Och bakåt. I backspegeln har jag en vecka där måndagen blev en rätt lång arbetsdag eftersom jag behövde det. Inte optimalt då jag haft någon slags eländesförkylning på gång, några dagar. I tisdags kände jag mig seriöst uschlig, men feberfri, så jag körde det klassiska lärartricket* med alvedon, nässpray och en spark därbak och gick till jobbet ändå. Dagen gick väl okej, men jag däckade i soffan till nyhetstimmen, vaknade till och släpade mig över till sängen. Lyckligtvis börjar jag sent på onsdagar så jag fick ihop tolv timmars sömn. Det minns jag inte när jag sist lyckades med. Jag var helt slut när jag vaknade, men hade ju bestämt stickcafé (första träffen) på kvällen, så jag cyklade till jobbet (klassiska lärartricket igen), genomlevde arbetsdagen utan alltför stora fadäser och det där stickcaféet, på Espresso House eftersom de har öppet till klockan åtta, blev riktigt trivsamt och inspirerande. Igår var jag ändå lite piggare så: trick > cykla > jobba.Efter jobbet väntade "religionsdidaktisk mötesplats", på Malmö universitet, tillsammans med ett par kollegor. En av dem skulle ansluta på Malmö C och vi andra två skulle tåga från Ystad. Vi hade bestämt att ta ett extra tidigt tåg (med 40 minutere marginal till mötets början) men kollegan är, trots all sin övriga grymhet som både kollega och vän, en total tidsoptimist. Hen skulle bara... och plötlsigt var klockan för mycket och vi fick gåspringa ner till stationen, bara för att - naturligtvis! - ändå missa tåget. Lugn väntan på nästa, medan jag genomgick ett antal inre kriser. Jag avskyr att komma försent. Verkligen avskyr. Förutom att man kan missa viktig info och att stressnivåerna är svåra att få ner första delen av t ex ett möte så är det sjukt nonchalant mot de som väntar. Jag ville egentligen skälla, eller åtminstone vara galet passiv-aggressiv men mitt bättre jag tog över och det blev på det hela taget en bra kväll. Informativt, en del nya tankar och idéer och en möjlighet att på sikt utvidga kollegiet och knyta an till verksam forskning och då inte minst inom fältet levd religion. Men nästa gång ska jag fanimej vara där i tid, av respekt mot de 12-14 som fick vänta på oss... Kanske behöver jag också prata med kollegan om hur jag kände?
Nu ser jag fram emot en fin helg. Det är strax dags att lämna hemmets tysta, sköna lugn för ännu en dag i kunskapsfabriken. Fredagar är bra arbetsdagar då jag har utrymme för både planering, efterarbete och samtal med kollegorna så det blir säkert en Fin Fredag, där. Efter jobbet kör jag ut till mina raringar i Börringekollektivet för middag och en stunds gos med de små, och gött prat med Matilda och Mike. Sedan kör jag hem igen och planen för helgen är väldigt stillsam. Lite film/teve, kanske. Läsa en bok till The English Bookclub (jobbgrej) och fortsätta sticka på julklapparna. Kanske också en skön långpromenad, eller två, vid havet eller i någon skog?
Och är det ändå inte, mitt i all hemskhet i fallet Khasoggi, lite ironiskt att just Turkiet av alla avarter till stater nu vill klämma dit Saudi för hur vidrigt de behandlar oliktänkande och sanningssägare?
*gäller även många andra välfärdsarbetaryrken, bevars, men lärare har väldigt hög sjuknärvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar