att landa

Måndag. Det är nog först nu, när jag fick sova tills jag vaknade, som jag förstår att semestern har börjat. Midsommarafton var en härlig, rolig, festlig och utmattande tillställning. Drygt 40 vuxna och säkert 20 barn i olika storlekar. Torvald i liten rutig finskjorta och Sigrun i en alldeles förstor dirndlklänning som hon älskar, och som varit hennes mammas en gång på åttiotalet. Blomsterkransade små huvuden. Traditionell lunch, dans kring en stång Matilda klätt och Mike rest, en eftermiddag med prat och lek och poolplask och stilla stunder och, som avrundning, grillning. Jag hade verkligen en mysig dag och ändå kändes det som lenaste dun i huvudet, när jag körde hemåt mot stillheten och tystnaden. Mikes mamma följde med och i lördags gav vi oss själva en stillsam förmiddag, under fina samtal, innan vi körde tillbaka ut till Börringekollektivet.

Gårdagen: lååång promenad i Sandskogen med hunden. Stickning som meditation och framför ett par bra filmer. Orka bry sig om solen. Den hinns väl med, den också. Jag har 49 dagars ledighet kvar.

Alldeles strax ska jag till läkaren med mitt knä. Jag ska försöka vara väldigt besvärlig om hen inte fattar. Jag vill ha en MR på knät (och påföljande meniskoperation) och jag vill ha något antiinflammatoriskt för muskel- och senfästen på vänster ben. Får jag inte det vill jag ha ett nackskott.

The Spider and the Fly - The Rolling Stones