor på Grønland och strosat och hängt på Star Gate och druckit billig öl och på andra uteserveringar och druckit vitt vin och morronkaffat på en balkong högt över allt och gått på Oslo Vegetar Festival och spelat Mölkky (finsk kubb) i parken och skojat och pratat framtid och nutid och dåtid och framtid igen - och hundra andra ting -  och lekt med Stitch och äntligen har jag fått testa ett escape room! Och hela tiden sol, sol, sol! Ja, förutom The Escape Games, då, för det gjorde vi ju sent på kvällen...

Nu är jag dödsens trött av för lite sömn och galet laddad av härligt häng med mina barn. Veckan som kommer blir ganska tuff, men det får gå. Jag ringer RUTger och ber honom om gräsklippning. Resten av sommaren har jag tänkt sköta den själv. Fattas bara.

Ain't Dead Yet - Frank Marino/Mahogany Rush

en bok, flera bokar

Megadag på jobbet. Dit lite extra tidigt och se till att allt är i ordning inför det första nationella provet, för säsongen. Svara på ett par mejl och sedan sitta vakt. Passade på att börja läsa i Digital Literacies, som verkar lovande. Sedan samla in materialet, planera lite framåt, hjälpa några mentorselever med en uppgift i företagsekonomi, äta en ganska kort lunch (fortfarande kvar av söndagens chili med majsmuffins) och så ett kort, och lite spännande, "framtidsmöte" innan eftermiddagens lektioner och så arbetsplatsmöte, där det kom upp [vad som kunde blivit en riktigt] intressant diskussion om nationella provs användning som betygsstödjande... och så hasta till ett utvecklingssamtal och därefter komma några minuter sent till ett informationsmöte för de vårdnadshavare vars telningar ska med på Englandsresan. Så... plocka ihop och stänga ner och äntligen gå ut i den soliga, ljumma kvällen. Hem och snabbt komma i springkläderna och så ut, upp mot skogen och springa snyggt (viktigt och svårt) och lyssna på ljudboken men också njuta av en fågelsymfoni, underbara dofter och så bokarna, uppe på krönet, som börjar spricka ut nu. Jädrars så ljuvligt!

Motherless Child - Prince
(Galet bra!)

traditioner

Mike har sommardäcken i mitt garage och lilla familjen kommer hit över helgen, så han får skiftat. Det är i alla fall det de skyller på. Jag tror helt enkelt att det lockar med lite stillsamt familjeliv. Jag protesterar ju knappast - tycker också om det!

När de dyker in på fredagskvällen är jag i Kalmar, med några mycket trivsamma kollegor, och försöker sitta på Krögers uteservering. Det går bra en stund. Sedan börjar vi hacka tänder, trots infravärme och fleecefiltar, och vi flyttar in. Jag tar ett ganska tidigt tåg hem så jag hinner gosa med Sigrun lite innan det är hennes läggdags. Sedan sitter vi uppe en stund och smarrar lite ost och vin innan vi också viker ner oss.

Siggemys på lördagsmorgonen och efter frukost sticker Matilda till gymmet, Mike börjar greja med däcken och jag tar med Sigrun på en rask långpromenad. Varmt och fint. På eftermiddagen kör vi upp till Kosta eftersom Mike vill kika på ett bra fiskespö. Vi passar på att äta en sen lunch på Art Hotellets fina restaurang. Buffén är fräsch och varierad. Sedan strosar vi lite och den enda butiken vi faktiskt köper något i, i själva outletgallerian, är bokhandeln, där jag köper Max napp (jag älskar Barbro Lindgrens kluriga, rara böcker) till Sigrun - hon fyllde ju 8 månader! - och Matilda Bob Hanssons och grannsämjan är en långsam bödel, och så gav hon den till mig! Den ska jag ge tillbörlig uppmärksamhet, tänker jag, när det börjar bli fina altandagar. Matilda och Mike köper några vackra vinglas i Glasbutiken och jag hittar en studentprickasent till systerdottern Fanny.

På kvällen är det valborgsfirande på hembygdsgården, på Bökön (som inte alls är en ö och jag fattar inte varför den heter så), och vi strosar runt och Sigrun blir glad av folkdanslaget i allmänhet och fiolmusiken och handklappandet i synnerhet. Vi pratar lite om att folkdans riskerar vara en utdöende konstart och att det finns en viss sorg i det. Sedan tittar vi på två tålmodiga ponnyer som traskar runt med små ungar, busiga hundar, sockerchockade barn och vattenhjulet vid den lilla kvarnen. Så småningom tänds elden och vi stannar där en liten stund. Sigrun stirrar på elden med runda ögon och gapande mun. Ja, eld är fascinerande för såväl stora som små.

När vi börjar frysa lite promenerar vi tillbaka hem och råddar med surströmming, Måhända en lite otippad valborgsförtäring, men samtidigt något verkligt ursvenskt som Mike modigt ville testa, trots ett misslyckat kamikazeförsök vid Stugan förra sommaren. Och experimentet föll väl ut och han sa sig absolut vilja äta det igen. Jag tror jag ska lägga till "surströmmingspedagog" i min profil på Linkedin...

Innan de for hem idag hann vi med både liten sovmorgon, god frukost, solskenspromenad, bilstädning och en chiligryta till lunch. Sedan de farit hemåt plockade jag undan och ihop och knappt var jag klar med det så fick jag besök igen. God och fin vän på genomresa såg till att kika inom och det blev kaffe och skönt snack och jag är glad för det besöket!

Jag borde kanske sprungit en sväng ikväll (fast jag är redan en bit över veckomålet om minst 30 km) men prioriterade faktiskt att tvätta och plocka i ordning lite för arbetsveckan. Jag hoppas på en hel del spring i dagarna som kommer, ändå.

Köttpolska - Hoven Droven