happy birthday to me

Jag fick den finaste presenten. En hel helg med mina fyra barn. Alla fyra. Inga andra. Jag tror inte det varit enbart vi på över femton år. Jag visste bara att jag skulle hålla helgen obokad och packa med något fint, samt kläder efter väder. Bra skor. Matilda och jag körde i fredagseftermiddagsmörkret mot Kullaberg. I det vita korsvirkeshuset väntade Jenny, Linus och Johanna med brasa, middag och bubbel! Gårdagen tillbringades med vandring från Himmelstorp till fyren. Rejält hårda vindar, blött och disigt. Vi valde först den mer krävande sträckningen, men det var slipprigt och halkigt och vi bestämde oss för att Nimis får vänta. Efter ett tag genade vi över till en något lättare led och fortsatte sedan i den ofattbart vackra skogen. Havet doldes av diset. 

Väl framme vid fyren gjorde vi (nej, inte vi - Jenny!) upp en eld och grillade korv. Sedan var vi rejält trötta och trots alla bra kläder ganska frusna. Då kändes det bra att ha ställt en av bilarna i närheten, så vi slapp gå hela vägen tillbaka. Vi hade inte hunnit innan mörkret, heller. Mycket god middag för alla våra smaker på Hamnkrogen i Höganäs* och sedan mysigt häng hemma i huset. Idag på morgonen blev jag väckt med bubbel, jordgubbar och sång. Paket också! Lång, lyxig frukost och sedan packade vi ihop och körde till Börringe där vi åt tårta med Mike, Kristofer och de små människorna. Linus sambo, Nathalie, jobbade tyvärr.

En helg som manar till eftertanke på så mångaplan.Mina sköna vuxna barn. Att se dem umgås med varandra och inte längrgräva ner sig i skyttegravarna utan kunna diskutera, lyssna på varandra... att se att det finns kärlek mellan dem. Tankar på tid. Tid som gått... där dagarna och veckorna går så sakta - men åren så fort. Att ha en familj. Många minnen som poppar upp; mest glada men också sorgliga, tunga. Så där som det är för alla. Mest av allt; glädje. Tacksamhet, till och med.

The Grand Conjuration - Opeth

*Tryggt glesplacerat och bara några små sällskap.

sigge skådar

Sigrun kom och hälsade på i helgen. Lördagen ägnade vi åt loppisbesök (fångsten blev ett par Bamsetidningar i mint condition, för en krona stycket), lekplatslek vid Saltan (fast jag tror vändan ner på stranden, där vi gick längst ut på en av de långa pirerna och tillbaka på stranden skrev vi varandras namn i sanden med jättebokstäver, uppskattades minst lika mycket) och pyssel här hemma. På söndagen tog vi med oss bullar, clementiner och varm choklad (te till mig) och knatade i Sandskogen. Om man väljer de mindre stigarna blir det tillräckligt äventyrligt för en femåring, med klätterträd, vildsvinsspår och kul stenar att försöka komma upp på. Fikat intog vi där klitterna hänger ut över stranden, med ett dropp på två-tre meter. Vi dinglade med benen, skalade clementiner och filosoferade i solvärmen. Sigge hade med sig den lilla kikaren jag köpte till henne, när vi var på Skånes djurpark, och hon satt och spanade ut över vattnet. Tillbaka i skogen igen använde hon den för att försöka upptäcka ekorrbon uppe i furorna.  

Idag har jag haft min första jobba-hemifrån-dag. Jag gillar det. Jag har ett helt annat fokus utan att känna mig det minsta stressad. Två veckor till att börja med, men inte ens chefen tror att det stannar vid det. Trist att inte ha riktig kontakt med eleverna - i övrigt känns det okej. Och definitivt mer in control än när vi började med distansundervisning i våras.

Och så har jag en ny telefon. Jag byter sällan. Bara när jag måste. Och nu var jag tvungen eftersom skärmen är på väg att lämna in på den "gamla" (två år är ju inte mycket för en telefon, tycker jag). Den flimrar och blir mörkare och mörkare. Antagligen har den åkt i golvet en gång för mycket. Skärmen är hel, men antagligen skadad ändå. Och jag kan omöjligen vara utan telefon. Så idag fick jag hämta ut den nya och installera och småpyssla. Jag känner mig hyfsat teknisk när jag kan göra sådant på egen hand. Men jag tappade det nästan när jag, på väg ut med hunden, upptäckte att mitt headset/in-ears inte passar ihop med luren. Så nu har jag beställt en liten adapter. Mycket med det elektriska.

Jag var ju ute på Ravlunda och tältade för ett tag sedan, bland får och en och annan häst. Jag har span på en vintersovsäck och eftersom jag upplever det som ett väldigt fint ställe att campa på så har jag en liten idé om att sticka ut igen, någon kväll, och testa värmen i sovsäcken. Men så såg jag det här...

... och blev lite betänksam. Jag är verkligen inte rädd för en enstaka varg men jag vet inte om det är hundar i allmänhet eller jakthundar i synnerhet som en del vargar inte riktigt är förtjusta i och det vore ju lite trist om lille Floyd blev vargmat. Fast... kanske är det bara en vilsekommen en som råkat driva liteför långt bort? Och mänsklig närvaro kan tydligen också verka avskräckande. Jag fick berättat för mig idag att 2012 var det tydligen ett helt gäng vargar (flera olika individer säkerställda via DNA) som härjade bland fåren på Österlen och att en del frivilliga sov ute på betesmarkerna just för att verka avskräckande på vargarna - och det verkar ha fungerat. För övrigt är ju vargen oftast skygg och att få se en ärnog något man bara kan drömma om. Dock... jag har hört den - och det var mäktigt.

Inga svar än på min "annons" om att hyra hus. Men jag är optimistisk. Det kommer! Och till dess är det ju inte som att jag sitter i sjön.

Look At Yourself - Uriah Heep

when it rains it pours...

Så kom då äntligen beskedet att skolan stänger fr  o m måndag och två veckor framåt (till att börja med; ledningen avvaktar Region Skånes nya direktiv som ska komma 17 nov). Situationen är en helt annan än i våras. Smittan sprider sig på skolan - särskilt på vårt program, efter vad det verkar - och de senaste dagarna har det varit halvtomma klassrum och många elever som varit oroliga (liksom vi, och vårdnadshavarna) och andra som suttit hemma och väntat på provtagning/provsvar, följaktligen inte fått komma in till skolan och därmed missat en massa. Nu får alla hålla sig hemma och även om vi inte kan stoppa smittspridningen kanske vi kan bromsa in den något litet - och under tiden kan de allra flesta få undervisning (nej, vi har inte erbjudit digitala lösningar för fysiska lektioner). Vi lärare bör också arbeta hemma i görligaste mån, men är ombedda att komma in på måndag för studiedag, information, kraftsamling och kanske ta hem material, då. Jag kommer arbeta hemifrån. Jag tyckte det kändes bra i våras (eller... i längden blev det ju slitsamt med distansundervisning, men det gick lättare hemifrån) och nu är det ju kanske bara för ett par veckor. Kanske.

Förra veckan var ledig. Åh, så ledig. Jag hade jobbat som en galärslav innan för att verkligen, verkligen slippa ens tänka på arbetet under lovet - och si, det lyckades. Jag åt middag med tre fina kollegor, inne i Malmö, pysslade hemma, jobbade en dag som funktionär på högskoleprovet, gjorde ärenden, hade liten familjemiddag här hemma, karvade pumpor i Börringe, lånade hem de små människorna - i tur och ordning - och var ute och gick i skogen.  Jag stickade en hel del också. Och läste. Jag var... ledig. Och det var skönt.

Och nu är det helg igen. Jag är ju rätt tråkig, så här händer inget spännande. Ikväll är det film, pizza och stickning. I morgon tror jag Sigge kommer hit. Vi ska gå på loppis, har jag lovat. Och besöka någon bra lekplats. På söndag ska jag väl tvätta och gå en långrunda med el jycko.

Två inlägg på en dag. When it rains it pours.

Mellan branta stränder - Jan Johansson

inget att säga?

Jag funderar på om jag bloggar så sällan för att jag inte har något att säga, eller om det är för att jag censurerar mig. Det fanns en tid då jag skrev varenda dag. Ibland flera gånger om dagen. Nu glömmer jag nästan bort att jag har en blogg.

På hushyrarfronten har jag i alla fall lagt ut krokar i två stora grupper på Facebook. Jag ger det lite tid, för jag har ju liksom ingen brådska. Om ett tag slänger jag in en annons i gammelmedia (Ystads Allehanda) också.

"Sökes: litet mysigt hus att hyra, tillsvidare. 2-3 r o k. Omöblerat. Gärna med en eller flera fungerande eldstäder. Trädgård. Inget sunkigt och inga fantasipriser. 

Jag kan tänka mig såväl gatu- som gårdshus i stan, liksom ett fristående max 15-16 km från Ystad, kanske utåt Österlen, åt Svartehållet eller i naturskön trakt inåt landet. I den händelse att huset ligger nära en tågstation kan det nog fungera även lite längre bort från Ystad.

Jag bor i Ystad sedan några år men känner att lägenhetslivet inte riktigt är för mig, efter att större delen av mitt liv ha bott i eget hus. Arbetar heltid, har ordnad ekonomi och är hyfsat händig. Kan ta hand om en trädgård och har en liten hund. Dessutom är jag himla trevlig!"

Fredag innebär slutet på arbetsveckan och ju längre jag jobbat på min nuvarande arbetsplats ju viktigare är det. Slutet, alltså. På arbetsveckan. Inga speciella planer finns. Umgås med mig själv, förstås. Det är ju inte så mycket socialt liv, även om jag faktisktpå ett ganska "säkert" sätt var bjuden på middag hos en kollega i Malmö, under lovet, och fortsätter att umgås med de barn/barnbarn jag har i närheten. Jag är ju inte i någon som helst riskgrupp och de är, än så länge, friska.

Black Napkins - Frank Zappa