på gång

Idag har jag skrivit två inlägg i min lärarblogg (jag hade lite väntetid inför ett sent möte). Inget omvälvande, men det känns bra att vara på banan igen. Jag har en del idéer om vad jag vill skriva om, som till exempel det förnämliga i att ha kandidater hos sig i verksamheten, vilken inspiration det utvidgade kollegiet är och dela en och annan idé om lektionsupplägg, utvecklande böcker, poddar och annat smått och gott. Verkligheten, alltså. Min verklighet, dårå.


Jag har också haft lektioner, varit på ett oväntat bra IKT-möte, haft ett spännande samtal med ett par kollegor och ett med en elev och och så skrider vårt bokprojekt framåt. Ta mig tusan om jag inte hann med ett elev-vårdnadshavarsamtal också, innan jag kunde traska hemåt.

Och så har jag ätit årets semla, eftersom det är fettisdagen. Det går inte att köpa vegansemlor här i Byn, så jag monterade ihop en själv på färdigbakad bulle, mandelmassa som jag blandade med smulat inkråm och lite sojagrädde och sedan vispade jag en generös klatt sojagrädde att toppa med. Det var gott, jag blev äckelmätt och känner nu att jag behöver ett år att bygga upp längtan efter reprisen.

All in all en hyfsad tisdag, alltså.

Silver Paper - Mountain

stillheten

- Byebye, says Sigrun

Igår, efter lunch, bilade vi ner till Bunkeflostrand, Sigrun och jag. Resan gick fint. Hon sov någon timme och resten av resan tittade vi på gula bussar, lastbilar och hon knaprade på små kex, drack vatten och så sjöng vi lite. Mikes och Matildas flyg var försenat så vi väntade på dem en god stund, i lägenheten, innan de dök upp. Vi hörde en försiktig knackning på dörren och Sigrun fick själv öppna dörren. Hennes lycka var obeskrivlig! Deras också! Och jag kände en viss lättnad att kunna lämna över ansvaret för denna lilla ljuvliga människa.

När gullungen slutligen somnat såg vi en väldigt bra film, Arrival, drack något glas rött och smaskade god choklad från Åre Chokladfabrik. Filmen var av det där slaget som ställer frågor och som gav oss ett intressant samtal efteråt. Bästa sortens filmer, det! Sedan somnade jag väldigt, väldigt gott och när vi lugnstartat söndagsmorgonen körde jag hemåt. Eftermiddagen har varit lite städning, matlagning (veckans matlådor klara!), ett långt samtal med Linus och en del slösurfande, mestadels på Youtube.

Sportlovet är slut och tack vare Sigrun, och hennes föräldrar som gav mig förtroendet att få ha hand om henne en hel vecka, har jag inte skänkt jobbet en enda tanke. Inte ens nu tänker jag på jobbfrågor. Huset är nystädat, tyst och stilla. Katten ligger hoprullad som en liten boll i soffan och strax ska jag krypa i säng.

Imorgon är en annan dag. Och snart är det påsklov!

When The Hurt Is Over - Mighty Sam McClain

optimistiska jag...

Godmorgon!

... som hade planerat skriva några inlägg i min lärarblogg, den här veckan. Jag hinner ju knappt kamma mig. Visserligen sover Sigrun middag nu, men då är det så himla skönt att bara vila en stund i fåtöljen, kaffa, klappa katten och skumma igenom sociala medier och mejl.

Men jag får mycket frisk luft! Vi är ute två timmar på förmiddagen och minst en på eftermiddagen. Ja, det blir rentav lite socialt liv, faktiskt. Igår var vi och hälsade på vännen Erica i hennes verkstad, en liten stund, och om Sigges dagsform är god i eftermiddag ska vi gå och fika på kondis, med vännen Lena.

Den där bloggen får vänta.

Huvud, axlar, knä och tå - Nån fejkbjörn

(Just nu mer poppis än Guns N' Roses... tror jag ska introducera Mora Träsk, imorgon...)

livet som...

... småbarns"förälder" är ganska upptaget. Jag ägnar Sigruns middagssovningstid åt att diska, dammsuga och hinna slänga mig i fåtöljen med en mugg kaffe. I övrigt är det full rulle med mat och lek och promenader och mer mat och lek och så byta blöjor och leka lite till och läsa sagor och sjunga och prata och så lite mer mat. Till frukosten får hon se katt- och hundvideor på Youtube. Mycket populärt. När Sigge däckar för natten är jag nära att göra det jag också. Men det är så roligt! Kvick att förstå och skojig att prata med. Hon pratar nästan hela tiden. Önskar att jag förstod vad hon sa... mer än "sitta där", "mamma", "daddy", "hejhej", "byebye", "bajs", "tack", "skål!", "skor", "gå" och "nej". Några ord till kan hon, men dessa är de mest frekventa, just nu.

Igår tog jag en PW/springrunda (joggingvagnen är med!) med ett par ponnystopp och en stund i en lekpark. Idag hade vi med bröd till änderna. i Bjurbäcken. Sigrun var galet lycklig! Det behöver liksom inte vara mer muntrationer än så.

Annars? Inget, faktiskt. Sportlovsledig nästa vecka och enda planen är att vara med Sigrun. Det blir bra.

Sweet Child O' Mine - Guns N' Roses 

(en av Sigruns favvisar just nu)

ålderstecken?

I mitt nätflöde glider en vacker kappa förbi. Jag vill ha den. Jag vill verkligen. Trots att jag mest troligt skulle se ut som ett helt kringresande teatersällskap i den. Precis som om jag någonsin skulle få för mig att köpa något från Gudrun Sjödén. Många vackra plagg, men apdyra och med klar cirkusvarning...

Dock har jag fortfarande mina sinnesförmögenheter i hyfsat skick så jag bläddrar vidare. Till det priset är den säkert sydd av små fastkedjade barnslavar i något avlägset land, dessutom.

Men fin är den!

Karma Police - Radiohead

på laddning

Gråkall helg. Jag gör inte så mycket. Gårdagens källardammsugning blev inte av eftersom jag upptäckte att dammsugarpåsen var full och att jag inte hade några fler hemma. Oj, så synd... Nå, jag har köpt nya, online, och får väl ta det nästa helg, då. Men jag diskade och körde ett par maskiner tvätt. Jag lyssnade på några avsnitt av Lärarpodden, läste senaste numret av Tidningen Gymnasiet och på min väg hem till goda vännen, för middag och trivsel, tog jag en rejäl omväg i den kalla, fina kvällen och fick mig en bra dos frisk luft och motion. Sedan bjöds jag på god, vegansk (!) mat och ett ljuvligt vin i flerahundrakronorsklassen (vännen har en grym vinkällare), lite skönt snack och dessutom lärde de mig hur man spelar Skip-bo, innan jag traskade hem igen, i vinterkvällen.

Idag, då. Ptja. Lite sovmorgon. Långsamt morgonkaffe medan jag killar Sixten bakom örat och kollar en hel serie, på YouTube, om hur en sekt påverkar sina medlemmar på ett alldeles vidrigt sätt. Jag är väldigt intresserad, ja rentav fascinerad, av den sortens mekanismer och fastnar i timmar. Men... jag hinner också köra en tvätt, sortera ur en bokhylla och lägga bönor i blöt. Vetefan om jag inte ska vattna mina växter, också. Och ta ännu en promenad (knät känns fint nu, men jag fegar för att springa...).

Jag är säkert sjukt lat men jag ser det som att jag laddar för att palla arbetsveckan.

Blizzard (acoustic) - Truls Mörck

långsiktigt

Stulen bild. Nästa år slänger jag upp mina egna!

Så glad jag blir när en av mina allra närmaste vänner plötsligt hör av sig för att prata om en grej vi mest spånade lite löst om, i somras - att fjällvandra. Då, när vi slängde upp idén, var det så många om... och nu är flera av dem undanröjda och våra smått diffusa förhoppningar kan förverkligas. Det ska bli en fjällvandring! Inte i år - men nästa. Det finns fortfarande en del som måste falla på plats - vännen har genomgått en större operation och måste rehabba och öva upp styrka och ork och hon är visserligen på god väg, redan - men inte värre än att vi nu spikat en septembervecka.

Vi ska inte så himla långt upp i landet, denna gång, eftersom vi inte vill, eller kan, lägga en massa tid på transport. Så det får bli Idrefjällen. Lagom för jungfruvandring, tycker vi.

Det blir fint, det här!

Farmors brudpolska - Hoven Droven

edit

När jag bloggar brukar jag inte korrläsa särskilt mycket. Jag vill inte prestera utan bara tänka "högt". Ibland blir det så att det blir lite halvkvädet, då. Det jag skrev igår om varför det är bra att veckorna går fort är för att jag redan är väldigt trött på vintern och hoppas att det snart ska bli vår. Ifall det inte gick fram, alltså.

Snart så...

Lördag idag. Klockan är ju bara lite över nio och jag har kaffe kvar att dricka och gör mig ingen brådska. Men det där med källardammsugningen kommer ändå att hända. Så småningom.

Changed the Locks - Lucinda Williams

fredag igen

Lyktorna lyser ikapp med fullmånen, ikväll.

Veckorna går nästan lika fort som helgerna. Det är väl lika bra det. Jag vill ha ljus och hopp. Utsikter. Möjligheter. Inte känna mig ensam och isolerad. Visst... jag var i Malmö/Köpenhamn i veckan. Det är liksom inte synd om mig. Det händer saker. I morgon har en vän bett mig över på middag och i veckan är det ju min tur att laga vardagsmiddag åt några kompisar. Jag tänker att ensamhetskänslan ligger på ett annat plan. Jag vill träffa någon. Men är uppenbarligen inte förmögen, eller tillräckligt intresserad, att göra något åt det. Jag, och några andra, skojar om nätdejting men det är verkligen, verkligen inget jag vill göra. Jag inbillar mig fortfarande att det bara ska hända. Typ. Och gör det inte det... Jag tänkte härom morgonen på kollektiv. Ett bra alternativ för att slippa bli alltför ensam. Ett vuxet, klokt och sansat kollektiv. Ja. Absolut. En möjlighet.

Morgondagens projekt: dammsuga hela källaren. Hiva ut alla pelargonlik.

Across the Universe - Fiona Apple

en kort verklighetsflykt

När jag fyllde år i november fick jag en biljett till Metallica i födelsedagspresent av Matilda och Mike. Igår vad det dags att gå på konserten, i nya Royal Arena, i Köpenhamn. Det var jag, Mike, en av hans kompisar och kompisens vän. Perfeka sittplatser. Jo, sittplatser. Hur vuxet och bekvämt som helst och eftersom vi satt långt ner på läktaren satt vi både nära och kunde se scenen. Göttast var det när de körde lite äldre grejer och bäst av allt var Master of Puppets. Galet energisk!

Sigrun fixar frukostdisken!

Idag hade jag tagit ledigt och fick äta frukost och gosa och leka med Sigrun, vara med och lämna henne  på förskolan och så ta en rask promenad till Emporia för ett par ärenden, tillsammans med Matilda, och sedan tog jag tåget hem. Som vanligt känns det en smula kvävande att komma hem till Byn, men det är ju som det är. Det känns i alla fall som en slags lyx att ha en dag mitt i veckan då jag kunde gå och kolla i ett par butiker (givetvis en bokhandel...) och ta en fika. Bara sådär, liksom.

Sixten blev i alla fall glad att se mig hemma igen.

Master of Puppets (live) - Metallica

...

Jag får veta att en tidigare elev, en av de där jag kom extra nära, har avslutat sitt liv. Inte ens 23 år gammal. Och här sitter jag och ska försöka se normal ut (så få kvar här som vet vem hen är... var...), när jag egentligen bara vill gråta och skrika av förtvivlan över livets orättvisa, över bristande hjälp och stöd till de som mår psykiskt dåligt, över ett liv som inte riktigt ens hann ta fart och mina tankar går till hens syskon, familj, vänner och deras sorg och bestörtning. Och när chefen kikar förbi på sin morgonrunda och frågar om allt är lugnt håller jag bara andan ett par sekunder, ser honom rakt i ögonen och säger... "jodå", fast det drar och sliter i mig som av taggtråd och bara om jag andas sakta, sakta kan jag kanske hejda tårfloden.

får feeling

Jag fick ju som lite lördagsfeeling, köpte mig en bukett tulpaner i blandade färger, bakade en äppelpaj och ringde en god vän och bjöd över på eftermiddagsfika och ett par timmars skönt snack. När hon kört hemåt igen tog jag mig en ordentlig promenad. Det känns bra. Nu ska jag läsa en stund.

Sparvöga - Marie Fredriksson

kattliv

I mitt flöde på Facebook seglar det ofta förbi uttalanden, filmer, bilder, citat med mera som ställer religion och vetenskap emot varandra, eller kanske snarare parallellt (aldrig mötas de två...), och som alltid framställer [natur]vetenskapen som det enda rättesnöret, det som uppenbarar Sanningen för oss. Jag är helt för vetenskapen, och de som känner mig vet att mitt intresse för religion helt och hållet är betraktarens, utifrånperspektivet (om än med en hel del inifrånerfarenheter), men något naturvetenskapen inte kan ge oss är den etiska kompassen. Jag kan åtminstone inte se hur vi, med hjälp av naturvetenskapen, ska kunna navigera i förhållande till varandra, hur vi ska kunna fungera tillsammans, visa varandra omtanke och kärlek, hur vi ska kunna känna värme, uppskattning och respekt för varandra - och för naturen - och hur vi ska kunna utvecklas på de områdena. I takt med alla våra vetenskapliga, tekniska, ekonomiska framgångar blir vi allt ensammare. Ju mer de sociala medierna växer ju mer isolerade blir vi. Isolerade och handlingsförlamade. Timme ut och timme in sitter vi med näsan i skärmen istället för att ta oss ut, om så än bara för en kort promenad, en fika på ett café eller ett samtal med en främling på ett tåg. Det blir till och med allt svårare att ses över en bit mat, ett par glas vin och sköna samtal, vänner emellan. Jag tar min tillflykt till humanioran. Litteratur, konst i en vid bemärkelse, film, musik, filosofi. Humanioran och naturen själv.

Vad vill jag ha sagt med detta? Inte en jeffla aning, faktiskt. Bara en lördagsmorgonsfundering efter tio timmars djup sömn, Lundströms bokradio och tre muggar kaffe, med het sojamjölk. Ett småstyggt regn knäpper mot fönsterglasen, termometern visar 0,2 och i soffan ligger Sixten som en liten värmeboll och bryr sig inte ett skvatt om det jag just skrivit. Vadårå? Han får ju kill under hakan och kattgodis och har inga sömnproblem. En skulle kanske ha fötts till en katt.

Come Away With Me - Norah Jones

finally

Fredag. Äntligen. Veckan har varit jättebra men det är ändå en fantastisk känsla att komma hem, stänga dörren om mig och sortera lite varor, frukt mest, och hiva träningskläderna i tvättmaskinen, glida in i en myskostym och sedan inte göra så mycket mer. Middagen fick bli superenkel; sötpotatisklyftor (givetvis med skal) i ugnen och till det stora vita bönor med lite goda kryddor. Ett par apelsiner till dessert och jag är tvärmätt. Efter lite tevetittande (Samtidigt i Hofors på SVT Play och Juana Inés på Netflix) är jag nu sjukt trött och sömnig. Att jag sov totalt uruselt i natt kan säkert bidra. Men tjugo över åtta är lite tidigt att gå och lägga sig. Så jag får väl titta på något mer. Jag skulle också kunna läsa, men det är jag nog för trött för,

Living On a Thin Line - Kinks