Min kropp och mitt huvud bryr sig inte om att klockan ställdes tillbaka en timme i natt. Jag vaknade när jag brukar och det var inte lönt att intala mig att klockan egentligen bara är sex så att det är lugnt att somna om. Så jag klev upp och här sitter jag nu med kaffe och ett par smörgåsar, på grovt rågbröd.Jag har planer för dagen. Jag ska vika tvätt, sticka klart ärmarna på Torvalds julklapp och framåt kvällningen packa en lätt resväska. Julklapparna är ju tänkta som överraskningar, men igår sa Mike att han undrade om det går att köpa lusekoftor till bebisar... Han tänker ju sådana där dyra, riktiga och jag antar att det går att hitta. Vad finns inte till salu? Det vore väl något av en antiklimax om han gjorde det, haha...
Barcelona, alltså. Förutom att dyrka Gaudi, besöka Miró-museet, äta tapas och bara strosa omkring och njuta och umgås, har vi inga planer, Johanna och jag. Av en god vän har jag fått tips om det mindre turistiga området Raval (antagligen en hipsterstadsdel...) och vi får inte heller missa saluhallen, La Boqueria, där vi bör luncha allraminst. Har man tur är det konsert om man besöker Palau de musica (när min väninna var där förrförra resan ramlade hon in på en konsert med Paco Di Lucia) och följer man Rambla hela vägen ner till havet kan man sedan gå på den vackra strandpromenaden och bara njuta av folkliv och vacker utsikt. Det låter fint. Jag tänker att vi kör på vårt vanliga koncept; en sevärdhet/måstegrej om dagen - och resten spontanströvande. Vi får se vad vi tar oss för - vi lär ju inte sakna möjligheter att fylla våra dagar med roliga och intressanta upplevelser. Det gäller bara att ta med sjukt bra skor. I och för sig har jag gått miltals i mina mockaboots, i både London och Budapest, men kanske ska det bli mindre fashionabla springskor, i stället?
(Kuriosa: John McLaughlin är en av de namnkunniga som spelade på jazzfestivalen Musik i Emmaboda, som levde 1968-1985.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar