vintertid

Min kropp och mitt huvud bryr sig inte om att klockan ställdes tillbaka en timme i natt. Jag vaknade när jag brukar och det var inte lönt att intala mig att klockan egentligen bara är sex så att det är lugnt att somna om. Så jag klev upp och här sitter jag nu med kaffe och ett par smörgåsar, på grovt rågbröd.

Jag har planer för dagen. Jag ska vika tvätt, sticka klart ärmarna på Torvalds julklapp och framåt kvällningen packa en lätt resväska. Julklapparna är ju tänkta som överraskningar, men igår sa Mike att han undrade om det går att köpa lusekoftor till bebisar... Han tänker ju sådana där dyra, riktiga och jag antar att det går att hitta. Vad finns inte till salu? Det vore väl något av en antiklimax om han gjorde det, haha...

Barcelona, alltså. Förutom att dyrka Gaudi, besöka Miró-museet, äta tapas och bara strosa omkring och njuta och umgås, har vi inga planer, Johanna och jag. Av en god vän har jag fått tips om det mindre turistiga området Raval (antagligen en hipsterstadsdel...) och vi får inte heller missa saluhallen, La Boqueria, där vi bör luncha allraminst. Har man tur är det konsert om man besöker Palau de musica (när min väninna var där förrförra resan ramlade hon in på en konsert med Paco Di Lucia) och följer man Rambla hela vägen ner till havet kan man sedan gå på den vackra strandpromenaden och bara njuta av folkliv och vacker utsikt. Det låter fint. Jag tänker att vi kör på vårt vanliga koncept; en sevärdhet/måstegrej om dagen - och resten spontanströvande. Vi får se vad vi tar oss för - vi lär ju inte sakna möjligheter att fylla våra dagar med roliga och intressanta upplevelser. Det gäller bara att ta med sjukt bra skor. I och för sig har jag gått miltals i mina mockaboots, i både London och Budapest, men kanske ska det bli mindre fashionabla springskor, i stället?

Mediterranean Sun Dance - Paco De Lucia, Al Di Meola & John McLaughlin

(Kuriosa: John McLaughlin är en av de namnkunniga som spelade på jazzfestivalen Musik i Emmaboda, som levde 1968-1985.)

samhain

Jag firar inte halloween. Eller samhain. Men det är förbaskat mysigt att åka ut till Börringe-kollektivet, äta god middag med familjen och grannarna, leka och gosa med de små och sedan sitta alla runt det stora köksbordet, prata och karva pumpor. Till och med jag fick till en godkänd Jack-o'-lantern. Jag ställde den på min baktrapp och tände ett ljus i den. Kanske gläder den grannarna när de passerar över vår påvra bakgård?

Fredag, i morgon. Jag ska glädja mig själv med en efter-jobbet-fika och ett par fina höstväxter till krukorna på baktrappen. Kanske ett glas rött och något gott att äta? Stickning och en bra film. På lördag blir det nog lite trädgårdspyssel, ute hos Rodeys, igen. Om nu vädret tillåter. Eller om jag skulle dra på mig mina Meindl och vandra ute på Stenshuvud? Något vettigt ska jag nog komma på, för att fira in en veckas ledighet.

Mr Torture - Helloween

en liten stund

På väg till jobbet...

Onsdagarna är mötesdagar på mitt arbete. Många handlar om BFL. Bedömning för lärande. Sakta men säkert lossnar samtalen och vi börjar gräva ner oss i hur man på bästa sätt kan ge feedback (eller snarare feedforward) till elever, på ett sådant sätt att de faktiskt tar den till sig och gör något av den. Vi delar misslyckade försök och mer framgångsrika sätt. En stund där glimrade mitt gamla intresse till. Utvecklingsfrågor som på något sätt rör undervisning och lärande. Egna klassrumspraktiker likaväl som kollegialt lärande. Pedagogik och didaktik. De möjligheter som finns med digitala hjälpmedel i skolan (liksom dess baksidor). Jag skulle vilja mer sådana samtal. Men det finns en utstakad väg som vi ska gå inom ramen för detta arbete och kvarnarna mal dessutom lååångsamt. Vi hinner så sällan tala färdigt - i den mån man kan bli det. Men jag kände i alla fall lite av den gamla gnistan. En liten stund.

... frukost! Tack!

I våras blev jag tillfrågad om jag skulle kunna tänka mig ingå en slags "föreläsarbank", tillsammans med skolmänniskor som har något att säga och som vill dela med sig på olika sätt. Initativtagaren är en tidigare kollega och jag blev väldigt smickrad, och en smula rörd, av att han ville ha mig med i ett så prominent sällskap (Guldäpplevinnare m fl). När frågan kom var jag mitt i majhetsen och jag bad att få betänketid till någon gång under sommaren. Sedan dess har jag elegant glidit undan. Jag skulle själv få bestämma inom vilket/vilka områden jag skulle dela med mig/föreläsa/workshoppa. Och det var där problemet uppstod. Jag känner inte att jag har något att komma med. Vad ska jag säga och vem skulle vilja lyssna? Jag duckar fortfarande för den där kollegan när han seglar förbi, i sociala medier...

Deep Vein Thrombosis - Neneh Cherry

nergången

Jag går ner mig lite. Det är som att orken, lusten, motivationen glider utom räckhåll. Jag kan inte samla ihop mig, ta mig i kragen och förmå mig till aktivitet. Visserligen The English Bookclub i tisdags, men det var ju på min arbetsplats, direkt efter jobbet. Minimal ansträngning. Det är tur jag har min familj som vill ses, så att jag inte bara sitter inne och hemma hela tiden. I fredags körde jag ut till Börringe efter jobbet, och stannade tills lördag förmiddag då jag tog med mig Sigrun hem till stan.

Vi har, i vanlig ordning, sysselsatt oss ordentligt och idag, när vi bakat äppelmuffins, kom först Matilda, Mike och Lilla T och sedan Linus och Nathalie. Blessings (fast helt utan religiösa, eller ens småandliga, konnotationer).

En vecka kvar att arbeta och sedan är jag ledig i tio dagar, varav fem ska tillbringas i en europeisk storstad med Johanna. Det blir fint.

Demon of the Fall - Opeth

trött

Torvald

Jag har en skön familj. Delar av den har jag, mer eller mindre, gjort själv och utfallet är över förväntan. Så fredagens middag i Börringekollektivet blev förstås supermysig och det blev bus och skoj och saga med de små. Jag hade som plan att jag skulle leva eremitliv hela helgen. Men att åka tillbaka ut till kollektivet igår lockade mer. Så vi hade trädgårdsdag med gräsklippning, beskärning av diverse buskar, slutstädning och stängning av poolen, lek och roligheter, matlagning och annat fint tillsammans hela dagen. När jag kom hem var det sedan länge mörkt.

Sigrun

Men. Jag kan inte hänga upp mitt liv på mina barn och deras familjer/hjärtevänner hur mycket jag än älskar att umgås med dem. Det är inte rätt mot dem att de ska vara oroliga för mig (och det är de inte heller). Alltför många av min vänner bor lite för långt bort för att vi ska kunna spontanumgås. De som bor lite närmre verkar inte intresserade. Jag har ett par små vänämnen på gång här i stan (och ja, sådant tar tid, jag veeet) så läget är väl inte helt hopplöst. Men jag är så himla trött på att alltid få förutsätta att så mycket av det där vanliga, smått vardagliga jag gör måste göras på egen hand. En långpromenad, en dag i Köpenhamn, en utflykt i naturen, en spelning jag vill gå på eller kanske bara att laga mat och sitta ner med någon för lite gott snack, eller se en film eller vad det nu kan vara. Så trött att jag mer och mer drar mig för det.

Jag funderar seriöst  på att köpa mig en hund. Någon som tvingar mig att bege mig ut på daglig basis. Någon som blir skitglad av att se mig och som saknar mig när jag inte är hemma. Som tycker att det är roligt att hänga med ut på äventyr. Som gör mig lite glad[are].

Dvärgpinscher...

eller dvärgschnauzer?

Spinning Wheel - Blood, Sweat & Tears

jag ser framåt

Och bakåt. I backspegeln har jag en vecka där måndagen blev en rätt lång arbetsdag eftersom jag behövde det. Inte optimalt då jag haft någon slags eländesförkylning på gång, några dagar. I tisdags kände jag mig seriöst uschlig, men feberfri, så jag körde det klassiska lärartricket* med alvedon, nässpray och en spark därbak och gick till jobbet ändå. Dagen gick väl okej, men jag däckade i soffan till nyhetstimmen, vaknade till och släpade mig över till sängen. Lyckligtvis börjar jag sent på onsdagar så jag fick ihop tolv timmars sömn. Det minns jag inte när jag sist lyckades med. Jag var helt slut när jag vaknade, men hade ju bestämt stickcafé (första träffen) på kvällen, så jag cyklade till jobbet (klassiska lärartricket igen), genomlevde arbetsdagen utan alltför stora fadäser och det där stickcaféet, på Espresso House eftersom de har öppet till klockan åtta, blev riktigt trivsamt och inspirerande. Igår var jag ändå lite piggare så: trick > cykla > jobba.

Efter jobbet väntade "religionsdidaktisk mötesplats", på Malmö universitet, tillsammans med ett par kollegor. En av dem skulle ansluta på Malmö C och vi andra två skulle tåga från Ystad. Vi hade bestämt att ta ett extra tidigt tåg (med 40 minutere marginal till mötets början) men kollegan är, trots all sin övriga grymhet som både kollega och vän, en total tidsoptimist. Hen skulle bara... och plötlsigt var klockan för mycket och vi fick gåspringa ner till stationen, bara för att - naturligtvis! - ändå missa tåget. Lugn väntan på nästa, medan jag genomgick ett antal inre kriser. Jag avskyr att komma försent. Verkligen avskyr. Förutom att man kan missa viktig info och att stressnivåerna är svåra att få ner första delen av t ex ett möte så är det sjukt nonchalant mot de som väntar. Jag ville egentligen skälla, eller åtminstone vara galet passiv-aggressiv men mitt bättre jag tog över och det blev på det hela taget en bra kväll. Informativt, en del nya tankar och idéer och en möjlighet att på sikt utvidga kollegiet och knyta an till verksam forskning och då inte minst inom fältet levd religion. Men nästa gång ska jag fanimej vara där i tid, av respekt mot de 12-14 som fick vänta på oss... Kanske behöver jag också prata med kollegan om hur jag kände?

Nu ser jag fram emot en fin helg. Det är strax dags att lämna hemmets tysta, sköna lugn för ännu en dag i kunskapsfabriken. Fredagar är bra arbetsdagar då jag har utrymme för både planering, efterarbete och samtal med kollegorna så det blir säkert en Fin Fredag, där. Efter jobbet kör jag ut till mina raringar i Börringekollektivet för middag och en stunds gos med de små, och gött prat med Matilda och Mike. Sedan kör jag hem igen och planen för helgen är väldigt stillsam. Lite film/teve, kanske. Läsa en bok till The English Bookclub (jobbgrej) och fortsätta sticka på julklapparna. Kanske också en skön långpromenad, eller två, vid havet eller i någon skog?

Och är det ändå inte, mitt i all hemskhet i fallet Khasoggi, lite ironiskt att just Turkiet av alla avarter till stater nu vill klämma dit Saudi för hur vidrigt de behandlar oliktänkande och sanningssägare?

Landslide - Stevie Nicks and Lindsey Buckingham

*gäller även många andra välfärdsarbetaryrken, bevars, men lärare har väldigt hög sjuknärvaro.

summa summarum

Torsdag: Tysk film på bio, med kollegan/vännen Maria. Vi såg Den tysta revolutionen. Välgjord och berörande - inte minst för att Maria bidrog med egna erfarenheter från att vara gymnasist i öst...

Fredag - söndag: Sigrun dök upp direkt när jag kom hem från jobbet (ja, det var givetvis överenskommet - och hon fick skjuts av sin mamma) och vi har hängt tills tidiga eftermiddagen idag, med sedvanliga lekplatsbesök, stros på stan, fika på café, diverse promenader, lek och målning och musik och dans och pussel och sagor och lite filmmys här hemma. På förmiddagen idag bakade vi äppelpaj och gjorde en höstig gryta som vi serverade till lunch när Matilda, Mike och lillebror Torvald kom för att hälsa på och hämta Sigge. Mike hade med sig grejer och grunkor och äntligen är min teve monterad på väggen. Teakbordet som teven har stått på, sedan jag flyttade in, fotade jag och la ut på en säljsida på Facebook. Fyra minuter senare var jag av med det!

Resten av eftermiddagen har jag varit parkerad i soffan, sett ett par avsnitt av Shetland och lite ströteve och stickat på Torvalds julklappströja, en mariusgenser.

Nu är det dags att knyta sig och hoppas att den inte riktigt utbrutna förkylningen håller sig på mattan.

Mitt sår - Jojje Wadenius

på lokal

Jag är glad att jag har ett schema, det här läsåret, som möjliggör lite kvällsaktiviteter utan att det kostar på för mycket. Som igår, när Mike och jag var på KB och såg ett riktigt bra band (även om de körde det bästa först och blev uttråkade/tråkiga mot slutet och möjligen vill jag fortsättningsvis enbart lyssna på deras plattor, i stället för att se dem live).

Mera sådant, tack!

The Groove Is In The Heart - The Brian Jonestown Massacre