Sigrun kom och hälsade på i helgen. Lördagen ägnade vi åt loppisbesök (fångsten blev ett par Bamsetidningar i mint condition, för en krona stycket), lekplatslek vid Saltan (fast jag tror vändan ner på stranden, där vi gick längst ut på en av de långa pirerna och tillbaka på stranden skrev vi varandras namn i sanden med jättebokstäver, uppskattades minst lika mycket) och pyssel här hemma. På söndagen tog vi med oss bullar, clementiner och varm choklad (te till mig) och knatade i Sandskogen. Om man väljer de mindre stigarna blir det tillräckligt äventyrligt för en femåring, med klätterträd, vildsvinsspår och kul stenar att försöka komma upp på. Fikat intog vi där klitterna hänger ut över stranden, med ett dropp på två-tre meter. Vi dinglade med benen, skalade clementiner och filosoferade i solvärmen. Sigge hade med sig den lilla kikaren jag köpte till henne, när vi var på Skånes djurpark, och hon satt och spanade ut över vattnet. Tillbaka i skogen igen använde hon den för att försöka upptäcka ekorrbon uppe i furorna.
Idag har jag haft min första jobba-hemifrån-dag. Jag gillar det. Jag har ett helt annat fokus utan att känna mig det minsta stressad. Två veckor till att börja med, men inte ens chefen tror att det stannar vid det. Trist att inte ha riktig kontakt med eleverna - i övrigt känns det okej. Och definitivt mer in control än när vi började med distansundervisning i våras.
Och så har jag en ny telefon. Jag byter sällan. Bara när jag måste. Och nu var jag tvungen eftersom skärmen är på väg att lämna in på den "gamla" (två år är ju inte mycket för en telefon, tycker jag). Den flimrar och blir mörkare och mörkare. Antagligen har den åkt i golvet en gång för mycket. Skärmen är hel, men antagligen skadad ändå. Och jag kan omöjligen vara utan telefon. Så idag fick jag hämta ut den nya och installera och småpyssla. Jag känner mig hyfsat teknisk när jag kan göra sådant på egen hand. Men jag tappade det nästan när jag, på väg ut med hunden, upptäckte att mitt headset/in-ears inte passar ihop med luren. Så nu har jag beställt en liten adapter. Mycket med det elektriska.
Jag var ju ute på Ravlunda och tältade för ett tag sedan, bland får och en och annan häst. Jag har span på en vintersovsäck och eftersom jag upplever det som ett väldigt fint ställe att campa på så har jag en liten idé om att sticka ut igen, någon kväll, och testa värmen i sovsäcken. Men så såg jag det här...
... och blev lite betänksam. Jag är verkligen inte rädd för en enstaka varg men jag vet inte om det är hundar i allmänhet eller jakthundar i synnerhet som en del vargar inte riktigt är förtjusta i och det vore ju lite trist om lille Floyd blev vargmat. Fast... kanske är det bara en vilsekommen en som råkat driva liteför långt bort? Och mänsklig närvaro kan tydligen också verka avskräckande. Jag fick berättat för mig idag att 2012 var det tydligen ett helt gäng vargar (flera olika individer säkerställda via DNA) som härjade bland fåren på Österlen och att en del frivilliga sov ute på betesmarkerna just för att verka avskräckande på vargarna - och det verkar ha fungerat. För övrigt är ju vargen oftast skygg och att få se en ärnog något man bara kan drömma om. Dock... jag har hört den - och det var mäktigt.
Inga svar än på min "annons" om att hyra hus. Men jag är optimistisk. Det kommer! Och till dess är det ju inte som att jag sitter i sjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar