som på hotell

Cykellycka!

Matilda och jag satt och pratade över en skål jordgubbar igår kväll, medan Sigrun stretade på med sin nya cykel (det gäller att lära sig enbart trampa framåt, då den här, till skillnad från trehjulingen, har fotbroms). Hon undrade om lägenheten känns som "hemma" än. Jag sa att den mer känns som ett hotell. Att det jag saknar är lite mer folk på fika, middag, övernattning. Det behöver helt enkelt skapas lite minnen här, för att det ska kännas som ett riktigt hem. Och det kommer. Med tiden.

När jag kom till jobbet igår fick jag kramar av två kollegor. Alltså... jag hade ju bara varit borta en dag. Men dels var det nog i den allmänna yran, lättnaden och anspänningen som en studentdag alltid är och dels sa de sig vara lättade att jag kommit tillbaka. Inte stannat kvar i Byn, alltså. Och allteftersom dagen flöt på (smidigt och väloljat) kändes det ändå som att det ju är här jag är nu. Och ska vara. Det har varit ett galet första år, även för en rutinerad lärare som mig, men nu har jag varit med hela varvet och ser fram emot nästa arbetsår med tillförsikt. Vem vet, kanske hittar jag arbetsglädjen igen?

Riot - Richie Kotzen