onsdag 7 december 2016
vojne, vojne
Igår bad jag chefen att få anmäla mig som sjuknärvarande. Han skrattade lite trött. Det är lite luckor i leden. Idag fick jag gå hem efter lunch. Jag bara orkade inte. Men givetvis inte förrän jag lagt ut en lektionsplanering för eftermiddagens engelsklektion, till eleverna. Ära vare datorer, internet och google drive. Planen är att gå imorgon, oavsett hur jag mår, eftersom jag 1. äntligen har lyckats boka ny tid för utvecklingssamtal med en väldigt upptagen elev... och även om hen inte dyker upp tänker jag göra det. Och 2. efter lunch har jag en lättsam lektion jag absolut inte kan lämna åt sitt öde. Efter den kan jag nog gå hem, om jag måste. Och sedan är det ju bara fredag förmiddag kvar.
Lärarlivet i ett jeffla nötskal.
Häromdagen såg jag att det grävts upp, och lagts igen, längs hela min tomt ute på gatan. Det är äntligen fiber på gång. Idag, när jag kom hemkörande helt tokslut och halvt gråtfärdig och omtöcknad, hade de grävt upp allt igen!? En väldigt vänlig mansperson hjälpte mig att hiva tung väska och ICA-kasse med livsuppehållande förnödenheter (clementiner, lime, ingefära och pappersnäsdukar plus mera Panodil från apoteket) över avgrunden medan han med en ganska bedrövad min berättade att "de" hade kommit på att det skulle ner elkablar också... Vad underbart det är när den ena handen inte vet vad den andra gör - och det för mina skattepengar. Sedan låg jag och halvslumrade i fåtöljen med en varm filt och allehanda "medikamenter" medan det kördes grävmaskin utanför fönstret och jag försökte kolla på Island runt om just Snaefellsnes där Jenny och jag tillbringade några ljuvliga julidagar. Men jag somnade. Gör ett nytt försök i morgon.
Positivt ändå: i svinottan var jag iväg med bilen på besiktning. Den gick igenom med helt blankt papper. Hurra! Nu är det nog dags att sälja den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du kanske kan få in en säng i klassrummet och sedan ligga där under täckte och filt och snörvlande och hostande få fram lite instruktioner till eleverna?
Tanken har slagit mig. Sjukar en sig så förväntas en ju ändå liksom sköta lektionerna via planering som ska mejlas till kollegor som får ställa upp som vikarier. Det är ju nästan lika jobbigt som att vara kvar på jobbet...
Men å andra sidan kanske eleverna då skulle kunna serva mig med pappersnäsdukar, lime- och ingefärste med honung och uppmuntrande tillrop? :)
Krya på dig, Magdalena!
Det är nästintill nödvändigt att sjuka sig nån gång; kroppen behöver uppdatera immunförsvaret, tror jag, det är min mycket amatörmässig analys. Förmodligen helt korrekt.
:-)
Ha det nu finfint med värme, vätska och allehanda kryddor och medikamente.
Det låter mycket klokt, Terttu! Tack! :)
Skicka en kommentar