slask

Det har kommit ner mer vitt nu. Men det är blött och slabbigt. Fördel: det är milt och fint och att klä på sig för en kort hundrunda tar inte längre tid än själva rundan. 

Sovit nio timmar i natt. Trött och seg ändå, men det får gå. Tre arbetsdagar kvar och sedan en veckas ledighet. Det måste gå. Jag viker undan från magkänslan som nästan varje morgon säger till mig att strunta i jobbet, sjuka mig och krypa tillbaka ner under täcket. Tre dagar. Det ska gå.

Planerna för ledigheten är varken många eller särskilt storvulna. Lite häng i Börringekollektivet. Jag och Jenny ska låna med oss Torvald in till Malmö för ett besök på reptilcentret, vid Folkets Park. Sigrun följer med mig hem, för någon dag. Och på fredagen ska jag, om väglaget tillåter, köra upp till Borås och hälsa på min halvbror. Det blir fint. I övrigt: mycket utevistelse. Och så ska jag sticka. Mycket. Samt provköra min nya symaskin. Nej, den är inte ny-ny, utan jag har köpt den av en god vän till min syster, som insåg att hon knappast behöver tre symaskiner. Den är bara nyare, och fungerar bättre, än den maskin jag har dragits med de senaste åren.

I lördags var förresten den syrran här och körde workshop i att brodera på stickat, för en coronasäker liten grupp i vårt stickcafé. Det var roligt! Fribroderi har ju liksom inga särskilda begränsningar och när man lärt sig olika tekniker så är det bara fantasin som sätter gränser. Jag broderade på ett par handledsvärmare. Det blev inte jättesnyggt, men jag hade roligt och övning ger, soḿ bekant, träning. Jag går här och funderar på vad jag ska sätta nålen i härnäst. 

Syrran hade familjen med sig och på lördagskvällen var det familjemiddag, ute i Börringe. Sådant värmer.

Lascia ch'io pianga - Joyce DiDinato (G F Händel)