vårtider

Scharlakansröd vårskål

Jag var ute och gick i skogen igår, med hunden. Fåglarna hörjade vilt. Vildkaprifolerna har små bladrosetter och det doftar av våren. Våra promenader vid havet, eller i skogen, är viktiga stunder för min själ. Den är lite skör just nu. Jag saknar ofta energi och jag tror faktiskt inte jag varit särskilt "pigg" sedan knäoperationen. Jag tror det är precis som det ska vara, men jag underskattade nog det hela. Och även om jag verkligen inte klagar på min ekonomi så är det ju ändå så att jag måste hålla lite i slantarna, jag också. Kan man ha ett ekonomiskt trauma? Isåfall har jag det; åren efter skilsmässan då jag studerade på heltid och hade städjobb om kvällarna, för att överhuvudtaget överleva, ekonomiskt, med mina två hemmavarande tonåringar. Jag vet alltför väl hur det känns i magen när man betalat månadens alla räkningar och kanske har 5-600 kvar till mat... En verklighet för många enastående hushåll idag. Och jag får ont på samma vis varje gång jag inte har absolut koll på min ekonomi, när det sker något oförutsett eller något jag inte kan råda över, som skenande matpriser, hyreshöjning, besninpriser, elpriser och så vidare. Så gårdagens besked om hyreshöjning tillsammans med beskedet från det jeffla orange kuvertet (som jag för en gångs skull kikade i - fast digitalt, då) att om jag väljer att sluta vid 65 får jag en hel tusenlapp mindre i pension än om jag slutar vid 66 räckte för att nattsömnen skulle bli krajjig.

Baka bröd är också vilsamt

Men, som sagt... det finns andningshål och ljuspunkter... naturen, famtiljen, och stickningen och det andra arbetet med mina händer. Att umgås med vänner på ett enkelt och avslappnat vis. Bara detta att jag lugnt säger nej tillsådant jag inte längre har lust med, oavsett om det gäller resor i jobbet eller något socialtsom kommer ta mer än det ger. I helgen blir det ljust! Då kommer Sigrun hit och vi ska göra en efterlängtad utflykt till Stenshuvud! Fint!