I mitt förra inlägg länkade jag till en favoritlåt med Bob Dylan. Dagen INNAN han blev tilldelad Nobels litteraturpris. Jag borde antagligen köpt en lott, eller något. Fast... i min fantasi var han inte en av de nominerade. Jag hoppades på Murakami, Oates eller Auster. Men blev så himla GLATT överraskad av att det blev Bob, då. Han är verkligen inte min favorit, annars. Hans lyrik är fantastisk och visst skriver han bra låtar, som dock vanligen blir bäst i någon annans tolkning. Men det finns några jag aldrig tröttnar på - både för texterna och, faktiskt, för hans eget framförande av dem. Desolation Row är en sådan, liksom Shelter From the Storm.Den här är inte så dum, den heller:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar