torparliv

Jag är nog ingen vidare torpare. Alldeles för lat. Men igår kväll åkte jag till Öland och gjorde väl just inget mer än att konstatera att det fanns ett getingbo i förrådet där gräsklippare och stolar och whatnot finns. Jo, sedan drack jag ett par glas vin och löste korsord innan jag gick och la mig med myggfönstret isatt och lyssnade till den nattliga fågelkonserten därutanför. Näktergalen skåpade helt ut de andra. Sixten lyssnade också uppmärksamt, men troligen inte helt utan baktankar av hans svansföring att döma.

Idag har jag dock inte legat på latsidan. Jag drack mitt kaffe i lugn och ro innan jag gick ut i det där skjulet ändå, hittade en gammal burk Radar och sprejade mot getingboet innan jag kvickt förpassade mig annorstädes. Sedan var jag och införskaffade mer Radar, soppa till gräsklipparen och lite rengöringsmedel och när jag kom tillbaka attackerade jag. Att få igång gräsklipparen kändes som andens makt över materien, ungefär. Trasigt handtag till startsnöret och rost på tändstiftet. Men vad tusan... lite kan jag ju fixa med. Till slut startade den och då klippte jag ner det allra mesta av det mer än knähöga gräset på tomten. Drygt var det och vackert blev det inte, men nästa gång ställer jag ner kniven och klipper kortare och det kommer att bli bra. Så städade jag invändigt, skurade duschrummet och mulltoan och sprejade mer på getingboet. De var inte glada, initialt. Senare var de antingen döda eller bortflugna. Först efteråt såg jag varningstexten att man inte ska spreja rakt mot getingbon eftersom de kan bli lite griniga då. No kiddin'...

När jag var klar med allt fick Sixten komma ut i selen en stund medan jag drack en massa vatten (det var hysteriskt varmt och svettigt att klippa gräs i nästan två timmar i solen) och åt vattenmelon. Sedan packade jag ihop och körde hem. Nästa gång kommer det att bli mycket latare, igen, och det ser jag fram emot.

The Goldhearted Miner - E.S.T.