working girl

Veckan har varit London söndag - torsdag och fast jag verkligen kände väldigt lite lust inför resan så blev den väldigt bra. Vi har haft fullt upp utan att stressa och dessutom har vädret varit fabulous. Jag menar, vem väntar sig att komma hem solbränd från England? Vi har vandrat, sett oss om, tillbringat en dag på Richmond University, hamnat i både en bollywoodinspelnng och i demonstrationer för, och emot, den indiske premiärministern. Vi har blivit guidade på The Globe, besökt Natural History Museum och Victoria and Albert Museum och upplevt en skön musikal, Motown. Min första Londonmusikal, faktiskt - men säkert inte den sista. Fantastisk show med en ensamble som inte bara var professionella utan hade hjärta dessutom. Hjärta och... soul!

Det är också tröttsamt att resa med en grupp elever och det var en smula tungt att komma mig ur sängen idag. Som tur är har arbetsdagen flutit på i ett ganska behagligt tempo och ikväll latade vi oss med icke-hemlagad pizza. M & M pysslar med sitt och jag njuter ett glas ljuvlig tokajer och ser en dokumentär på Netflix. En rätt fin fredagskväll, if you ask me. Och helgen får bli avslappnad. Jag ska förtränga att jag har 21 uppsatser i ENG07 att rätta, och 38 religionsprov.

Let's Get It On - Marvin Gaye

I Want You Back - The Jackson 5

vab

"Det var en konstig docka. Och läskig."

Nuförtiden kan alltså till exempel en mormor vabba, när barnbarnet inte är friskt nog att vara på förskolan. Jag behövde dock in till jobbet för att träffa elevgruppen jag ska resa till London med, på söndag. Så Sigrun fick följa med. Jag tror hon tyckte det var spännande att se var jag jobbar. Hon tyckte skolan såg ut som ett slott (den gamla delen har ju faktiskt ett högt, fint torn). På min skrivbordslampa bor alltid en liten I-or och den tog hon hand om. Så var hon med på mötet med eleverna och sedan var det ju fredagsfrukost med kollegorna i arbetslaget. Där satt hon och plockade osten av en macka och åt ett Oreokex och var allmänt belevad. Sedan körde vi hem. Dagen är bara att vara med henne och vi har hängt en tvätt och lagat lunch. Just nu sover hon middag och sedan får vi väl se vad vi hittar på.

Ute är det ganska fint väder, men det blåser fortfarande ganska friska vindar. Humöret är som det är. Eller... humöret är rätt okej, men själen är lite låg.

Det ordnar sig väl.

Your Song - Elton John

våren, kanske?

Helgen som gick var fin, trots att jag var sjuk när jag kom hem i fredags. Jag körde mitt tvärsäkra kort: tidig läggning med två Panadol Night. BAM,så sover jag som en sten i minst åtta timmar.

När jag vaknade på lördagsmorgonen var jag inte helt kurant, men jag tog två vanliga panodil och for över sundet, till Louisiana, tillsammans med fina kollegan Maria, som känns som ett gott vänämne. Det finns alltid så mycket att se där, men vi valde att koncentrera oss på Picassos keramik. Beundrade de enkla, svepande linjerna, de sköna formerna, lekfullheten, skaparglädjen, fantasin. Åt en lunch ute på terassen (det blev rätt kallt efter en stund) och ägnade oss åt sköna, trevliga samtal. I den tidiga kvällen for vi hemåt,planerandes nya utflykter framöver.

I söndags kände jag mig tillräckligt okej för att haka på kollektivet (med viss utökning) som skulle vandra runt Häckebergasjön. Det är jag glad att jag gjorde. Vilken dag. Sol, ljumma vindar och en fin vandring. Mestadels är det lätt terräng och man kan njuta av dofterna, fågelsången och prasslet av fjolårslöven under skorna. Vi hade med oss fika och i en solig backe satt vi en god stund och aldrig smakar väl kaffet så gott som ute.

Payback igår och idag. Jag är verkligen tokförkyld men att vara hemma från jobbet går helt enkelt inte. En enda tappad dag kan ställa till med oanat elände lite lämgre fram. Så jag har nässpray, panodil, bafucin, pappersnäsdukar och chai i min arsenal. Det funkar, men när jag kommer hem är jag ju helt slut, såklart. Mår jag så här i morgon åker jag in på förmiddagen och tar dagens enda lektion, ställer in eftermiddagens möten och åker hem. För på torsdag och fredag måste jag palla hela dagar, igen...

Come Back Life - Kadavar

nu och sedan

Det börjar dra ihop sig till den galnaste tiden på läsåret - vårterminsslutet. Det är nationella, och andra, prov och det ska vaktas och sambedömas och givetvis läggs det in schemabrytande temaaktiviteter för hela årskurser och studieresor ska genomföras, liksom friluftsdagar där man ska vara funktionär, och så småningom betygskarusell. Jag tillbringade över en timme igår med att bara sortera allt detta och lägga in i min kalender så jag kan få en översikt då all denna information ligger på minst tre olika ställen. Det kändes skönt att göra. När jag vaknade mitt i natten kunde jag tänka på att jag har koll nu, och sedan somna om. Och medan jag dricker mitt morgonte kollar jag jobbmejlen och ser att tjänstefördelningen för nästa år har landat. Jag läser igenom den och får väl ändå känna mig ganska nöjd. Jag kommer bara undervisa på två program (SA och VO) och dessa två ligger grannar, på samma våningsplan där jag har min hemvist. Slut på det stressande springet upp och ner och överallt. Jag får några lite mindre grupper, också. Men allt är inte vad det ser ut att vara. Ett par av de där grupperna är ganska krävande. Men jag tycker ändå att det känns bra. Sedan får jag se vilka övriga uppdrag jag kan tänkas få. Förstelärare blir det ju inte (jag har fått förklarat för mig att det är uteslutet eftersom jag då skulle tjäna mer  än mina chefer...) och det behöver jag inte vara, heller. Men det finns lite annat på lut.

Jag har åtminstone blivit ganska duktig på att inte åka in till jobbet sådär bedrövligt tidigt. Idag börjar jag egentligen inte förrän kvart i tio, enligt min ramtid, och jag lär i alla fall inte vara inne före kvart över nio. På minussidan ligger då att jag inte heller bränner in i svinottan för att träna. Men det kommer en tid för det också. Bara inte nu.

Let There Be Rock -AC/DC

onwards...

Ledigheten slut. Verkligheten är över mig. Jag är ändå glad för dagarna i London, liksom de med la famiglia the extended version. Huset var ganska fullt i påskhelgen, med syster från Kil och hennes familj och så Linus och Nathalie.

Nu är det bara att köra vidare. En resa med elever, nationella prov och vandringshelg i Värmland väntar de närmaste veckorna. Och så vore det ju trevligt om det slutade snöa, förstås.

Annars är det som det är. Det var inte helt oangenämt att vara tillbaka på jobbet, ändå. Jag har ett par verkligt trivsamma och fina kollegor,som jag utan vidare kan betrakta även som vänner. Det är gott att se dem igen och vi har ett gott utbyte - och då inte bara didaktiska idéer utan... livet, liksom.

För lite Ystadskänsla läser jag om Mankells böcker om Wallander. Jag läste dem när de kom, och det är ju ett bra tag sedan. Jag tycker temat kring främlingsfientlighet och kyla framträder tydligare, men Mankells språk blir jag inte riktigt vän med.

Och så stickar jag mig en tröja.

Where Are We Now? - David Bowie

london town

Jag tänker att jag skulle kunna vara här hur länge som helst och bara vandra runt och kolla in. Kolla in gatulivet, husen, alla språk som pratas runtomkring en, människorna, trafikpulsen, maten från världens alla hörn, musiken som är ständigt närvarande, muséerna, bokhandlarna, det kulturella utbudet. Att resa ensam ger mig sköna möjligheter att följa mitt eget huvud - eller kanske bara mina fötter. Att för en gångs skull inte behöva ta det minsta hänsyn - ja, förutom det allmänna till människor jag möter - utan komma och gå som jag vill, när jag vill och vart jag vill. Vill jag inte prata så gör jag inte det. Eller så får jag fina samtal som det jag fick med tjejen som satt, på en bit kartong, med sin katt utanför Tesco Express vid Tower Bridge. Katten var så fin och blank i pälsen och så lugn och tillfreds, mitt i allt brus, och tjejen var så stolt över henne. Hon berättade att det enda som kunde stressa katten var när aggressiva hundägare kom för nära och försökte skrämmas. Vad är det med folk, egentligen?

Don't Let Me Down - The Beatles

tjolahopp, typ

Assistenten gillar också sovmorgonar.

Jag är glad att jag hakade på middagsinbjudan i fredagskväll, till några vänner till M&M som också bor härute i spenaten. Det blev gott och trevligt och jag tvingade mig att vara social. Jag är faktiskt rätt bra på det när jag väl gör det. Bra samtal också - inte bara småbarn och ytflyt.

Igår var jag inne på sy- och stickmässan i Hyllie. Det blev en ganska stor kasse garn och ett par roliga idéer i huvudet. Innan jag for hem sammanstrålade jag med goda låna-ut-stuga-på-Ölandvännen för en långfika. Så lättsamt och välgörande att ses och bara ta upp samtalstråden där vi la den sist.

Och idag har jag kört några maskiner tvätt, lagat middag, sett två filmer (Mudbound och Lady in the Van) och stickat vidare på Sigruns cape. Och ledigheten har ju bara börjat. I morgon ska jag ta mig en liten sovmorgon och sedan åka till London.

Li'l Red Riding Hood - 999

och ändå...

Och samtalen med den här lilla, då...

Dagarna är lite ljusare nu, ändå. Två dagar har jag till och med haft solglasögon på mig när jag kört till, och från, jobbet. Fåglarna kämpar på med sina vårlåtar och temperaturen kryper upp över nollan mitt på dagen. Själv är jag ändå ganska låg. Jag är inte den jag varit och vill vara, känns det som. Och ingen kan göra något åt det, mer än jag själv. Och jag är så jeffla seeeg. GAH.

Nåväl. Ljuspunkter finns: jag har fått ett garage på bakgården, till mitt nya hem. Jag ska in till Malmö på lördag på Symässan. Mest för att förhoppningsvis fynda fint garn och få inspiration men det kommer bli ett ganska socialt event, också. Flera av kollegorna ska dit och vi tänkte oss ses och fika eller luncha ihop. Efter mässan ska jag också sammanstråla med en fin vän från Emmaboda, som är i stan. Och så är det ju London nästa vecka.

Det är bara jag, liksom.

Free Fallin' - John Mayer

lättnad

Snart London, igen!

Jomenvisst. Nu har jag fått en lägenhet. I ett korsvirkeshus. På en liten gata/gränd med kullersten. I den allra äldsta delen av Ystad. Just så som jag drömde om och hoppades på, när jag bestämde mig för att ta jobbet och dra upp tältpinnarna. Själva lägenheten är fräsch, välplanerad och himla mysig. Där kommer jag att trivas fint. Inflyttning på senvåren. Livet tar lite fart, igen.

Jag hade lust att gå i skogen idag. Men svinkyla, snö och starka vindar gör att jag skjuter upp det. Mest för att det inte är så kul att köra bil, till närmaste skog, i sådant väder. Kanske imorgon?

St. Patrick's Day idag.

The Fields of Athenry - The Dubliners

hur eller hur

"Sol" i ögonen

Helgen har ändå varit fin. Vädret har ju varit skit men det har varit desto roligare i kollektivet. M&M har tagit för vana, upptagna som både de och alla deras vänner är, att bjuda hem folk på frukost när det alltid körde ihop sig med middagar och folk inte kunde - eller de själva. Så igår var vi tio runt frukostbordet och idag sju. Det är en bra grej som jag ska anamma själv.

"Sol". Typ.

Igår var också IKEA. Det är marginellt roligt men eftersom jag själv inte skulle handla något så var det ändå ganska kul att bara gå runt och kolla på allt möjligt med Sigrun, medan M&M satt ett par timmar med en köksplanerare. Idag har vi packat ihop alla deras köksgrejer och avvecklat kyl och skafferi så några veckor framöver blir det mitt kök som kommer att användas istället. Vi kände väl inte direkt för att ställa oss vid grytorna dock, så det fick bli hämtpizza till middag. Men i morgon blir det ärtsoppa (den puttrar på spisen och sprider en ljuvlig doft av timjan i huset) och ugnspannkaka (för de som gillar sådant) och sedan är väl ruljangsen igång.

Vi bygger ett hus till Spiderman.

Arbete i morgon, igen. Förstås. Två veckor och sedan påskledigt. Första halvan av ledigheten ska jag vara i London, på egen hand, och andra halvan får vi värmlandsdelen av familjen på besök. Det ser jag fram emot.

Anemone - The Brian Jonestown Massacre

vårvinterlåg

Lördagsmorgon. Jag vaknar alldeles för tidigt (tack för det, katten...) och går upp och gör mig en kopp te och kryper tillbaka i sängen. Naturmorgon på P1. Rätt mycket att pyssla med i kollektivet, den här helgen. M&M inleder nu Projekt: köksrenovering. Väldigt, väldigt välbehövligt men också utmananade eftersom vi nu ska samsas i mitt lilla kök. Som inte har diskmaskin. Och begränsat med arbetsytor. Men först är det nerpackning av en massa grejer och så migration av resten, till mitt kök. Mycket logistik blir det.

Kök ska beställas också. Jag funderar på att följa med till IKEA idag och passa på att kolla på en bäddsoffa. Jag tror att jag ska ha en bäddbar soffa, när jag flyttar.

Jag tror fortfarande jag har någon form av depression. Inget är kul. Jag får inte till någon träningsrutin. Jag känner mig trött och ful. Förhoppningsvis blir det bättre när snön försvinner. Men framförallt vore det ju jävligt trevligt om det NÅN gång kunde vara lite sol. Det har väl varit några dagar, såklart, men i stort sett känns det som det varit gråmolnigt och trist sedan jag flyttade hit. Tristskåne, liksom.

Det ska väl vara Öland, då, som är mitt hopp just nu. Något jag kan fästa tankarna vid och se fram emot. Det, och att pelargonernas växtkraft är fantastisk. Som vanligt, när jag tog fram dem ur vintergömman, tog de fart på bara ett par dagar. En av dem var jag just på väg att ge upp hoppet om, men sipåfan om det inte kommer två små gröna utväxter längst ner vid stammen! Och igår eftermiddag, när jag körde hem från jobbet, såg jag tre tranor flyga in över fälten.

Jag antar att det bara är en vårvinterdepression.

Tired Angels - Mountain

hopp

And it goes on. And on. And...

I morse när jag vaknade tänkte jag att jag nog är deprimerad. Ikväll är jag inte lika säker. Men det kan bero på att jag har viss anledning att tro att det kanske lossnar på bostadsfronten, endera dagen. Och dessutom fick jag ikväll ett alldeles grymt erbjudande; att till enbart självkostnadspris (el, försäkring, vatten etc) fritt få disponera en god väns stuga på Öland, hela sommaren. Den ligger lite avskilt och bara ett litet stycke norr om Stora alvaret (JA! Vandra!!! Cykla!!!). Liten nog att bo i ensam, stor nog att rymma besökare. I andanom ser jag mig själv sitta där i det magiska kvällsljuset, i en utefåtölj, läsandes en god bok, drickandes ett glas vin och lyssnandes på naturen, bara. Ja, jag tackade ja, såklart.

Jóga - Björk

snösmocka

I tisdags meddelade skolledningen hastigt, strax före lunch, att all undervisning skulle ställas in från kl 12 så att alla kunde ta sig hem tryggt, i det hastigt uppdykande snöovädret. Efter ett tag körde jag hemåt - västerut - lugnt och stilla och svängde in på Sigruns förskola kvart över två. Solen sken, men norröver smög sig en molnbank upp. När Sigrun fått på sig jackan och vi gick ut hade det redan börjat snöyra. Vi passade på att köpa mjölk och bregott på macken innan vi tog oss hem. Allt som allt tog det kanske 70 minuter? För en av kollegorna som dröjde sig kvar på jobbet lite längre tog det tre timmar att köra de sex milen till Malmö. Matilda skulle jobba över men fastnade i kö utanför Svedala och var nästan två timmar försenad när hon väl kom hem. Mike hade tur och kom undan alla bilköer efter att E65 stängts av helt alldeles här borta vid Sturupsrondellen. Båda två fick trixa sig bakvägen till byn.

Och sedan dess har vi varit hemma. Totalt insnöade. Bokstavligen. Vi har turats om att hänga med Sigrun så att de andra fått arbete gjort. Skolan har stängt resten av veckan och M & M har inte kunnat ta sig in till Malmö/Köpenhamn. Vi har inte ens kunnat ta oss ut till E65:an. Idag skottade vi, med förenade ansträngningar (Sigrun också!), parkeringen uppe vid huset och infartsvägen och sedan körde vi upp bilarna så de åtminstone står vid bygatan. I morgon måste de verkligen in till sina jobb och vägen västerut är, om inte bra så åtminstone mindre besvärlig än österut. Hoppas vi. Själv blir jag ju hemma. Jag ska försöka sova ut. I morse var jag uppe aptidigt för att bevaka väder-och trafikrapporter och invänta besked från skolan så nu är jag rejält trött.

Visst är det frustrerande att tappa nästan en veckas lektioner i kurser där det är gott om stoff och ont om tid men samtidigt är det oerhört vilsamt att veta att det inte finns något jag kan göra åt situationen. Det är bara att tugga i sig och det finns, för mig, något väldigt avstressande i det. Ett par rara blå tumvantar i skön ull har jag stickat åt Sigrun idag. Och motion får jag ju genom snöskottningen! Men det är en märklig känsla. Någon sa att för att förstå den skånska vintern måste man uppleva den. Jag tror jag fattar.

We Used To Know - Jethro Tull

tisdagsmorgon

Ledigheten är försvunnen i fjärran och jobbet tuggar på. Men vi är rörande överens, jag och eleverna, om att vi kommer klara den här tuffa terminen en bit i taget. Nu fokuserar vi på de fyra veckor vi har att jobba på innan det är dags för påskledighet...

Jag har svårt att riktigt orka igång min träningsrutin. Det blir kanske två gånger i veckan vilket är alldeles för lite. Men jag kommer snart att kunna nyttja tiden efter jobbet till utomhusmotion, nu när det blir allt ljusare, och ett par morgnar i veckan ska jag väl ändå kunna släpa mig upp innan fan fått på sig tofflorna. Något som däremot lossnat är stickningen. I fredags blev jag färdig med Sigruns islandströja. Jag köpte Léttlopi när jag var på Island, men insåg att garnet är på tok för sticksigt för ett litet barn (och för mig också, för den delen - jag hatar när det kliar...) så jag valde ett annat, mjukt ljuvligt ullgarn och tröjan blev populär! Av bara farten stickade jag henne ett par blå raggsockar också, i helgen, eftersom mina golv är väldigt kalla.

Tisdag, alltså. Fullpetade men helt okej ändå. Mitt största "problem" just nu är att ta hand om min kandidatoch se till att hon får ut så mycket som möjligt av sina veckor hos mig. Annars rullar det på och jag känner ett lugn jag inte gjort på länge. Kanske är det för att jag börjar känna mig hemma, eller så är det bara att antalet fucks given har minskat drastiskt?

Out Of My Head - Fastball

ledighet

Jag har sportlovsledigt. Några dagar har tillbringats hos mina tjejer, och Kristofer, i Oslo. Annars är det lugnt. Och det var det i och för sig även i Oslo. Jag ser Game of Thrones, stickar, läser, promenerar, umgås med familjen och fortsätter den lönlösa spaningen efter lägenheter.

Två dagar kvar att avnjuta.

Don't Let The Sun Go Down On Me - George Michael & Elton John

tack men nejtack

Barnet både beställde sig en halsduk
och valde färg och material.
Finaste alpackaull.

Jag fick lägenheten!

Och tackade nej.

Det räcker inte med bra läge och vackra fönster. Den var för liten. Visserligen luftigt vardagrum men den ynkliga matplatsen i köket och den lilla jungfruburen till sovrum hade inneburit att jag fått göra mig av med mitt ganska nya matbord, som jag gillar, och sängen eller det antika skrivbordet då bägge inte fick plats i samma rum. Dessutom var det genomgående plastmattor i hela lägenheten. Det går väl an i kök etc. (även om det inte är en hit nånstans, egentligen) men i vardagsrummet? Nope.


Det kommer fler tillfällen, har jag bestämt mig för.

We Used To Know - Jethro Tull

morgondagen

Ser lite ojämnt ut, men det blir snyggt
när det är blockat och klart

Plötsligt lossande stickblockeringen och jag har stickat halsduk och mössa till Sigrun och nu är en islandströja in the making. Det är roligt och medan jag stickar ser jag avsnitt efter avsnitt av Game of Thrones och tänker på nästa projekt. Det är lugnt nu, på jobbet - eller så är det bara så att jag äntligen är i fas med allt och det börjar rulla på. Chefen hade uppföljningssamtal med mig idag (det ska egentligen vara ett lönesamtal, men eftersom inget avtal är klartfick vi skippa den delen) och hon sa att hon tycker jag levererar över förväntan på alla fronter. Ja, vad trodde hon? Jag sålde in mig bra, men jag sa bara som det var. Är. Om det är något jag kan är det mitt jobb. Ja, och stickning, då.

Visningen i morgon. Jag vet inte varför, men det känns pirrigt. Jag vet inte varför. Det är ju bara en jeffla lägenhet. Den har ju inte ens balkong. Jag bor bra här, och det är trivsamt att inte vara ensam. Och ändå...

Come On - Lemon Bird

pk?

Madame Max Adolphe, warden of the death 
     dungeon Fort Dimanche. Female macoute, 
     right-hand woman of Papa Doc.
(Källa: latinamericanstudies.org/tonton)

I en annan tid kunde band på fullaste allvar ta sig namn med de mest skruvade konnotationer. Ponera att det idag dyker upp en grupp som kallar sig ISIS, utan så mycket som en glimt i ögat åt egyptiska gudomligheter, eller Pilkorsarna... Jag tror inte det skulle tas emot särskilt väl. Men 1971 kunde ett band mycket väl heta Tonton Macoute och komma undan med det - kanske med förklaringen att det också är ett voodoouttryck för liemannen. Kanske kan de det idag också? Tydligen har de, efter 45 år, plötsligt satt ihop en platta med en mix av gammalt och något nytt...

Hur eller hur snubblade jag över plattan sådär som en ibland gör när en letar efter något helt annat på YouTube och kanske var det just namnet som gjorde att jag klickade på länken? Det låter i alla fall riktigt bra, med olika keyboards, tvärflöjt sax och ett gött, lite drömskt jazzgroove. Jag är naturligtvis inte först med att upptäcka dem, men kanske inte heller den allra sista på jorden?

Men det var inte det jag egentligen tänkte skriva om utan att jag känner mig lätt exalterad då jag fått nys om en lägenhet och ska få se den nästa vecka och jag tror faktiskt att jag har en god chans! En tvåa i ett trevligt hus, bara några minuters promenad från jobbet och därmed ett riktigt centralt läge! Så snälla, håll tummarna för mig?

Just Like a Stone - Tonton Macoute

myshelg

Sista dagen själv med Sigrun. Ska bara lämna i morgon bitti och sedan lämnar jag tillbaka ansvaret till föräldrarna. Jag är inte alls lika trött som i fredags. Men så har vi ju kunnat låta allt ta sin tid, också. Sigrun tycker jag har fina halsdukar och själv har hon ingen, bara en sådan där fuskpolo, så jag undrade om hon vill ha en och det ville hon. En grön. Så vi for till närmaste garnbutik med självrespekt och köpte två milt ljusgröna nystan av den mjukaste, skönaste ull innan vi drog in till Malmö och Busfabriken. Där orkade jag med en dryg timme innan det vi körde vidare hem till Linus och Nathalie. Sigrun har inte varit hemma hos dem innan (samboendet är ju pinfärskt) och hon har funderat mycket på var de bor, om de har något kök och någon soffa. Nu fick hon själv se och jag undrar om hon inte tyckte det var nästan roligare än Busfabriken. Hemma igen tog vi igen oss på soffan en stund, lagade middag och till läggdagset fick det bli två extra sagor.

Min lördagskväll

Idag slog hon upp sina blå och hojtade lyckligt att det 1. var snö ute och 2. att vi skulle åka pulka. Vi kom oss ut en sväng, faktiskt, men bara på tomten och eftersom den är ganska flack går det ju bra att gissa vem som åkte pulka och vem som drog. Sedan vilade vi middag tillsammans och medan hon lekte med plus plus på köksbordet satt jag bredvid och lekte och jobbade undan de sista uppsatserna/omdömena. Man har väl simultankapacitet...

Strax dags att laga middag och sedan tar gonattsvängen vid. När barnet sover ska jag plocka fram och förbereda för morgondagens uppstart och efter det hoppas j g att det finns tid för ett avsnitt av Game of Thrones och lite stickning. Att sticka saker till små människor går ganska fort och jag har ett annat projekt som väntar. Litet, det också.

Notes About Freedom - Act II

För hon har solen i ögonen...

livet som småbarnsförälder

Föräldrarna är borta fem dagar. Jag och lilla barnet hemma. Det är att smyga upp tyst och göra mig klar, på morgonen, så att jag är helt färdig när det är dags att väcka henne, fixa en macka och klä på, borsta hår och tänder och köra till förskolan. Vidare till jobbet, jobba hela dagen, hämta den lilla och så hem och fixa middag och mysa i soffan med saga, lego, plusplus, verktygslådan med den batteridrivna skruvdragaren och ibland Peppa Pig. Sedan tandborstning och bada lite och mera saga och så killa på liten rygg tills sömnen kommer. Lite egentid för att göra i ordning, plocka fram för nästa dag och sedan själv ramla i säng och efter några timmar kommer hon knatande med Herr Kanin och två nappar och resten av natten samsas vi i den stora sängen. Hon hela tiden sökandes lite kroppskontakt. Liten hand i min. Ha litet ben över ens ansikte. Eller bara ligga näranära. Varmt. Väldigt varmt. Dricka vatten. Hosta lite. Och snart är det morgon igen och vi börjar om.

Det är roligt och mysigt och jag är glad att föräldrarna utan vidare ger mig förtroendet att hålla denna lilla vid liv. Men samtidigt... jag är ganska slut. Jag förstår inte riktigt hur jag fick ihop det med fyra?

I morgon ska vi till Busfabriken och sedan blir det fika hos Linus och Natalie i Limhamn. Eller... man ska visst säga på Limhamn om man vill visa lite lokalfärg.

Why Does My Heart Feel So Bad? - Moby