näradödenupplevelse

Mitt motto. Gillar ni inte det har jag andra. ;)

Jag vaknade med huvudvärken från HELVETET i morse. Jag menar sådär så att jag egentligen bara ville kräkas. Jag är inte vad vid sådant och vet först inte vad jag ska göra. Hittar Panadol Extra, i "medicinförrådet", och sväljer en med ett stort glas vatten. Sedan försöker jag köra morronrutin som vanligt. Fanstyget ger sig inte men eftersom jag har mina motton och idéer kör jag ner till Folkets Hus i ösregnet (givetvis var/är min nytvättade svarta bil helt täckt med pollen och nerblåsta björkhängen från nattens oväder... snyggt... inte) och inriktar mig på ren och skär överlevnad. Föreställningen (förvaltningsdag...) börjar bra med att skolchefen pratar om Angela Lee Duckworth och grit och om Carol Dweck. Det fyller en viktig funktion eftersom vi framöver kommer att jobba mycket med mindset, grit och Challening Learning.

Sedan kommer en kille som jobbar på/med Sunnadalsskolan och Marinmuseum i Karlskrona och berättar om ett intressant projekt de kör med elever genom hela grundskolan. Han drar över tiden och sedan ger kulturchefen honom klartecken att dra över ännu mer så att kaffepausen blir mer än en kvart försenad. Sådant är inte nådigt i en salong full med lärare... Efter kaffet, där jag passade på att trycka i mig vanlig Panodil och förvarna chefen om att om jag eventuellt avvek så var det bara för att gå hem och dö, var en forskare från KI inbjuden för att tala om kulturaktiviteters positiva effekter på människan. Jag visste redan att det finns massor av forskning som visar just det, liksom fysiska aktiviteters dito. Men den här forskaren bara drog sin forskningsöversikt och även om hon var ganska rolig och gav ett mycket vederhäftigt intryck så mynnade det ut i liksom... inget. Och det på övertid, dessutom. Igen! Och denna gång före lunch! GAH!

Längtar efter Siggegos...

Efter lunch var det dags för kulturgeografen från Kalmar Länsmuseum att prata om "Världens märkligaste land". Han hade inget nytt att förtälja. Några av graferna han visade visar jag för våra gymnasieettor och jag gjort i 3-4 år - om än uppdaterade. Han var bitvis underhållande men jag förstår inte varför han inte berättade mer om alla de spännande och viktiga projekt länsmuséet faktiskt gör med exempelvis nyanlända, och där han är i högsta grad involverad. Då kunde vi ju fått med oss lite användbara idéer och verktyg att prova i vår verksamhet.

En lärare sa en gång: "Jag önskar att jag kunde få dö på en studiedag, för då blir ju övergången mellan liv och död så gott som omärklig." Amen to that.

Jag trotsade sedan huvudvärken och stack direkt till gymmet. Några av övningarna gjorde jag något lättare och inte blev det värre, i alla fall. Men nu hägrar strax sängen - efter intag av ett par Panodil Zapp och en mugg chai, med sojamjölk.

Help Me Make It Through The Night - Norah Jones