Jag funderar på om jag bloggar så sällan för att jag inte har något att säga, eller om det är för att jag censurerar mig. Det fanns en tid då jag skrev varenda dag. Ibland flera gånger om dagen. Nu glömmer jag nästan bort att jag har en blogg.
På hushyrarfronten har jag i alla fall lagt ut krokar i två stora grupper på Facebook. Jag ger det lite tid, för jag har ju liksom ingen brådska. Om ett tag slänger jag in en annons i gammelmedia (Ystads Allehanda) också.
Fredag innebär slutet på arbetsveckan och ju längre jag jobbat på min nuvarande arbetsplats ju viktigare är det. Slutet, alltså. På arbetsveckan. Inga speciella planer finns. Umgås med mig själv, förstås. Det är ju inte så mycket socialt liv, även om jag faktisktpå ett ganska "säkert" sätt var bjuden på middag hos en kollega i Malmö, under lovet, och fortsätter att umgås med de barn/barnbarn jag har i närheten. Jag är ju inte i någon som helst riskgrupp och de är, än så länge, friska.
2 kommentarer:
Hej!
Det var en bra annons :) hoppas den funkar och du hittar en bra plats att vara på.
Tråkigt å tråkigt, lever en ett skönt liv där en har en trivsam vardag så är det förnöjsamt. Det är inte hej å hallå äventyr, men måste det vara så mycket äventyr och spännande hela tiden? :).
Jag slutade ju blogga :) efter att ha haft en väldigt aktiv blogg i rätt många år. Den finns ju kvar men är tom, för jag tömde den helt och totalt. Det blev en del av min stora rensningsiver och jag var så färdigt med det som stod i den. En blir ju liksom det ibland, färdig med saker... Jag tror jag ska starta om och använda den på nytt någon dag för jag gillar att ha något sånt.
Instagram har blivit typ en miniblogg för mej (vägrar använda Facebook, giller det inte) men jag vill ha mer på något vis.
2020 är ett konstigt år, så mycket har blivit förändrat... Om en inte ser till det att vi har något läskigt som far runt gör folk sjuka och potientiellt tar livet av dem utan se på hur annorlunda många börjat leva och tänka, så är det inte helt illa. Den omvärdering som många gjort, den extra pusch som borttagandet av en massa påtagna måsten, stress och hastande omkring innebär och den detox på ytliga glättiga sociala tjohej gett är nog riktigt bra.
Sure! jag saknar människor, jag saknar att bara vara i en social samvaro utan att aktivt tänka avstånd och det är knöggligare att göra vad som innan var väldigt enkla saker. Detta om en väljer att göra saker på "rätt sätt" alltså, enligt vad vi blivit tillsagda :) men vi överlever detta med, får vi hoppas. Det är ju bara tillfälligt, får vi hoppas...
Vi har en jäkla tur som bor så bra som vi gör, både du och jag. Att vi har ett space, ett utomhus, väder och vind, hav! natur, skog, vidder...
Hej Anna!
Tack! Jag hoppas också! Men jag har ingen brådska. :)
Jag ÄR verkligen förnöjd med mitt liv. Det är mest när jag beskriver mitt liv utifrån hur andra lever sitt som jag tänker att a n d r a kanske upplver det som tråkigt. Men... det är ju inte mitt problem. ;)
Jag hoppas att du startar upp bloggen igen! Du hade många intressanta fundringar som du delade med dig av.
Jag tänker en del på hur många har förändrat saker i sina liv, nu, och jag vet inte om jag vågar hoppas att förändringarna består. Vi är ett glömskt släkte... och lite gnälligt.;) Visst finns det,precis som du skriver, en del att verkligen sakna men SÅ illa är det inte, så länge det har avsedd effekt dvs att begränsa smittspridning. Kanske en och annan upptäcker att man inte MÅSTE resa till Thailand två gånger om året (miljövinst!), eller att man kan umgås utomhus året om (frisk luft, rörelse och gemenskap - samt glädjen i att kanske göra sådant man inte annars brukat göra) eller att det kan funka att arbeta hemifrån mycket mer... att upptäcka närområdet... osv
/Magda
Skicka en kommentar