på ön

Sommarmorgon. Torpet ligger vid vägs ände, men människor vandrar förbi ibland på en liten stig, med eller utan hundar. De märker inte att jag är här, bakom den täta häcken av syréner. Från andra sidan fälten hörs hammarslag. Någon snickrar på sin stuga, kanske. Sirener... kanske från en brandbil? Det är torrt, här. Ack, så torrt.

Jag sitter vid det vingliga trädgårdsbordet med en mugg nybryggt kaffe. Katten tassar omkring i sin sele (tanken är att släppa honom imorgon eftermiddag) och fåglarna sjunger. Dagen ligger framför mig utan en enda riktig plan och det är skönt. Jag skulle tro att det blir en promenad för att utforska omgivningarna, en stund i en solstol och kanske en lite längre utflykt med bilen. Jag har kreativa grejer med mig (skriva, sticka) och ljudböcker i mobilen så jag lär inte få långtråkigt. Gräset behöver eventuellt klippas också, även om torkan kommer att göra att det ser ännu eländigare ut. Jag ska åka till Naturbokhandeln och köpa mig en ny Fågelguiden, men den vändan tänkte jag ta imorgon, lagom tills eftermiddagsfikat så jag kan avnjuta en paj med deras ljuvliga vaniljsås. Troligen får gräsklippningen vänta tills imorgon, också. Mañana, mañana...

Summertime - Janis Joplin

jag är den bästa i världen, säger sigge

När man är snart tre år står man nog på topp, i fråga om självförtroende. För Sigrun är det den mest sjävklara sak i världen att hon är den sötaste, snällaste, roligaste och klokaste som finns. Hon säger det ibland, med sådan absolut självklarhet och helt utan pretentioner. Hon delar generöst tronen med sin mamma och pappa och allehanda bästa vänner hon har, ja, till och med sin mormor.

Jag önskar vid allt som finns att hon får behålla den självbilden, i kombination med sitt stora välvilliga hjärta. Att hon alltid kan vara pirat, Elsa, Ana och Spiderman på en och samma gång, men mest av allt - sig själv.

For The First Time In Forever - Frozen (Ana)

Let It Go - Frozen (Elsa)

midsommar

Jag har haft en skön dag. Sov länge, körde ner till stranden och tog en rejäl promenad. Innan jag körde tillbaka satt jag en stund och bara njöt av vinden, av solen och det faktum att jag inte hade någon klocka. Ingen som väntade på mig. Katten räknas inte. Men vi gjorde sällskap på baktrappan ett par timmar, i värmen. Jag läste och drack kaffe och lyssnade på koltrasten som låter som ett billarm. Katten låg mest och småkikade. Rätt vad det var tog han sig ett nyfiket varv på gården. Snart kan jag nog släppa honom lite på egen hand.

Eftersom det ändå är midsommarafton har jag ätit ganska många jordgubbar och de var goda, även om de inte slår de öländska. Jag har lyssnat på Nick Drake och bäddat gästsängen till Sigrun som kommer och hälsar på i morgon.

Känner jag mig ensam? Nej, inte så värst, faktiskt. Jag känner mig mest avkopplad. Jag tänkte lite på det, när jag var ute och gick, att jag ju alltid haft sällskap på midsommarafton, men att det mer än en gång handlat om att jag bjudit in vänner - inte tvärtom. Jag vet inte om det säger något om dem. Eller om mig. I år hade jag faktiskt en inbjudan, till rara kollegan/vännen M. men jag tackade nej. Så... jag är nog lite tråkig.

:)

On the road again - Bob Dylan

namaste och tjolahopp, typ

Äntligen. S E M E S T E R. Hurra! Jobbade sista dagen idag och nu ligger 52 fria dagar framför mig. Jag har verkligen dragit ner på planer och stordåd och kommer pendla lite mellan hemma och Öland, med en avstickare till Oslo. That's it. Mitt fokus kommer att vara att laga mig själv. Jag har redan tjyvstartat med att cykla en sväng på gymmet igår, medan Linus körde marklyft. Idag skulle han köra bänkpress innan han körde hem till Malmö och då passade jag på att bara njuta en stund i massagestolen. Och nu ikväll har jag varit på mitt första yogapass på en smärre evighet. Yinyoga. På söndag ska jag testa kundaliniyoga, är tanken. Utöver detta ska jag cykla ute och påbörja vad jag hoppas blir en framgångsrik uppträning av löpningen, igen. Tyvärr kan jag nog aldrig mer springa de allra skönaste rundorna, de där mellan 14-17 km, utan får vara jeffligt glad om jag kan klara 5... Men hellre det än inget. Jag ska också se över mitt kosthåll som fortfarande är veganskt men som i övrigt fått gå på alldeles för lösa boliner alldeles för länge.

Och så läsa massor. Just nu: M Train av Patti Smith.

Jag vill må bra hela sommaren och jag vill komma tillbaka till jobbet glad, avslappnad och utvilad.

Dancing Barefoot - Patti Smith

reasons why

Varför flyttade jag just till Ystad, undrar folk ibland. Oh well... det låg inte överst på min lista. Det låg inte på någon lista, överhuvudtaget. Jag ville ju ut till havet... till bästkusten. Men jag fick inga bra jobb där; det fick jag däremot här. Av en ren slump.

Nej, det var banne mig inte en slump att jag fick jobbet - det fick jag på mina utmärkta kvalifikationer - men att jag sökte, det var en ren slump. Och att jag tackade ja berodde bland annat på att det ju finns en slags hav här också, om än inte så stort och så salt.

Vid det havet har jag tillbringat några vilsamma timmar idag. Sanden var varm och mjuk och himlen så blå, så blå, när gråvädersmolnen flytt undan. Det är sådant jag längtat till när jag bott i de småländska, djupa skogarna. Det är sådant jag ska glädjas åt, året om.

Och med det var den här helgen slut. I morgon är det konferens på strandnära hotell med jobbet. Till middagen är det klädkod: "semester". Jag funderade på att ta vandringskängor, skalkläder och sådant, men det kan nog bli rätt varmt. I övrigt har jag liksom inga särskilda semesterkläder. Men jag har en alldeles ny långklänning som funkar på stranden och flipflopsen jag köpte i en saudisk basar. Stort rött plastarmband till det, stora solglajjer och kanske en hippiesk scarf runt håret. Det får duga.

Dreadlock Holiday - 10cc

som på hotell

Cykellycka!

Matilda och jag satt och pratade över en skål jordgubbar igår kväll, medan Sigrun stretade på med sin nya cykel (det gäller att lära sig enbart trampa framåt, då den här, till skillnad från trehjulingen, har fotbroms). Hon undrade om lägenheten känns som "hemma" än. Jag sa att den mer känns som ett hotell. Att det jag saknar är lite mer folk på fika, middag, övernattning. Det behöver helt enkelt skapas lite minnen här, för att det ska kännas som ett riktigt hem. Och det kommer. Med tiden.

När jag kom till jobbet igår fick jag kramar av två kollegor. Alltså... jag hade ju bara varit borta en dag. Men dels var det nog i den allmänna yran, lättnaden och anspänningen som en studentdag alltid är och dels sa de sig vara lättade att jag kommit tillbaka. Inte stannat kvar i Byn, alltså. Och allteftersom dagen flöt på (smidigt och väloljat) kändes det ändå som att det ju är här jag är nu. Och ska vara. Det har varit ett galet första år, även för en rutinerad lärare som mig, men nu har jag varit med hela varvet och ser fram emot nästa arbetsår med tillförsikt. Vem vet, kanske hittar jag arbetsglädjen igen?

Riot - Richie Kotzen

don't look back - ever...

Jag har varit på student idag. Inte på min egen arbetsplats utan på min förra. Anledningen är att jag lämnade en blivande trea för en ny tjänst och vi lovade varandra att ses på studenten. Så det var ju bara att köra norrut igår eftermiddag, övernatta hos en god vän/kollega och sedan tillbringa dagen på skolan. Jag kunde ju inte helt hålla fingrarna från syltburken utan hjälpte till lite med de sista förberedelserna och fick vara med på min gamla klass mentorstid innan det var kyrkan och stipendier och lunch och utspring. Omtumlande och roligt och väldigt vemodigt; inte bara för alla dessa underbara unga vuxna som jag kanske aldrig mer kommer att träffa, alla glada ögon och varma kramar och skrivande i studentmössor, utan också för det känslomässiga bungyjump det kan innebära att komma tillbaka till en arbetsplats där jag haft mina finaste, roligaste, mest utvecklande och lärorika år. En arbetsplats med grym takhöjd och total tillit till lärarnas professionella förmågor. Kollegor jag haft ruggigt bra samarbeten - och mycket kul! - med. En arbetsplats som, bland annat på grund av sin ringa storlek, medger att alla blir synliga. Varje dag. Elever såväl som lärare.

När studenterna sprungit ut och, till ackompanjemang av musikkåren, tågat ner till parken vid den lilla sjön för mingel med familj och vänner satte jag mig i bilen och körde hem. Med en stor klump i magen. Från den allra första dagen på den skolan kände jag mig inte bara välkommen utan som en självklar del i laget. Och idag... det var som att komma hem, efter en mycket lång resa.

Men nu är det som det är. Jag är här. I en ny stad, på ett nytt (nåja... jag har avverkat ett läsår) jobb och med nya, goda kollegor. I morgon har vi utspring av hundratals glada studenter. Livet rullar väl vidare.

Don't Look Back - John Lee Hooker & Van Morrison

torparliv

Jag är nog ingen vidare torpare. Alldeles för lat. Men igår kväll åkte jag till Öland och gjorde väl just inget mer än att konstatera att det fanns ett getingbo i förrådet där gräsklippare och stolar och whatnot finns. Jo, sedan drack jag ett par glas vin och löste korsord innan jag gick och la mig med myggfönstret isatt och lyssnade till den nattliga fågelkonserten därutanför. Näktergalen skåpade helt ut de andra. Sixten lyssnade också uppmärksamt, men troligen inte helt utan baktankar av hans svansföring att döma.

Idag har jag dock inte legat på latsidan. Jag drack mitt kaffe i lugn och ro innan jag gick ut i det där skjulet ändå, hittade en gammal burk Radar och sprejade mot getingboet innan jag kvickt förpassade mig annorstädes. Sedan var jag och införskaffade mer Radar, soppa till gräsklipparen och lite rengöringsmedel och när jag kom tillbaka attackerade jag. Att få igång gräsklipparen kändes som andens makt över materien, ungefär. Trasigt handtag till startsnöret och rost på tändstiftet. Men vad tusan... lite kan jag ju fixa med. Till slut startade den och då klippte jag ner det allra mesta av det mer än knähöga gräset på tomten. Drygt var det och vackert blev det inte, men nästa gång ställer jag ner kniven och klipper kortare och det kommer att bli bra. Så städade jag invändigt, skurade duschrummet och mulltoan och sprejade mer på getingboet. De var inte glada, initialt. Senare var de antingen döda eller bortflugna. Först efteråt såg jag varningstexten att man inte ska spreja rakt mot getingbon eftersom de kan bli lite griniga då. No kiddin'...

När jag var klar med allt fick Sixten komma ut i selen en stund medan jag drack en massa vatten (det var hysteriskt varmt och svettigt att klippa gräs i nästan två timmar i solen) och åt vattenmelon. Sedan packade jag ihop och körde hem. Nästa gång kommer det att bli mycket latare, igen, och det ser jag fram emot.

The Goldhearted Miner - E.S.T.

min hjärna slirar mest

Bostadsbolaget som äger fastigheten bjuder på två timmars hantverkarhjälp till nyinflyttade. Det är ju rätt tacksamt, även om jag klarar rätt mycket själv. Så idag var en kille här och fick skruva upp några hyllor (krävde slagborr och det har jag ingen) och fixa en packning till tvättmaskinen. Tyvärr fick han inte lov att sätta upp skenan så jag kan hänga teven på väggen. Något med försäkringen. Synd, för det är bra att vara två när det ska hållas och märkas upp och sådant. Men hur eller hur har jag nu ordning i tvättstugan och även i köket blev förvaringen lite bättre. Inte så dumt.

Nu har jag satt alla betyg och alla klasser utom en är införda i Dexter. Jag ska först prata betyg med dem i morgon, och sedan är jag klar med årets betygssättning. Även om jag, som lärare, är suverän när jag sätter betygen så vill jag alltid kommunicera dem med eleverna och ge dem en möjlighet att diskutera dem och jag kollar att de, även om förhoppningarna kanske varit högre ställda än de betyg de fått, kan känna att det satta betyget är rimligt och rättvist.

Igår hade jag en himla skön och fin dag med Sigrun. Hon sov över från tisdagen och vi ägnade förmiddagen åt att utforska Ystad (vi hittade en stor fågeldamm, en lekpark och blåbärsglass). När hon sovit middag packade vi utflyktsryggan och letade upp en remsa vacker strand, som överraskande nog var så gott som folktom. Där lekte vi med vågorna som fräste in över sand och små släta stenar, fikade och grävde ner fötterna i varm sand. Inte för ett ögonblick tänkte jag på Sweden Rock och att jag inte är där i år.

Jag har lite semestervittring. I helgen bränner jag nog upp till Öland och bekantar mig mer med stugan. Jag ska fixa en skön sol- och lässtol där jag ska sitta och läsa, när jag inte cyklar eller vandrar. Nästa helg har jag lånat ut den och ska själv vara hemma och kanske åka ut till den där obefolkade stranden igen. Men dessemellan är det en avslutningsvecka att genom- och överleva.

En dag i taget, nu.

Rats - Ghost

livet, dårå...

Det har varit några fina, somriga dagar. I torsdagskväll hälsade jag på hos kollegan vid havet. Inte blev det något jobbprat och skönt var väl det. Fredagskvällen gick åt till ett besök på IKEA och igår pysslade jag i ordning, blev klippt och började hänga tavlor. Jag ville inte banka i väggarna för sent, så jag ägnade senare delen av kvällen åt en film. Idag fick jag klart med tavelhängandet, var en vända på återvinningscentralen, köpte en ljuvlig lavendel att ha i kruka på baktrappen och sedan stoppade jag in Sixten i reselådan och körde ut till Börringe för sol och lite bad i poolen  men framförallt för att umgås med sköningarna därute. Ja, och kanske lite sorkjakt för katten, dårå.

I morgon är det jobb igen.

Us & Them - Pink Floyd